Hoppa till huvudinnehåll

Teaterns manliga dominans är en hård nöt att knäcka

William Malkamäki och Amanda Nyman i Kungens tal.
Hurdana roller spelar kvinnor idag? William Malkamäki och Amanda Nyman i Kungens tal. Bild: ÅST/Pette Rissanen Åbo Svenska Teater,william malkamäki,teater

Teatern går mot mer jämställda tider, men domineras fortfarande av män när det gäller anställningsmöjligheter och roller. I Svenskfinland sticker Svenska teatern ut med dubbelt fler fast anställda manliga skådespelare än kvinnliga.

Könsfördelningen mellan de fast anställda skådespelarna på teatern är tio män och fem kvinnor, vilket noterades synligt av de Finlandssvenska feministerna för några veckor sedan i sociala medier.

Historiska rudiment sitter i

Teaterns nya chef, Joachim Thibblin säger att också han noterade det som han kallar en "avig" situation under sin anställningsintervju, men att han bara kan spekulera i orsakerna.

- Klart att det har att göra med hur det har varit. Tittar man på dramatiken så åtminstone förr skrevs det mycket mera manliga roller. Nutidsdramatiken är däremot mera jämställd i rollfördelningen, säger Thibblin.

Mera jämställt är det mellan könen om man räknar med också frilansarna och repertoaren som helhet, säger teaterchefen. Under de senaste fem spelåren, inklusive den pågående, har Svenska Teatern anlitat 52 kvinnliga frilansare mot 33 manliga. De kvinnliga regissörerna har i sin tur varit färre än de manliga.

Joachim Tibblin, Svenska Teaterns chef.
På vilket sätt och när Joachim Thibblin kan åtgärda situationen återstår att se. Joachim Tibblin, Svenska Teaterns chef. Bild: Yle / Eva Lamppu Joachim Thibblin,Svenska Teatern
Vi har kommit längre med problematiken på finlandssvenskt håll och talar om och formulerar den.― Marina Meinander, Lilla Teatern

Könsfördelningen är jämnare på Wasa Teater med tre fast anställda kvinnor och lika många män, på Åbo Svenska Teater med två kvinnor och tre män, på Lilla Teatern med fördelningen två–två och på Teater Viirus med tre kvinnor och två män.

Ifjor regisserades fyra pjäser av fem på Wasa Teater av en kvinna och teaterchef är Åsa Salvesen. Marina Meinander efterträdde Raila Leppäkoski på Lilla teatern, också Viirus har en kvinnlig konstnärlig ledare. Åbo Svenska Teater får en kvinnlig dramaturg nästa år.

- Vi har kommit längre med problematiken på finlandssvenskt håll och talar om och formulerar den. Det finns många starka kvinnliga konstnärer som är aktiva på fältet så trenden är rätt, säger Marina Meinander, chef på Lilla Teatern.

På bilden Marina Meinander
Marina Meinander säger att trenden går i rätt riktning. På bilden Marina Meinander Bild: Mikko Koski/Yle Marina Meinander,Lilla Teatern, Helsingfors

Stora bilden fortfarande mansdominerad

Men fjolårets siffror av Teaterinfo Finland som gäller teatrar i hela landet visar att branschen fortfarande domineras av männen, bland annat när det gäller arbetstillfällen och antal roller.

230 män och 192 kvinnor var fast anställda fjol. Gästande kvinnliga skådespelare tilldelades 20 procent färre A- och 30 procent färre B-roller jämfört med de manliga kollegorna, uppger man på Finlands Skådespelarförbund.

Meinander anser att det är "hopplöst gammaldags" särskilt med tanke på att publiken i huvudsak består av kvinnor. Det ekonomiska trångmålet i branschen reflekteras i innehållet.

- Det att repertoarerna upprepar en patriarkal kultur, där män är subjekten och kvinnorna finns för att stöda den manliga berättelsen, beror på att många teatrar har ett stort tryck på sig att sälja biljetter.

Dålig ekonomi ger lite spelrum

Också Joachim Thibblin hänvisar till teaterns kärva ekonomi som en bidragande orsak till det ojämställda läget. Det har också skådespelarna fått höra när de lyft fram frågan.

- Jo, missnöjet har uttryckts för ledningen och motargumentet har alltid varit att det inte finns pengar och därför inte kan göra nyanställningar, säger skådespelaren Cecilia Paul, som har en fast anställning på teatern.

Ämnet har ofta tagits upp på skådespelarnas artistmöten. Som alternativ har kastats fram att skära ner på antalet frilansare, men det vill inte de fast anställda skådespelarna.

- Frilansare är ett välkommet tillskott, säger Paul.

Det handlar inte endast om kvinnor och män utan om vad för slags kvinnor och vad för slags män.― Josefine Fri, studerande

Orsaken till att diskussionen om och arbetet för jämställdhet på de finlandssvenska teatrarna ursprungligen kom igång för drygt tio år sedan var bland annat missnöjet bland Teaterhögskolans studerande för att det togs in så få kvinnliga studerande.

Josefine Fri studerar andra året på Teaterhögskolan i Helsingfors och diskuterar ofta jämställdhet med sina kurskamrater.

Josefine Fri studerar på Teaterhögskolan.
Josefine Fri funderar mycket på jämställdhet ur ett kroppsperspektiv. Josefine Fri studerar på Teaterhögskolan. Bild: Yle / Eva Lamppu skådespelare,josefine fri

- Det handlar inte endast om kvinnor och män utan om vad för slags kvinnor och vad för slags män, säger Fri.

- Vad för slags kvinnor syns på teaterscenerna, hur många kvinnor, tar männen mycket plats kroppsligt på scenen och med sin röst, tar kvinnorna mindre plats.

Fri tycker att vägen ut ur det manliga perspektivet är för teaterhus att bryta sönder klassiker, så att kvinnor kan spela traditionella mansroller, eller endast spela samtidsdramatik.

Själv grubblar Fri på förväntningar som riktas mot henne som kvinna.

- Det talas mycket om den neutrala kroppen, men enligt mig existerar den inte. Jag faller inte inom kroppsnormen, jag är inte smal till exempel. Vad får jag spela? En prostituerad, en hustru? Min erfarenhet är inte att jag får spela Julia eller huvudrollen där det mest emotionella arbetet sker, eftersom jag inte faller inom kroppsnormen.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje