Hoppa till huvudinnehåll

Skräckfilmsexpert: Skräckfilm idag handlar om relationer och visualitet

En ung kvinna kryper ihop bakom biografstolen, bakom henne syns olika monster från skräckfilmer.
Jo, du skulle säkert också krypa ihop om du gick på bio med de här typerna. En ung kvinna kryper ihop bakom biografstolen, bakom henne syns olika monster från skräckfilmer. Bild: Dimension Films / Scream 1996 DreamWorks / Ring, 2002 New Line Cinema / It 2017 skräckfilm

Vi frågade vilken film som skrämt er och fick en massa fina svar. Skräckfilmer alltfrån stumfilmstiden har gett mardrömmar och sömnlösa nätter.

Att skräckfilmer engagerar och väcker minnen förstår man av de kommentarer vi fick in på frågan Vilken film har gett dig kalla kårar? Det intressanta är också att en del nämnde att skräckfilmer i sig inte är obehagliga däremot upplevs krigsfilmer som betydligt mer hemska och skrämmande, speciellt om de är baserade på verkliga upplevelser.

Skräckfilmer har jag svårt att få kalla kårar av för de är ändå på något sätt rätt så överdrivna. Men just filmer som Beasts of No Nation är en film där skräcken kommer krypande på en sakta för man vet att det här är sant.― Fantastix
Min första skräckupplevelse var i alla fall Tuntematon sotilas (1955) på TV. Den ska man inte se i allt för unga år, jag fick gömma mig under en filt när det blev för hemskt.― Valentin

Vart är skräckfilmen på väg?

Outi J. Hakola är film- och kulturforskare vid Helsingfors universitet och enligt henne finns det mycket i skräckfilm som håller år ut och år in. Det finns vissa teman som upprepas, speciellt rädslor som har med kroppen eller psyket att göra.

-Vi har ganska länge haft en trend med filmer som behandlar världens undergång ur olika synvinklar. Den verkar nu vara avtagande medan det nya ännu söker lite sin form men man kan säga att den nya trenden består av två olika delar.

För det första ser man att vi nu håller på att gå tillbaka till en mer visuell stil. Vi ser alltså allt fler filmer som är präglade av skräckfilmer från 1980- och 90-talen, säger Hakola.

Clownen döljer halva ansiktet bakom en ballong.
Clownen döljer halva ansiktet bakom en ballong. Bild: © 2017 Warner Bros. Entertainment Inc. IT, Bill Skarsgård

Det här syns speciellt vad gäller så kallade remakes, alltså när man gör en ny version av en gammal förlaga. It (2017) är ett bra exempel, Stephen Kings bok kom 1986, tv-serien 1990 och filmversionen hade premiär för några veckor sedan.

Den här trenden beror säkert på att de som var unga på 1980- och 90-talen nu är de som producerar film. Det finns ett element av nostalgi med i bilden, påpekar Hakola.

För det andra ser vi nu en trend där berättelser om världens undergång ersatts med skräckfilmer som behandlar abstrakta rädslor i förhållande till sociala relationer.

-Vi ser alltså inte historier om hur världen eller samhället går under utan istället hur intima, sociala relationer brakar samman.

Hakola nämner It som handlar om barn och deras relationer till varandra, och hur filmen tar upp svåra teman som mobbning.

Det handlar alltså om filmer som behandlar mänskors grymhet i relation till varandra. Man spelar med klaustrofobiska stämningar där man är fast i relationer och de som egentligen borde stå en närmast plötsligt visar sig ha en helt annan, otäckare sida.

Hon närmar sig nyfiket en mystisk tunnel i källaren.
Hon närmar sig nyfiket en mystisk tunnel i källaren. Bild: © 2017 Paramount Pictures. Mother!, Jennifer Lawrence

Hakola nämner också filmer som mother! (2017) och Get Out (2017) som exempel på att skräckfilmen nu går in i en ny fas.

Mother! är en symboliskt laddad psykologisk skräckfilm medan Get Out kan beskrivas som en skräckkomedi om rasismen i USA. Båda två handlar just om rädslor och skräck som personer upplever i sina relationer till andra.

The Shining har jag aldrig förstått varför folk tycker den är så hemsk? Storyn är tråkig, karaktärerna platta och den följer inte boken.― Filmsnobben

Mer våld är en myt

Att skräckfilmer idag skulle vara våldsamma och brutala håller Hakola inte med om.

-På 1980-talet såg vi betydligt mer groteskt våld. Visst kan det ingå i filmer nu också men då är det oftast mer fråga om genrens interna vits.
Det handlar alltså mer om svart humor, en humor som den vana skräckfilmsåskådaren förstår.

Filmer är alltså inte mer våldsamma men filmerna använder sig nu mer av de filmmedel som just nu talar till oss.

-Jag ser till exempel hur allt fler skräckfilmer använder sig av ett slags art house-stilgrepp då man gör bilden mörkare. Delvis handlar det också om att man vill bryta med tidigare stilar. Man vill helt enkelt avvika eller göra nåt annorlunda.

I princip alla skräckfilmer som görs idag är billiga kopior av de första jump scare filmerna, oavsett vilka resurser som lagts på filmerna, de följer en förutbestämd mall allihopa. En mall som man efter att ha sett x-antal skräckfilmer kan utantill.― Juha T

Hakola påpekar också att trender kommer och går, den som sett tillräckligt med skräckfilm kan känna igen trenderna.

-Själv tycker jag att man nu ser mindre av överraskningseffekter eller så kallade "jump scare". Istället handlar det mer om att skapa en långsiktig känsla eller stämning av skräck. Och det är ofta det som mänskor under årens lopp reagerat mycket starkare på.

Därför är också filmer som The Shining (1980) eller The Ring (2002) så skrämmande, säger Hakola. Du kommer inte bort från den där obehagliga känslan. Det handlar alltså inte så mycket om enskilda detaljer i filmen som är skrämmande utan om en helhet som byggs upp och en stämning du inte kan lösgöra dig ifrån.

Såg första "Ring" filmen på bio och hade i ungefär en vecka efter det obehag att stå och röka på balkongen om det var mörkt för jag förväntade mig att se Samara komma klättrande över balkongkanten.― SisterSinister

The Ring är egentligen en remake på den japanska filmen Ringu (1998). Den handlar i korthet om att det finns en videokassett som är farlig, ser du den dör du. Men vi som filmåskådare får också se videon och då föds förstås genast tanken, vad händer nu med oss?

Det är en skickligt berättad historia, säger Hakola, vi dras in i berättelsen och blir en del av den. Samtidigt som filmen bryter den gräns som normalt finns mellan filmens värld och världen utanför, den så kallade verkliga världen.

Hur rationellt vi än försöker tänka så påverkas vi, lite som med kedjebrev som ofta har ett "hot" om att nåt går snett om vi inte gör si eller så. Det att vi som åskådare blir en del av berättelsen påverkar vår upplevelse av filmen.

En man och en kvinna sitter i sängen mitt på natten och ser mot en öppen dörr.
Paranormal Activity är en av de filmer som framkallar mardrömmar. En man och en kvinna sitter i sängen mitt på natten och ser mot en öppen dörr. Bild: SF Studios paranormal activity

Vilken film tycker då en skräckfilmsforskare att är skrämmande?

Jag har egentligen alltid varit mer rädd för katastroffilmer, säger Hakola, The Towering Inferno (1974), som handlar om en brinnande skyskrapa, gav mig mardrömmar i månader.

-Om jag skall välja en skräckfilm blir det The Shining. Och där är det just klaustrofobin som skrämmer, att de är fast där i snön och inte kommer bort, hela känslan av isolering och avskildhet.

Men också den första Paranormal Activity (2007) var skrämmande, medger Hakola, för den anspelar på känslor och drag vi alla kan känna igen vilket gör det hela mer realistiskt.

Paranormal Activity - sviten är helt klart det vassaste jag sett i skräckgenren. Idén att låta kameror filma vad som händer i ditt hem under natten är världens simplaste, men ack så genial och väldigt effektiv. // Normalt har jag väldigt hög toleransnivå vad gäller skräckfilmer, jag tycker helt enkelt att många filmer i kategorin inte är skrämmande. Men Paranormal 1 & 2 gav mig problem med blodtrycket...― PN

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje