Hoppa till huvudinnehåll

Bokrecension: Briljanta essäer där bergsgetter och febriga ökenvandrare visar vägen till litteraturen

Tatjana Brandt
Tatjana Brandt är aktuell med essäsamling om läsning och lust. Tatjana Brandt Bild: Förlaget M/Niklas Sandström tatjana brandt

Briljant – det är det första ord jag kommer att tänka på när jag läst ut Tatjana Brandts texter i Fängslad - essäer om lust till litteraturen och läsningens plats i livet.

Det andra ordet är lust, det tredje tid.

En litteraturredaktör som har som uppgift att bevaka aktuell och nyutkommen litteratur befinner sig i en minst sagt motstridig och prekär situation – å ena sidan har man ynnesten att med dallrande hull och grånande hår få dyka ner i den samtida litteraturens allt stridare strömmande flod, å andra sidan har man knappt tid att sjunka ner i läsfåtöljen för att ägna sig åt den där ack så viktiga lustläsningen.

Inte minst därför är det med stigande intresse och nyväckt läshunger jag följer Tatjana Brandt tätt i hälarna när hon skriver om sin obotliga passion för engelsk 1700-talsprosa, eller hur det kommer sig att Henry James får luften att vibrera av hetta, eller när hon beskriver hur bokserien om Harry Potter slungar henne tillbaka till bokslukaråldern, eller hur poeter som Inger Christensen och Ann Jäderlund förmår skriva fram det hart när oartikulerbara, det oformulerbara.

Pärmen till Tatjana Brandts essäsamling "Fängslad".
Pärmen till Tatjana Brandts essäsamling "Fängslad". Bild: Förlaget M tatjana brandt

Tatjana Brandt skriver att hon hoppas att hennes bok ”ska inspirera till läsning, till invändningar, omvärderingar och reflektioner som vandrar iväg in bland drömmar och outforskad terräng.”

Ett språk som andas och pulserar

I den inledande essän skriver Tatjana Brandt om hur hon likt en nattfjäril svärmar kring den engelska författaren Frances Burneys (1752-1840) ljus ”både plågsamt trollbunden och lycklig i min dyrkan av denna geniala lampa”.

Att läsa Burney handlar om att lära sig se det självklara i nytt ljus, att läsa av samtiden med 1700-talet som raster och dra paralleller mellan framväxten av en urban offentlighet då och globaliseringen idag.

I sina romaner skildrar Frances Burney ofta unga oskyldiga lantflickors möte med staden, en farlig, förförande och förgörande plats.

I berättelserna försöker flickorna på olika sätt ta makten över sina liv samtidigt som kvinnors möjligheter till fria val var ytterst begränsade och beroende av manliga släktingars väl- eller ovilja liksom samhällets kodade regelverk.

Den engelska författaren Francis Burney.
Frances Burney ca 1784-85. Den engelska författaren Francis Burney. Fanny Burney,Fanny d'Arblay

Det går inte att ta miste på Tatjana Brandts förtjusning i Frances Burneys författarskap, såväl innehållsmässigt som stilistiskt.

Brandt medger att hon låtit sitt idiom påverkas av Burneys ”vilda sårbarhet och förmåga att driva sina mest subtila känslor och drömda erfarenheter till sin spets”.

Jag har dessvärre inte läst ursprungskällan, dvs. Frances Burneys romaner eller dagboksanteckningar, men när Tatjana Brandt säger sig älska hur Burneys texter andas, rycker till och koketterar, och hur språket pulserar och spelar ”som hud över spända muskler” nickar jag igenkännande.

Få skribenter har nämligen en stil och ett språk som på samma gång förmår vara analytiskt och lekfullt, stringent och sårbart, passionerat och behärskat, lärt och ledigt som Tatjana Brandt.

Med sina blixtklara och briljanta formuleringar trollbinder Brandt sin läsare – inte minst genom att öppet lägga fram, analysera och diskutera sina egna läsningar och analysmetoder.

Lev som du läser

Den sprudlande essän om Frances Burney följs av en text om den amerikanskfödde brittiske författaren Henry James (1843-1916) där sambandet mellan liv och dikt står i fokus.

En fråga som då och då dyker upp är vad vi kan lära oss av litteraturen. På den frågan kan man svara allt från självkännedom och ökad förståelse för andra kulturer till djupare och mer nyanserade insikter i historiska, politiska och samhälleliga skeenden.

Vad Tatjana Brandt lärt sig av att läsa Henry James är att rikta fokus på själva inställningen till världen och till livet.

Det som enligt Brandt är botten i många av James texter är ”drömmen att leva så rikt, så fullt och koncentrerat att ingenting annat ska behövas, ingen karriär, inget skrivande, inga handlingar i världen, absolut ingenting utöver en upphettad koncentration på de närmaste och livet. Det är fullständigt förryckt och helt underbart.”

Via Henry James ser Tatjana Brandt en möjlighet att ladda vardagen med betydelse, ge verkligheten den tyngd och betydelse den borde och kan ha. Det gäller att justera sin inställning till tillvaron, att ta i bruk sitt själsliv i vardagen.

Läs som du lever, eller lev som du läser – det är ytterst vad det hela handlar om.

Ska vi befrias från litteraturen genom läsning?

Kan en respektabel vuxen kvinna sitta på kafé med ett glas vin framför sig och läsa Harry Potter – borde hon inte låtsas att det är Freuds samlade verk hon studerar så intensivt?

I essän ”Själen i en liten ask” närmar sig skribenten JK Rowlings romansvit om Harry Potter ur flera olika synvinklar där den unga bokslukaren och den vuxna läsaren möts i en gemensam längtan efter att ge sig hän den eskapistiska njutningen i att läsa om trolldom och magiska världar.

Miniatyr av slottet Hogwarts.
En miniatyrmodell av slottet Hogwarts som förkeommer i serien om Harry Potter. Miniatyr av slottet Hogwarts. Hogwarts,Harry Potter -romaner,J. K. Rowling

Vilken betydelse och innebörd har horrokruxen i Harry Potters värld? Horrokruxer är föremål där Harrys ärkefiende Voldemort har placerat bitar av sin själ för att på så sätt göra sig odödlig.

Tatjana Brandt för ett intressant resonemang kring Harrys kamp för att överlista döden samtidigt som han är ute efter sin egen skalp i form av den sista, farligaste och giftigaste horrokruxen.

Harrys jakt på den sista horrokruxen blir enligt Brandt en jakt på fiktionens upprinnelse och rot, på sätt och vis är det således boken vi har i vår hand som är horrokruxen.

Är tanken att vi ska befrias från litteraturen genom läsning, frågar sig Brandt. Här finns en ambivalens som inte får något entydigt svar.

Upplyftande och utmanande

De två sista essäerna i samlingen är tillägnade poesin. Här återvänder Tatjana Brandt till två författarskap som varit, och är, viktiga för henne.

För tre år sedan disputerade Tatjana Brandt i litteraturvetenskap med avhandlingen ”Livet mellan raderna: Revolt, tomrum och språkbrist i Agneta Enckells och Ann Jäderlunds tidiga poesi”.

Texten som avslutar samlingen är en kortfattad essä där Brandt närmar sig dikten ”Vimpelstaden” som ingår i Jäderlunds debutsamling från år 1985.

Med hjälp av den slovenske filosofen, sociologen och kulturkritikern Slavoj Žižek och den fransk-bulgariska filosofen och psykoanalytikern Julia Kristeva för Tatjana Brandt ett resonemang kring det skrivande jaget, texten och händer som agerar av sig själva som partiella objekt. Om språk och stumhet. Om gränsöverskridningar, liv och död.

Julia Kristeva är också ett bra bollplank att ha när man tar sig an den danska poeten Inger Christensen och hennes diktsamling Sommerfugledalen: et requiem (1991).

Inger Christensen
Inger Christensen är en av två poeter som Tatjana Brandt analyserar i sin essäsamling. Inger Christensen Bild: Johannes Jansson/norden.org Inger Christensen

I essän som fått titeln ”Upp ur Hades med famnen full av jord” ledsagar Tatjana Brandt oss genom Inger Christensens sonettkrans med femton tätt och intrikat sammanflätade sonetter och visar hur Christensen jobbar med olika bilder av metamorfosen och skriver fram ”en jordhåla som förvaltar det förträngda: förruttnelse, död och förvirring, men också minnesförlust.”

Att läsa Tatjana Brandts essäer är både upplyftande och utmanande. Det slår kullerbyttor i hjärnan på mig både en och annan gång.

Som läsare tvingas man skärpa till sinnets stål för att hänga med när Brandt likt berggeten galant hoppar över textstupen eller likt en febrig ökenvandrare stävar vidare i jakt på nästa utmanande tanke, nästa radikala tolkning som ifrågasätter sanningarna och de enkla lösningarna/läsningarna.

Men, resan är som känt viktigare än målet. Och här blev det minsann åka av!

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje