Hoppa till huvudinnehåll

Bokrecension: En båtsman korsar sitt spår i Carina Karlssons nya historiska roman

Carina Karlsson
Carina Karlssons roman "Algot" är förlagd till 1740-talet. Carina Karlsson Bild: Matilda Saul carina karlsson

Äntligen stod båtsmannen på Kvarnberget. Björbybornas huvuden lyftes. Så, där var han ändå!

Det är onekligen något hos Algot som får mig att tänka på den unga prästen Gösta Berling i Selma Lagerlöfs klassiska roman.

En underskön präst som trivs bättre på krogen än i predikstolen, en otyglad yngling som hellre fördriver tiden med att festa än att arbeta. Och en stadig och stark men tygellös båtsman som lever varje dag som om den var hans sista.

Flottan en räddning för yngling utan ankare

Carina Karlssons nya roman Algot utspelar sig vid tiden för Lilla ofreden. Tonåringen Algot har mönstrat på som båtsman i den svenska armén.

En vårdag 1742 seglar galärerna ut från Skeppsholmen i Stockholm med riktning Fredrikshamn för att invänta de anstormande ryska trupperna.

Ryssland har sagt upp stilleståndsavtalet med Sverige och har på kort tid lyckats ockupera stora delar av Finland – precis som de gjorde bara två-tre decennier tidigare under Stora ofreden.

Den svenska armén lider stora nederlag och manskapet decimeras i rask takt, inte minst på grund av rödsoten som är dödligare än fienden.

Karta över krigsskådeplatser under Lilla ofreden.
Karta som visar hur krigsföringen såg ut i Finland under Lilla ofreden. Karta över krigsskådeplatser under Lilla ofreden. lilla ofreden,kartor,Finland,Ryssland

Algot överlever mot alla odds och beger sig till sin rote nr 91, ett förfallet båtsmanstorp i Björby i Sunds socken där han aldrig tidigare satt sin fot.

Båtsman Algot har inga rötter till Åland, han är hemma från Karlskrona, men där finns ingen som väntar på honom.

Flottan är Algots halmstrå, ett sätt för honom att försöka ta sig ut ur fattigdom och värdelöshet. Som båtsman har han en viss samhällelig status, samt garanterad försörjning, underhåll och kläder från statens sida.

Samtidigt präglas livet av ovisshet och oberäknelighet – när som helst kan man bli inkallad till strid, när som helst kan livet ta slut.

”Drick ur ditt glas, se döden på oss väntar”

Döden, döden, döden. Under hela berättelsens gång finns livets förgänglighet där som en dov underton. Som en olycksbådande profetia, en farhåga, en möjlighet, en utväg, ett faktum.

Till skillnad från de andra båtsmännen i trakten är Algot inte särdeles intresserad av att delta i dagsverken eller att se över sitt hus och hemman.

Från första början är det något främmande, farligt och lömskt över Algot. Även om han är stadig och stark står det oro skrivet över hela hans uppenbarelse.

Algot drömmer om att fånga byns vackraste skogsrå, en älva i vadmalskläder, och att leva gott på statens bekostnad utan att lyfta ett finger – annat än för att beställa ett krus brännvin på krogen.

Algot vill leva enligt minsta motståndets lag och vara den som skriver lagen, inte ta order vare sig från rotebönder eller länsman.

Pärmbild till Carina Karlssons bok "Algot".
Pärmbild till Carina Karlssons bok "Algot". Bild: Schildts & Söderströms förlag Carina Karlsson (Författare)

En vandrande krutdurk

Skogsrået låter sig inte infångas och istället får Algot hålla till godo med Ilja, änkan till båtsmanstorpets förra invånare som stupat i strider i Fredrikshamn.

Ilja och Algot är ett omaka par, och deras förhållande bygger mer på nödtvång än ömhet, mer på praktikaliteter än kärlek. Dessutom förenas de i en okuvlig kärlek till spriten.

Både Ilja och Algot befinner sig på drift i tillvaron och likt två drunknande hakar de fast vid varandra.

Ingenting verkar kunna rädda dem från varandra, inte ens Iljas dotter Greta som då och då blir ett slags livboj i en tygel- och riktningslös tillvaro. Mestadels är dottern dock ett ömmande ont samvete där hon går med skimmer och skyar i sin blick.

Det är kallt. Sårnat blod i hans ådror, iskristaller. Trögflytande, kornigt. En grötig vätska, hans blod.― ur "Algot"

Algot är en vandrande krutdurk, en ung krigsveteran med brustet sinne som varken vill eller kan lägga band på sina demoner.

Han lever helt enkelt som om han inte har något att förlora, som om ingenting spelar någon roll. Han kommer ju trots allt att dö – båtsmän blir aldrig särskilt gamla, det vet alla.

Den unge båtsmannen är stursk och snarstucken, övermodig och oregerlig, och han gör sig snart ovän med de flesta i bygden.

När stormen rasar som värst trycker Ilja sig allt tätare in mot Algot:

”Det är underligt nog tryggt att gå tätt intill det våldsamma. Som att närma sig en sprakande häst, det är säkrast att snabbt se till att komma riktigt nära, så att djuret inte får kraft i sparken. Ju närmare, desto säkrare. Sparkarna kommer ändå, men utan kraft.”

Ilja ser hur det är bevänt med Algot, men hon är alltför svag för att kunna styra upp det hela. Hon förmår inte dra åt tyglarna och ekipaget skenar rakt in i den oundvikliga katastrofen.

Kastelholms slott i Sund, Åland.
Kasteholms slott i Sund spelar en roll i historien om Algot. Kastelholms slott i Sund, Åland. Åland,Kastelholms slott,Sund

En båtsman korsar sitt spår

I den förra romanen Mirakelvattnet rörde sig Carina Karlsson i samma trakter som den nu aktuella romanen om Algot, och den som läst Mirakelvattnet kan känna igen såväl miljöer som enstaka historiska skeenden.

Mirakelvattnet handlade om livet på Löfvik enstaka hemman i Sund som under flera hundra år tillhörde författarens släkt.

I berättelsen om gården tog sig Carina Karlsson friheten att utgå från historiska händelser, men att därefter fabulera fritt kring faktiska och fiktiva livsöden.

Berättelsen om Algot baserar sig också på verkliga händelser, nämligen rånmorden i Bänö, Föglö, år 1748 som räknas som ett av de allra värsta brottsfallen i åländsk historia.

Algot var ett sjörå som inte visste, inte kunde skilja på gott och ont, och när han valde så valde han som någon annan sa.― ur "Algot"

I efterordet skriver Carina Karlsson att hon lånat namn av autentiska personer och delar av händelseförloppet, men att gestalterna, deras handlingar och tankar är hennes skapelser:

”Jag har inte velat döma någon, utan jag har försökt skriva en berättelse som kan öka förståelsen för de mekanismer som gör en utsatt människa våldsam och farlig.”

När vi ser Algot Holm ”med blicken svart som tjärn” stå på Kvarnberget den där novemberdagen 1742 vet vi att det hela kommer att sluta i någon form av katastrof.

Skickligt och nyanserat tecknar författaren en bakgrund som gör historien om Algot trovärdig – en historia om utsatthet och utstötthet, ensamhet och övergivenhet. Om en bottenlös förtvivlan som föder hänsynslöshet och skoningslöshet.

Vår samtid speglad i historisk tid

Intressant nog har det i höst utkommit två romaner som rör sig i samma historiska farvatten.

I De okuvliga skriver Lars Strang om familjen Smeds liv och leverne under Stora ofreden, en tid på åtta år mellan 1713 och 1721 då Ryssland ockuperade stora delar av Finland och drev tiotusentals finländare på flykt från sina hem. De flesta av dem var österbottningar som sökte sig till den svenska sidan i hopp om en trygg framtid.

I skildringen av Henrik Smed och hans familjs flykt från Gamble Karleby till Umeå är det lätt att dra paralleller till dagens verklighet med ett otal människor på flykt världen över som hoppas hitta en trygg och säker plats att bosätta sig på.

Lars Strangs två historiska romaner.
Lars Strang har skrivit två böcker om familjen Smed, den senaste utspelar sig under Stora ofreden. Lars Strangs två historiska romaner. Bild: YLE/Marit Lindqvist stora ofreden,Finlands historia,lars strang

Carina Karlssons roman är förlagd till tiden för Lilla ofreden några decennier senare, när Ryssland än en gång ockuperade så gott som hela Finland.

Där Lars Strang skildrar kriget ur ett österbottniskt perspektiv ligger Carina Karlssons fokus på Åland där en stor del av befolkningen flydde till Sverige undan den ryska flottan som seglade in i den åländska skärgården år 1742, precis som man gjorde under Stora ofreden några årtionden tidigare.

Våren och sommaren 1743 befinner sig Ilja och hennes dotter Greta tillsammans med en stor del av den åländska befolkningen i ett tältläger i Grisslehamn:

”Hela Åland är på flykt igen, tar av mot närmaste fastland på svenska sidan, får lita på folkets välvilja på andra stranden av Ålands hav. Att de blir emottagna, får slå sig ner på främmande marker för oviss tid. Att de blir klädda och födda av folk som inte är skyldiga dem det, men av mänsklig barmhärtighet inte låter dem frysa och svälta.”

Både Strang och Karlsson skriver om förföljelse och flykt under historisk tid, men givetvis ligger det nära till hands att också anlägga ett nutidsperspektiv på berättelserna.

Språklig spetskompetens

Under hela sitt författarskap har Carina Karlsson allt emellanåt dykt ner i historiska skeenden och skildrat än häxprocesser på Åland under 1600-talet, än börskraschens inverkan på ett litet lokalsamhälle och en släkt i 1930-talets Åland.

I Mirakelvattnet liksom i Algot visar Carina Karlsson att hon har en stor fallenhet för att skildra historiska skeenden och samhällsförändringar genom att konkretisera vardagen och mejsla fram helgjutna och berörande människoporträtt.

Med en säker känsla för olika stilnivåer och med en språklig spetskompetens som kännetecknar en god poet får Carina Karlsson språket att gnistra och glöda.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje