Hoppa till huvudinnehåll

Nästan 400 personer i Finland försvunna under en längre tid

silhuett
Polisen får långt över tusen anmälningar om försvunna varje år. De allra flesta, upp till nittio procent, hittas inom några timmar. Men en del förblir spårlöst försvunna. silhuett Silhuett

Av de cirka 400 personer som varit försvunna en längre tid i Finland, hittas några varje år, döda eller levande. Å andra sidan kommer det ungefär lika många till.

Orsakerna till att folk försvinner varierar. Vissa försvinner självmant. Det är inte brottsligt, även om det kan vara otroligt tungt för de anhöriga.

Andra har dålig kontakt med sina släktingar. De har kanske flyttat utomlands då de pensionerats och i något skede börjar släktingarna undra vart personen tagit vägen.

De som drunknat men inte hittats räknas av polisen som försvunnen tills kroppen är hittad.

Identifierar de döda

Kriminalöverkommissarie Göran Wennqvist jobbar på Centralkriminalpolisens undersökningsavdelning för våldsbrott.

Han är också chef för offeridentifieringsenheten som identifierar döda, som till exempel vid olyckor som Estonia och tsunamin – då var hans team på plats.

Men det dagliga arbetet går alltså ut på att försöka hitta försvunna personer, och det antal människor som förblir försvunna är ganska statiskt.

- Vi har gått tillbaka till 1950-talet för att veta hur många försvunna personer vi har. Enligt det saldo som vi har i dag så är det ungefär 400 personer som har varit försvunna mer än en månad.

Wennqvist nämner Seppo Tirkkonen från Sibbo som ett av de fall där personen i fråga är spårlöst försvunnen sedan några år tillbaka.

Tre hundraprocentiga identitetsmetoder

Varje år hittas några av de här försvunna personerna, döda eller levande. Det minskar på mängden men å andra sidan kommer det ungefär lika många till.

Polisen får långt över tusen anmälningar om försvunna varje år. De allra flesta, upp till nittio procent, hittas inom några timmar av lokalpolisen eller av frivilliga räddningstjänsten.

Om lokalpolisen efter en månad inte hittat personen i fråga, kopplas Centralkriminalpolisen in.

Då polisen påträffar en död person vars identitet är svår att fastställa, jämför man först med registret över försvunna personer.

- För att få en säker identifiering så fordras det att man har någon av de tre hundraprocentssäkra identifieringsmetoderna: DNA, tandidentifiering eller fingeravtryck.

göran wennqvist
Kriminalöverkommissarie Göran Wennqvist och hans team jobbar med att försöka hitta personer som varit försvunna under en längre tid. göran wennqvist Bild: Yle/Anki Westergård Kriminalkommissarie,Centralkriminalpolisen

Kropp drev från Roslagen till Hangö udd

Om polisen inte får någon träff i registret, frågar man ofta de övriga nordiska länderna.

- För några år sedan hittades en äldre man ute i vattnet i Tvärminne. Vi hittade inte någon träff på honom i vårt register. Han hade tatueringar som tydde på sjömansliv och att han kanske kom från Sverige, och då kunde vi kontakta svenska polisen och på så sätt identifiera honom.

Det visade sig att mannen hade drunknat tre månader tidigare ute i Roslagen. Man hade hittat båten men inte mannen.

Kroppen hade drivit ut från rännan i Stockholms skärgård, förbi alla Ålands öar och runt Åbo skärgård, för att slutligen runda Hangös udd.

- Det är ett bra exempel på hur man kan jämföra uppgifter och på så sätt lösa fall.

Han hade tatueringar som tydde på sjömansliv

På Centralkriminalpolisen jobbar man med en internationell arbetsmetod som används inom Interpols offeridentifieringsenheter.

På så sätt kan man jämföra med andra länders motsvarande uppgifter på oidentifierade lik där man samlat in motsvarande uppgifter.

- Då det gått över en månad och vi samlat in alla uppgifter så gör vi en så kallad black note till Interpol, alltså vi efterlyser dem internationellt.

Tatuering av bland annat ett semikolon.
Till exempel tatueringar, ärr och födelsemärken är sådana kännetecken som polisen samlar in då en person försvunnit och inte hittas. Tatuering av bland annat ett semikolon. Bild: Yle/Monica Forssell tatuering,Semikolon

Ett tjugotal barn försvunna under längre tid

Av de som förblivit försvunna har man räknat att endast 10-20 procent möjligtvis kan ha blivit utsatta för våldsbrott. I Finland skulle det betyda en till tre fall per år.

Centralkriminalpolisens statistik visar intressanta skillnader mellan kön och ålder och försvinnandets orsak.

- Av småbarn har vi ett tjugotal som förblivit försvunna för en längre tid. Alla dessa fall har att göra med tvister mellan föräldrarna och att den ena olovligt tagit barnet och stuckit utomlands.

Vad gäller tonåringarna är över hälften fler flickor än pojkar försvunna längre tid än en månad.

Det vanligaste fallet är en man i åldern 20 till 50

Då är det vanligtvis ungdomar som rymmer hemifrån, från sina skolhem eller andra anstalter och sedan är på rymmen under en tid.

- När det gäller fullvuxna blir det omvänt: då är det fler män än kvinnor som är försvunna för en längre tid. Och då vi talar om åldringar är det väldigt få som förblivit försvunna.

Det vanligaste fallet är en man i åldern 20 till 50. En vanlig orsak är att de drunknat.

Ovissheten tyngst av allt

Om man inte hittar personen avskrivs inte fallet, utan man väntar då på nya tips eller ledtrådar.

- Vi har personer som varit försvunna i tio år eller längre, allt från Södra Finland och Österbotten till övriga Finland. Nu och då kommer det in något nytt tips, en iakttagelse som gjorts som tidigare inte ansetts viktig.

Kriminalöverkommissarie Wennqvist har en lång och intressant karriär bakom sig, och efter årsskiftet går han i pension.

Vad har då enligt honom varit det jobbigaste med hans arbete?

- Ovetskapen bland de anhöriga har varit tyngst att uppleva.

Wennqvist säger att bland det värsta som kan hända en människa är att en älskad person försvinner och man inte har någon aning om vad som har hänt henne.

- Å andra sidan har det varit det mest givande i jobbet också. Att hjälpa de här människorna. För när man sedan får ett tack så kommer det från hjärtat.

Wennqvist påpekar att polisen ändå inte kan sörja tillsammans med familjen, eftersom de måste hålla sig professionella för att kunna göra sitt jobb.

Kristinestad
En del av de som finns i polisens register över försvunna personer är sådana som drunknat men vars kropp inte hittats. De registreras som försvunna tills man hittar kroppen. Kristinestad Bild: YLE/Ann-Sofie Långvik kristinestad

Läs också

Nyligen publicerat - Samhälle