Hoppa till huvudinnehåll

Rocklegenden Fats Domino har avlidit

Rockmusikern Fats Domino.
Fats Domino bodde och verkade i New Orleans. Rockmusikern Fats Domino. Bild: EPA / Steve Pope musiker,New Orleans,Fats Domino

Sångaren och pianisten Fats Domino, en av de verkliga pionjärerna inom rockmusiken, har gått bort. Domino, som under 1950-talet sålde mer skivor än någon annan rockartist förutom Elvis Presley, blev 89 år.

Fats Domino avled på onsdagen av naturliga orsaker i sin hemstad New Orleans, omgiven av sin familj.

Dominos rullande boogie woogie-piano blev en oskiljaktig del av 50-talets rocksound. Den kortvuxne (1,70 cm) och påtagligt rundlagde Domino låg utseendemässigt långt från en traditionell ungdomsidol. Ändå var han fram till 60-talets mitt den mest framgångsrike afro-amerikanske rockartisten.

Han sålde över 110 miljoner skivor, mer än någon annan rockmusiker förutom Elvis Presley, upplyser Rock and Roll Hall of Fame.

Bland hans stora framgångar kan nämnas "Blueberry Hill", "Ain't That A Shame", "I'm Walking" och "Hello Josephine".

Fats Domino var född 1928 i New Orleans som Antoine Dominique Domino i en familj med nio syskon. Han slutade skolan som 14-åring och började arbeta på fabrik, men hade tack vare en svåger lärt sig spela piano.

Han utvecklade snabbt en egen stil, där New Orleans-soundet blandades med blues, country och cajunmusik. Redan som tonåring uppträdde han på nattklubbar.

Mycket fruktbart blev samarbetet med trumpetisten Dave Bartholomew, som blev hans producent och var med om att skriva flera av hans låtar.

Vägrade byta stil

I likhet med sina afro-amerikanska kolleger Chuck Berry och Little Richard förmådde Fats Domino skapa en musik som slog an hos den vita publiken.

Hans första inspelning, "The Fat Man" från 1949, har rentav kallats den första rock'n'roll-skivan (i konkurrens med något dussin andra plattor). Med "Ain't That A Shame" från 1955 fick Domino sin första stora framgång, som följdes av flera.

Han framträdde 1956 i rockfilmen Flickan rår inte för det (The Girl Can't Help It) och var bland de första svarta rockmusiker som uppträdde i TV-shower.

Likt många andra rockpionjärer fick Domino se sin karriär dala under 60-talet, då rock'n'rollen förbyttes i brittisk pop och psykedeliska toner. Hans sista listplacering var en cover på The Beatles' "Lady Madonna" från 1968.

Efteråt berättade Domino att han slutade göra inspelningar eftersom skivbolagen ville få honom att uppdatera sin stil.


- Jag vägrade förändras. Jag måste hålla fast vid den stil som jag alltid haft, annars skulle det inte ha varit jag, konstaterade Domino för tidskriften Ebony.

Men hans popularitet bestod, och hans gamla låtar fann nya lyssnare. Han blev 1986 en av de första invalda i Rock and Roll Hall of Fame.

Förlorade nästan allt i Katrina

Fats Domino var en världsstjärna men förblev sitt New Orleans trogen.

Då orkanen Katrina drog in över staden i augusti 2005, svävade världen under några dagar i ovisshet om rocklegendens öde, och han ryktades ha omkommit.

Domino överlevde, men måste räddas i båt tillsammans med sin familj. De förlorade det mesta av sina ägodelar inklusive tre pianon och tiotals guld- och platinaskivor.

Även utmärkelsen National Medal of Arts, som Domino 1998 fått av president Bill Clinton, försvann.

Skivbolagen ersatte senare förlusten med nya guldskivor, president George W Bush kom till New Orleans och överräckte en ny medalj, och Domino återvände 2006 till studion för att spela in albumet "Alive and Kickin'" för att få in medel till återuppbyggnaden av hemstaden och värnandet av dess musikaliska arv.


En fin karakteristik av Fats Domino och hans stad gavs år 2008 av vännen David Lind i en intervju:

- Fats förkroppsligar allt det goda med New Orleans. Han är varm, levnadsglad, spirituell, kreativ och ödmjuk. Man kan inte bli mer New Orleans än så.

AFP, AP, Reuters

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje