Hoppa till huvudinnehåll

Tillsammans till slutet – Christine Saarukka och Maria Turtschaninoff hade en ovanligt varm mor-dotterrelation

Journalisten Christine Saarukka och författaren, dottern Maria Turtschaninoff i Christines hem i Nordsjö, Helsingfors, våren 2017.
Journalisten Christine Saarukka och författaren, dottern Maria Turtschaninoff i Christines hem i Helsingfors våren 2017. Journalisten Christine Saarukka och författaren, dottern Maria Turtschaninoff i Christines hem i Nordsjö, Helsingfors, våren 2017. Bild: Mi Wegelius/Yle Christine Saarukka,Maria Turtschaninoff

Författaren Maria Turtschaninoff och hennes mor, journalisten Christine Saarukka har praktiskt taget hela Marias liv varit mycket nära. När Christine 2014 fick besked om lymfkörtelcancer förändrades tillvaron för dem båda. Samtidigt hade Christine förmågan att leva fullt ut ända till slutet och färden dit blev en gemensam resa.

Det är i mars 2017 jag första gången åker till Christine Saarukkas hem i Helsingfors. På dörren finns en levnadsglad keramikskylt med texten ”Här bor Christine & Maria”.

"Här bor Christine & Maria" stod det på Christine Saarukkas ytterdörr.
Namnskylt på Christine Saarukkas ytterdörr. "Här bor Christine & Maria" stod det på Christine Saarukkas ytterdörr. Bild: Mi Wegelius/Yle Maria Turtschaninoff,namnskyltar,Christine Saarukka,dörrskylt

Den har hängt med ända sedan 90-talet strax före Maria begav sig iväg för sina studier i humanekologi i Göteborg. Nu är ytterdörren en annan än då och Maria med man och barn bor i Karis.

Sjukdomen upptäcks

I februari – mars 2014 hade Christine en stressperiod som var så svår att hon, som hon säger på sitt humoristiska sätt, "fick skallig svans och darriga tassar och gul nos sådär som Sniff".

Christine gick ner i vikt och var jättetrött. Senare på våren upptäckte hon en knöl. Det tog ett tag innan sjukvården fann ut att hon hade lymfkörtelcancer, i vardagstal kallad lymfom.

Efter fyra månader av cellgifter såg det i alla fall ljust ut och både Christine och Maria var positiva. Men i december 2015 hittade Christine knölar i nacken, lymfomet hade kommit tillbaka.

Det ledde till ytterligare två omgångar cellgifter, men redan innan de var över hittade Christine ännu en tumör.

Trots att den avlägsnades blev hon inte bra. När läkaren nu för fjärde gången ville börja med cellgifter, sade Christine stopp. Hon ville få känna sig stark, normal och frisk, berättar hon.

Christine och Maria talar om att Christine trots cancern har all livsglädje kvar, något som folk inte förstår.

- De tror att jag är liksom tuff och att jag kämpar, säger Christine vartill Maria replikerar att Christine bara är sig själv, positiv som alltid.

Författaren Maria Turtschaninoff och journalisten Christine Saarukka, dotter och mor våren 2017 i Saarukkas hem i Helsingfors.
Maria och Christine Författaren Maria Turtschaninoff och journalisten Christine Saarukka, dotter och mor våren 2017 i Saarukkas hem i Helsingfors. Bild: Mi Wegelius/Yle Maria Turtschaninoff,Christine Saarukka

Innan Christine gavs ännu mera cellgifter fick hon och Maria en cirka tre månaders frist, utan att exempelvis cancern behövde sitta med vid julbordet, berättar Maria.

En sista Parisresa

Maria hade i alla fall först gärna sett att Christine genast tagit emot mera cellgifter. Samtidigt tror inte heller hon att behandlingarna hade förändrat särskilt mycket.

Däremot gjorde månaderna de fick utan cellgifterna dem djupt tacksamma. Förutom en jul utan cancern i högsätet, kunde de bland annat som Christines 70-års present göra en sista gemensam resa till Paris, bara ett år i förväg.

För Christine kändes det bra att få säga: ”Hej, hej då Paris, vi ses inte mera!”

Medan Maria såg det humoristiska i att:

- Min då skröpliga, cancersjuka mamma kunde bara gå hela dagarna medan jag blev helt slut ….

Men det var nog mest det där att vi var där tillsammans i Paris, säger de med en mun. Mor och dotter tillsammans, så som vi nu har varit mest hela mitt liv, konkluderar Maria.

I Marias barndom

Christine Saarukka med dottern Maria Turtschaninoff i famnen.
Christine Saarukka med dottern Maria Turtschaninoff i famnen. Bild: Maria Turtschaninoff Christine Saarukka,Maria Turtschaninoff
Christine Saarukka med dottern Maria Turtschaninoff händerna fulla med höstlöv.
Christine Saarukka med dottern Maria Turtschaninoff händerna fulla med höstlöv. Bild: Maria Turtschaninoff Maria Turtschaninoff,christine saarukka

Författaren Maria Turtschaninoff föddes 1977 och från det att hon var fem år tills det att hon blev nitton, var det mamma och hon. Hos sin pappa, journalisten Peter Turtschaninoff, bodde hon mera sporadiskt, under veckoslut och så, berättar hon.

Kanske inspirerade av mamma Christines arbete som journalist vid finlandssvensk television bandade hon och Maria flera gånger in sig själva under Marias uppväxt. Christine har nu hittat de gamla C-kasetterna och ivern är stor när de ska lyssna på dem tillsammans.

Christine saarukka
Christine Saarukka i sitt arbete på FST. Christine saarukka Bild: YLE christine saarukka

Situationer, kalas, sånger, sagor, ramsor, ordspråk, lekar och låtsas - radioprogram avlöser varandra. Medan Christine och Maria lyssnar vandrar minnena i ett gemensamt pärlband där de emellanåt också minns smått olika.

Men de är eniga om att det på sommarstugan var väldigt viktigt att de lyssnade på Sommarberättelsen i radion. Maria kommer fortfarande ihåg att den sändes kl. 09.05.

Antingen låg de i sängen och lyssnade eller - om de hade orkat upp - på verandan och hörde på den medan de åt frukost.

Att vara med mamma på tumis på landet och bland annat läsa böcker, det var det bästa, säger Maria, som ville ha det så högt upp i tonåren. Det gällde även högläsning av någon trevlig bok turvis för varandra.

Christine berättar om hur Maria speciellt i början inte ens ville att någon skulle få veta vägen till stugan och möjligen komma och hälsa på. Senare gällde det också att hålla deras mobilnummer hemligt, tyckte Maria.

När Maria fyllt nitton och skulle iväg för att studera, först då blev det kris i relationen. Våren då Maria skrev studenten slogs de en gång nästan fysiskt, berättar Christine.

Maria tror att de var tvungna att ha någon slags schism för att alls kunna separera, så nära varandra var de.

Maria Turtschaninoff.
Maria som yngre. Maria Turtschaninoff. Bild: Yle/Marica Hildén turtschaninoff

Planer för avec på kulturfondens stora prisutdelning

När jag besöker Christine och Maria följande gång har Christine av utmattningen fallit och stött munnen. Hon har fått en tand reparerad, men läppen är ännu fnasig efter att hennes, som hon säger ”stora kanintänder kört in i framläppen” och hon har lite svårt att prata.

Men godmodig är hon som vanligt.

I förtroende berättar de att Maria skall komma att få Svenska kulturfondens stora pris för sitt författarskap. Uppsluppet planerar de vad de skall ha på sig, allt ifrån klänning till smycken.

Vanligen delar Maria inte ett halvfärdigt manuskript med någon. Men nu har hon berättat hela sin kommande bok för Christine, som är upprymd över att hon har fått höra den.

- Jag uppskattade det oerhört när du läste högt för mig. Att jag fick höra hur den kommer att bli, säger Christine, vartill Maria svarar:

- Och inte bara läste högt utan berättade hela historien för dig så där som vi har gjort med filmer och böcker, alltid … och så slutar det alltid med att vi sitter båda och gråter på slutet.

Och nu var det likadant, skrattar de.

Christine Saarukka får intravenös behandling 2017.
Christine Saarukka får intravenös behandling 2017. Bild: Christine Saarukka Christine Saarukka,kateterisering,intravenöst

Sjukdomen, ett oåterkalleligt faktum

När cancern kom tillbaka för tredje gången var det mera ledsamt på något vis när man börjar inse att det barkar åt skogen, säger Christine.

Maria svarar att det väl är det att Christine tidigare under sjukdomsförloppet ändå för det mesta kunnat njuta och göra trevliga saker, i en mindre skala men i alla fall.

- Och även om det är som du sade att du har gjort frid med döden, så tycker du ju så mycket om livet och då tror jag det blir ledsamt när du inte mera kan njuta av det som finns av livet, fortsätter Maria.

Jo, det löjliga är ju att det skönaste just nu är att ligga i sängen och sova. Det är bara det. Och jag menar, det är också okey, svarar Christine.

Författaren Maria Turtschaninoff har mottagit Svenska Kulturfondens huvudpris den 10 maj 2017 i vita salen i Helsingfors.
Författaren Maria Turtschaninoff har mottagit Svenska kulturfondens huvudpris den 10 maj 2017 i vita salen i Helsingfors. Författaren Maria Turtschaninoff har mottagit Svenska Kulturfondens huvudpris den 10 maj 2017 i vita salen i Helsingfors. Bild: Mi Wegelius/Yle Maria Turtschaninoff,Svenska kulturfonden,Helsingfors,författare,stipendium,festande,vita salen
Författaren Maria Turtschaninoff har mottagit Svenska Kulturfondens huvudpris den 10 maj 2017 i vita salen i Helsingfors.
Maria Turtschaninoff under Svenska kulturfondens fest 2017. Författaren Maria Turtschaninoff har mottagit Svenska Kulturfondens huvudpris den 10 maj 2017 i vita salen i Helsingfors. Bild: Mi Wegelius/Yle Maria Turtschaninoff,Svenska kulturfonden,stipendium,fester

Mor och dotter tillsammans ända till slutet

Den sista april dog Christine Saarukka under morgontimmarna på Storkärrs sjukhus i Helsingfors. Vid sin sida hade hon Maria, som sedan med stor känsla den 10 maj i sitt tal på kulturfondens stipendiefest sade:

- Slutligen vill jag tillägna det här priset den person som läste för mig som barn, som ständigt uppmuntrade mig, som alltid trott att jag kan göra precis vad som helst, min mamma, som dog på valborgsmässoafton och som gärna hade velat vara med mig här ikväll. Och som jag tror att också är det.

Författaren Maria Turtschaninoff i Helsingfors hösten 2017.
Maria Turtschaninoff i Helsingfors i september 2017. Författaren Maria Turtschaninoff i Helsingfors hösten 2017. Bild: Mi Wegelius/Yle Maria Turtschaninoff

Faktaruta

Maria Turtschaninoff har sedan debuten 2007 kommit ut med sex fantasyromaner, ett läromedel i historia och en kokbok.

2014 tilldelades hon Finlandia Juniorpriset för romanen Maresi - Krönikor från Röda klostret. Hennes romaner har sålts till tjugotvå länder.

Christine Saarukka kom 1974 från tidningen Österbottningen till Finlands Svenska Television där hon arbetade med program som Söndagsöppet, Med pennan i grytan, Villa Wasa, Leve trähusstaden, FST-historiken från 2011 och många fler.

2006 gav hon tillsammans med Maria ut boken Min mat och mammas.

Läs också