Hoppa till huvudinnehåll

Nostalgisk får man vara, men helst inte sentimental – i sin poesi återvänder Tomas Mikael Bäck ofta till barndomskvarteren i Vasa

Lyrikern Tomas Mikael Bäck.
Tomas Mikael Bäck är nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2017. Lyrikern Tomas Mikael Bäck. Bild: YLE/Marit Lindqvist Tomas Mikael Bäck

Tomas Mikael Bäck är nominerad till Nordiska rådets litteraturpris med diktsamlingen ”De tysta gatorna”, och frågan är vad författaren avser med titeln på samlingen?

- Gatorna i Vasa är rätt tysta. Det är mindre tyst i Helsingfors där jag bor sedan jag började studera här 1965. Efter alla dessa år i huvudstaden upplever jag trots allt att Vasa fortfarande är min hemstad. Ränderna går inte ur. Jag har en klockarkärlek till den tysta och stillsamma staden Vasa, och två veckor varje sommar tillbringar jag där och låter mig inspireras av de tysta gatorna.

Vad letar poeten efter där han cyklar omkring i sina barndomskvarter på stenar där barn han lekt?

- Folk förundrar sig ibland över att jag föredrar Vasa framför författarresidens i Lettland eller i Visby. Jag försöker undvika att bli sentimental, men jag tycker att man är sin fulla rätt att få vara nostalgisk.

- Och jag är nostalgisk vad beträffar mina barndoms- och ungdomsupplevelser. Så fort jag passerat Seinäjoki och närmar mig Vasa börjar minnen dyka upp av mina kamrater, mina föräldrar och min bror. Då tar jag fram mitt häfte och börjar skriva ner olika tankar.

Haiku fri från regelsystem

I Bäcks diktsamling De tysta gatorna finns ett flertal stråk som man som läsare kan känna igen från hans tidigare produktion, bland annat en del japanska teman och stilformer.

I en intervju för Michel Ekman i Nya Argus (11-12/2016) konstaterar Bäck att han skriver ett slags fri haiku.

- Det är en definition som man framför allt använder sig av i Norge. Jag skulle säga att det är hopplöst att skriva regelrätt haiku med 5+7+5 stavelser eftersom japanskan och svenskan är så pass olika. Jag försöker framför allt fånga haikuns väsen i en fri form på två eller fyra rader.

Pärmbild till Tomas Mikael Bäcks diktsamling "De tysta gatorna".
Pärmbild till Tomas Mikael Bäcks diktsamling "De tysta gatorna". Bild: Sets förlag tomas mikael bäck

I diktsamlingarna ingår ofta ett antal en-radingar som känns som ett slags aforismer – även om författaren själv snarare karakteriserar dem som humoristiska infall eller dåliga skämt:

- Under de senaste åren har jag både glatt mig och förvånat mig över att man på Nationalbiblioteket till exempel velat göra mig till aforistiker.

På den aktuella utställningen ”Världen är ett ord – den finländska aforismens skeden” på Nationalbiblioteket i Helsingfors ingår några ”så kallade” aforismer av Tomas Mikael Bäck, vilket roar författaren själv:

- ”Det är framåt att tänka på döden” eller ”Den accepterade kände sig medtagen”, är det aforismer? Jag tycker mest att det är lite roligt med dubbeltydigheter.

Den finlandssvenska modernismen och musiken viktiga

Diktverket De tysta gatorna inleds med ett avhugget citat ur Edith Södergrans dikt ”Ingenting”, en dikt som Bäck tycker är fantastisk och som också lär ha varit Gunnar Ekelöfs älsklingsdikt.

- Jag tycker att de finlandssvenska modernisterna i alla väder är värda att lyftas fram. I min föregående bok hade jag ett citat av Gunnar Björling som motto.

I diktsamlingen finns också en hänvisning till modernisten R R Eklund som också är en av Bäcks ständiga följeslagare:

- Varje sommar läser jag Eklunds Loggbok på landbacken, och gång på gång förundrar jag mig över hur fräsch han är. Eklund var egentligen ingen lyriker, men han är en utomordentligt fin aforistiker.

- Jag beundrar hans daggfräscha iakttagelser och aforismer så som ”barndomsstaden är evig”, en mening som jag stulit av honom eftersom det också förklarar något av mina känslor för barndomsstaden Vasa. I vilken mening barndomsstaden är evig kan ju diskuteras eftersom minnesbilden är evigt medan staden ständigt förändras.

Förutom att Tomas Mikael Bäck slår följe med modernisterna är musiken ett återkommande tema, en viktig, stark och central kraft både som motiv och som inspirationskälla.

- Jag har haft ett piano men inte själv spelat. När jag flyttade till ett mindre arbetsrum var jag tvungen att göra mig av med pianot och det fick ett nytt gott hem hos poeten Peter Sandelin.

Tomas Mikael Bäck berättar att han lyssnat på musik sedan han var ung.

- Min bror var också musikintresserad och han studerade musik i Åbo. Han var en skicklig jazzpianist och han spelade också Bach med stor förkärlek. I samlingen ingår några dikter som handlar om hur jag uppfattar Bach via den döda brodern, en bror som hade stora hälsoproblem och som fått agera en ställföreträdande gestalt i min poesi. När han spelar Bach är han frisk och glad, ja åtminstone glad.

- När jag om somrarna vistas i Vasa i författareföreningens lägenhet lyssnar jag ofta alltid på Bach i tolkning av Svjatoslav Richter. Jag blir aldrig mätt även om jag kan hans tolkningar utantill.

Uppslag i Tomas Mikael Bäcks diktsamling "De tysta gatorna".
Ett uppslag i diktsamlingen "De tysta gatorna". Uppslag i Tomas Mikael Bäcks diktsamling "De tysta gatorna". Bild: Tomas Mikael Bäck Tomas Mikael Bäck

- Jag skriver när det är tyst, annars har jag alltid musik på. Under årens lopp har jag samlat på mig en massa lp-skivor och cd-skivor, och jag kan helt enkelt inte göra mig av med dem. Bach och Schumann är mina absoluta favoriter kompletterade med sentida gubbar som Prokofjev, Sjostakovitj och Szymanowski.

Lyssna på intervjun med Tomas Mikael Bäck:

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje