Hoppa till huvudinnehåll

Sju bröder skapade publikinvasion på Åbo Stadsteater 1972 - nu är bröderna här igen

Sju bröder i bastun
Sju bröder på Åbo Stadsteater 1972 Sju bröder i bastun Bild: Turun Kaupunginteatteri Sju bröder,Åbo Stadsteater

Cirkeln kan anses sluten med den nya uppsättningen av Sju bröder på nyrenoverade Åbo Stadsteater. För 40 år sedan då Ralf Långbacka var chef sattes samma pjäs upp och en ombyggnad av teaterhuset stod högst på önskelistan.

Aleksis Kivis Sju bröder i pjäsform har premiär i nyrenoverat hus på Åbo stadsteater den tredje november. Det är Lauri Maijala som står för dramaturgin och regin.

Ralf Långbacka var teaterchef på Åbo Stadsteater när Sju bröder senast sattes upp på Åbo Stadsteater. Det är över 40 år sedan. Kalle Holmberg var regissör då.

Ralf Långbacka har den legendariska versionen från 1972 i så starkt minne att han själv inte riktigt har rum för någon ny version av Sju bröder.

- Men så är det ju alltid med allting: Det kommer nya vindar, nya sätt att se på det och nytt sätt att spela och så är det, säger Långbacka.

Lycklig kombination av människor bakom framgången

Att föreställningen år 1972 blev så framgångsrik och älskad av både publik och teaterkritiker berodde nog på att den var född under väldigt lyckliga stjärnor, tror Ralf Långbacka.

Han tror att det handlade om hela kombinationen av människor. Ritva och Kalle Holmberg som gjorde dramaturgin klarade av att hålla både dramatiken och det episka elementet flytande utan att det föll sönder.

Också dekoren av Kaj Puumalainen och dräkerna av Måns Hedström var utmärkta, påpekar Långbacka.

- Dräkter som inte var standard så att de alla såg likadana ut med likadana luggar. De var personligt komponerade. Och det fina var att teatern hade tillgång till sju manliga skådespelare i rätt ålder. Som hade så många olika toner. Det var en fantastisk kombination av de här sju killarna.

Dessutom stod Kaj Chydenius för musiken.

De som inte var stjärnor, blev det

Skådesplelarna Esko Salminen och Heikki Kinnunen var redan kändisar före sin medverkan i Sju bröder, men de andra blev det genom den.

- Juha Muje gjorde ett genombrott genom rollen som Eero. Inte var det ju så att det var någon samling stjärnor - men det var sju jätteduktiga skådespelare. Och sedan kom ju Vesa-Matti Loiri till istället för Juha Hyppönen efter ett och ett halvt år.

Vi hade ju jättelika konflikter med Turun Sanomat och med publiken. Det diskuterades till och med publikstrejk. Att man inte skulle gå och se vad de där förfärliga vänstervridna människorna gjorde

Många av dem som låg bakom den otroliga framgången med Sju Bröder var redan mitt uppe i lysande karriärer inom sina områden så man kan inte kalla uppsättningen någon språngbräda för dem. Men för Åbo Stadsteater var framgången otroligt viktig.

Långbackas chefstid började full av konflikter

När Ralf Långbacka inledde sin tid som chef på teatern var mottagandet inte alls positivt i Åbo.

- Vi hade ju jättelika konflikter med Turun Sanomat och med publiken. Det diskuterades till och med publikstrejk. Att man inte skulle gå och se vad de där förfärliga vänstervridna människorna gjorde, berättar Långbacka.

När succén sedan kom med Sju bröder ändrades plötsligt allting omkring Ralf Långbacka.

Så kom det insändare om att ”varför får inte Åboborna själva se sin teater"― Ralf Långbacka om publiksuccén som gjorde det så gott som omöjligt att få en biljett till Åbos stadsteater

- Det svängde om och jag kan nog säga så här med facit i hand att det var en så oerhört viktig föreställning. För utan den tror jag att det aldrig skulle ha blivit så bra som det blev, funderar Långbacka.

Publiken blev helt galen

Sju bröder blev ett fenomen som varken förr eller senare har uppkommit i teatervärlden i Åbo berättar man på Åbo Stadsteaters nätsidor. Inte i hela Finland.

Folk kunde stå i kö i timmar före biljettkassan öppnade, kön blev lätt 100 meter lång och telefonlinjerna till biljettförsäljningen kunde vara upptagen hela dagen. Många ringde till biljettförsäljarnas privata nummer eller påstod att de var bästa vänner till någon av skådespelarna.

I tre år gick Sju bröder för fulla salonger. Ralf Långbacka blir lyrisk när han tänker på det:

- Det var nog fantastiskt! Bara ett halvt år tidigare hade det ännu talats om publikstrejk. Att Åboborna skulle sluta gå på den där förfärliga teatern. Så kom det en insändare om att "varför får inte Åboborna själva se sin teater"?

För så svårt var det att få biljetter.

Det kom människor från hela Finland, från Rovaniemi i norr till Joensuu i öster. De kunde sitta nio-tio timmar i buss till Åbo för att se föreställningen. Stämningen i det teaterhus Ralf Långbacka ledde var plötsligt helt på topp.

Men han undrar fortfarande hur de orkade.

- Det var ett under att det gick! För de spelade fysiskt väldigt häftigt och det inträffade större och mindre skador, minns Långbacka.

En enda föreställning ställdes in

En enda föreställning av Sju bröder ställdes in för att Esko Salminen hade skadat sitt knä. Men Sju bröder gick 242 gånger och sågs av sammanlagt 170 000 personer.

Bland dem fanns också personer som såg föreställningen hela 30 gånger! Och det kunde ha fortsatt.

- Men skådespelarna och Kalle Holmberg kom fram till att de höll på att tappa det där verkliga intresset och den höll på att gå neråt och det ville de absolut inte. Det var deras beslut att vi skulle lägga ner den. Det var inte alls det att vi inte hade publik, berättar Långbacka.

Ralf Långbacka studiossa
Ralf Långbacka Ralf Långbacka studiossa Bild: Yle

Ralf Långbacka skulle aldrig sätta upp Sju bröder idag.

- Därför att Kalles Sju bröder för mig är så viktig och så entydig att jag skulle aldrig tänka på att ens göra ett försök, säger Långbacka.

- Det finns vissa föreställningar som jag har sett av andra stora regissörer och tänkt att "jag kan inte göra den där för att den var så bra". Men jag har nog ändå gjort det, trots det.

- Men när det gäller Sju bröder skulle jag aldrig röra den. Jag tror att det är en av finländsk teaters stora teaterföreställningar, säger Långbacka.

Publiken kom på allt

Efter succén med Sju bröder fick Åbo Stadsteater publiken att komma också till allt annat som sattes upp under Ralf Långbackas tid som teaterchef. Klassiker av Brecht, Shakespeare och Strindberg eller nya finska pjäser hittade också publik utan att man gjorde något publikfriande.

Åbo stadsteater
Åbo Stadsteater Åbo stadsteater Bild: Yle/Peter Karlberg Åbo Stadsteater

Tiden på Åbo stadsteater tillsammans med parhästen Kalle Holmberg är nostalgisk för Ralf Långbacka.

- Det var sex otroliga år där. Men det gick som med Sju Bröder: Vi kom till en punkt där vi sa att vi kommer inte vidare här. Vi kan nog sitta och upprepa och gå vidare, men vi ville ju göra mycket stora förändringar i teatern, berättar Långbacka.

Ville bygga om teaterhuset redan för 40 år sedan

Det som duon framförallt ville under sin tid i Åbo var att bygga om scenen. Den ansågs oerhört trång och gjorde det svårt med dekorer från de olika föreställningarna som laddades ovanpå varandra. De önskade sig också en helt annan studioscen.

- Det här förslaget försökte vi pressa igenom under vårt sista år men vi fick absolut nej. Och det tog ju ända tills i år innan de har byggt om teatern. Och vi ansåg att det borde ha gjorts redan då, för fyrtio år sedan, utbrister Långbacka.

Duon Holmberg och Långbacka tyckte också att teatern borde delas upp i fraktioner som kunde utnyttjas under olika tider. Men det mesta togs enligt Ralf Långbacka emot ganska negativt av styrelsen för teatern.

Han skrockar till:

- Också Åboborna var glada att bli av med oss. Hur lustigt det än kan låta så var det så. Det var nog många som andades ut att ”äntligen slapp vi de där”.

Läs här om Sju bröder på Åbo Stadsteater

Sex män i kostym och en man utklädd till pingvin på en scen
Sju bröder på Åbo Stadsteater 2017 Sex män i kostym och en man utklädd till pingvin på en scen Bild: Otto-Ville Väätäinen Sju bröder,Åbo Stadsteater

Läs också

Nyligen publicerat - Åboland