Hoppa till huvudinnehåll

Åboland för hundra år sedan: Ett ungt industrisamhälle tar form i Pargas

Två gamla roddbåtar i sundet i Pargas nedanför kyrkan
Kyrkan låg betydligt närmare havet för hundra år sedan i Pargas. Två gamla roddbåtar i sundet i Pargas nedanför kyrkan Bild: Pargas hembygdsmuseum Pargas,åboland 100

Fram till början av 1900-talet var Pargas ett utpräglat skärgårdssamhälle, men i takt med att kalkstensindustrin startade upp och utvecklades i början av 1900-talet, så förvandlades Pargas till ett industrisamhälle. Bland annat ökade folkmängden kraftigt i samband med att cementfabriken blev färdig 1914.

Kring 1910 hade Pargas drygt 8 000 invånare, men efter 1914 då cementfabriken blev klar så flyttade 800 personer till Pargas för att arbeta inom kalkstensindustrin. År 1915 bodde det över 9 000 personer i Pargas.

En gammal bild över Köpmansgatan i PargasGågatan i Pargas med Axos bageributik
Köpmansgatan förr och nu Bild: Pargas hembygdsmuseum, Annika Holmbom / Yle

- Den här utvecklingen lade sin prägel på hela samhället, berättar Anne Bergström, amanuens på Pargas hembygdsmuseum.

Trångboddhet och bostadsbrist

Man bodde trångt och tätt redan då och efter inflyttningen behövde man bygga ut bostäderna.

- Då inflyttningen var som störst räckte inte bostäder till åt alla. Det hände att man hyrde ut ett rum till de som kom för att jobba i gruvan eller på cementfabriken. Det här gav också en del hyresinkomster.

Pargas började för 100 år sedan få dragen av ett modernt samhälle. Nya bostadsområden uppstod i takt med att staden fick fler invånare.

Gamla Malmen då och nu

Gamla Malmen, eller Malmen som det då kallades, var centrum på den tiden. Man tog sig dit med båt och på den tiden så kunde man komma nästan fram till torget med båt. Men i takt med att inflyttarna blev fler byggdes också den nuvarande Köpmansgatan med dess butiker ut.

pargas torg på gamla malmen för 100 år sedangamla trähus på gamla malmen i pargas
Idag används torget på Gamla Malmen bland annat för rekohandeln. Bild: Pargas hembygdsmuseum, Nina Bergman / Yle

- Det fanns flera butiker och andelslag i Pargas. Det fanns också andelsmejerier, berättar Bergström.

Dessutom fanns också folkskolor, en sjukstuga, och fattiggården hade också byggts. Pargas höll också på att elektrifieras.

- Jag har gått igenom Åbo underrättelser från 1917 och där fanns det en notis som sade att landsvägsstolparna var uppsatta men att det ännu inte fanns lampor i dem, men att kyrkan höll på att elektrifieras 1917, berättar Bergström.

Många likheter med vardagslivet i dag

De som inte jobbade inom kalkindustrin fick sin utkomst från jordbruket, hantverk och olika serviceyrken. Livet i Pargas hade också många andra likheter med livet i dag.

En svartvit bild över sundet i PargasEn vy från sundet i Pargas med hus invid Strandvägen
En vy mot centrum av Pargas Bild: Pargas hembygdsmuseum, Nina Bergman / Yle

- Det fanns ett rikt föreningsliv. Det ordnades friidrotts- och skidtävlingar, det fanns en aktiv marthaförening, det bjöds på teaterföreställningar och Pargas Amatörorkester ordnade konserter för Pargasborna.

Mångsidiga förbindelser

År 1917 hade man dagliga postförbindelser till Åbo.

Tack vare kalkindustrin förbättrades förbindelserna till närliggande orter som Åbo i snabb takt. Roddfärjor ersattes med pontonfärjor. Det fanns också goda förbindelser till sjöss, med 44 ångbåtsturer i veckan mellan Pargas, Åbo och Kimitoön.

En gammal bild över gästhamnsområdet i PargasEn vy över hustak i Pargas
Bild: Pargas hembygdsmuseum, Annika Holmbom / Yle

Men världslägets syntes också i Pargas under 1917. Det var världskrig, vilket gjorde att efterfrågan på kalkstensprodukter minskade. Arbetet vid cementfabriken stod stilla 1917 på grund av världskriget och 1918 på grund av inbördeskriget. Men verksamheten fortsatte såtillvida att fabrikens arbetare istället fick jobba med att bryta kalk i gruvan.

Ett oroligt år – men man kom överens

De stora händelserna ute i världen syntes också i viss mån i Pargas 1917. Det rådde stor livsmedelsbrist, vilket ledde till att priserna sköt i höjden och många hungrade. Vardagen kantades av stölder och inbrott.

Det förekom också andra oroligheter. Arbetarna vid Attu såg strejkade 1917 och de vita grundade en skyddskår. Men det levde inte kvar länge.

En gammal bild över Köpmansgatan i Pargasen vy över Strandvägen i Pargas
Bild: Pargas hembygdsmuseum, Annika Holmbom / Yle

Det som kan ha haft en avgörande betydelse är att man i december 1917 valde att ordna ett allmänt medborgarmöte, där man bestämde att man skulle försöka komma överens i olika skyddsfrågor över befolkningsgrupperna.

- Det här var lyckat, berättar Bergström. Tiden under inbördeskriget 1918 förblev relativt lugn och det skedde heller inga större sammandrabbningar i Pargas.

En svartvit bild över sundet och kyrkan i Pargas
En svartvit bild över sundet och kyrkan i Pargas Bild: Pargas hembygdsmuseum Pargas,Pargas kyrka,åboland 100


Läs också

Nyligen publicerat - Åboland