Hoppa till huvudinnehåll

"Har sett på landslaget som junior – nu mötte man själv Rysslands CL-spelare"

Max och Robin Granlund.
Max och Robin Granlund spelar till vardags i Dicken. Max och Robin Granlund. Bild: Yle/Janne Karinkanta handboll,Dicken,robin granlund

De är bröder, de spelar i Dicken, de är långa. Nyligen fick Max och Robin Granlund dessutom spela tillsammans i landslaget. ”Det var tuffare än något man testat tidigare”, säger Robin Granlund.

Finland föll med tydliga siffror i VM-kvalet mot Ryssland förra helgen. Ryssarna vann med 35–22 i Vanda.

Det där var samtidigt första gången som Max och Robin Granlund tog på sig landslagströjan på samma gång. Max gjorde tre mål mot Ryssland, Robin gjorde två.

Båda är rörande överens om att möten med de stora nationerna är ett riktigt bra sätt att känna finländska handbollsspelare på pulsen.

– Det var ganska tufft. Man har sett på landslaget som junior och nu spelade man själv mot Rysslands Champions League-spelare. Det var ganska kul, säger Max till Yle Sporten.

– Det var tuffare än något man testat tidigare, men man lär sig mycket. Det var jätteroligt, säger Robin som gjorde landslagsdebut i bortakryssen mot Luxemburg några dagar före brorsan.

"Är mer rutinerade"

Ryssland är en traditionstyngd handbollsnation och bollade bort Finland.

– De har mer fart och är storväxta. Man måste hålla en jämn nivå i sextio minuter för att klara sig, säger Robin.

– De är mer rutinerade. De håller i och spelar ut lägen som man inte gör i Finland. Det är stora skillnaden, säger Max.

Richard Sundberg, GriFK
I går slog Dicken GrIFK med 34–21 i Grankulla. Richard Sundberg, GriFK Bild: Yle/Martin Lundberg Dicken,handboll,Grankulla IFK,max granlund

Båda över två meter

Båda två är unga – Max är född 1997 och Robin två år senare – men bröderna har en stor konkurrensfördel i en sport som handboll: Längden.

Max är 201 centimeter lång. Lillebrorsan knäcker honom med sex centimeter.

– Man kan skjuta enklare över muren med vår längd. Det är en stor fördel. I försvaret är man stor och kan blocka, säger Max.

– Storleken behövs alltid och det är bara positivt, fortsätter Robin. Det gäller bara att jobba med fotarbetet. Då kommer man ganska långt.

Drömmer om mer än inhemska ligan

Hur långt?

Det är frågan.

Att spela finländsk seriehandboll i Dicken är inget man lever på. Just nu studerar storebrorsan, medan lillebror har tänkt rycka in i militären nästa år.

– Jag har tänkt spela i inhemska ligan den här och nästa säsong. Vi får se efter det. Man drömmer alltid lite om att spela i en bättre liga och kunna leva på det här, säger Robin.

– Det är svårt att säga vart det kan leda. Jag skulle ta chansen om den dyker upp, säger Max.

Läs också