Hoppa till huvudinnehåll

Baby i sätesläge kan ställa mamma inför svårt val

En gravid kvinnas mage
1408 barn föddes med sätesbjudning i Finland under fjolåret. En gravid kvinnas mage Bild: Wikimedia commons. graviditet

Efter graviditetsvecka 36 fixerar sig de flesta bebisar med huvudet neråt. Men i tre procent av alla graviditeter föds barnet med rumpan först och för kvinnan kan valet av förlossningssätt vara svårt.

Det blev ett hjärnspöke för Maria Thors då hennes andra barn låg i sätesläge. Valet mellan en vaginal förlossning och kejsarsnitt var svårt och hon blev villrådig.

Fördelar och nackdelar vägdes mot varandra. Från sjukhusets sida rekommenderades vaginal förlossning medan hon upplevde att den egna rådgivningen ansåg att ett kejsarsnitt var att föredra.

Thors upplevde att en vaginal förlossning skulle gynna anknytningen, amningen och andra hälsoaspekter. Samtidigt var det många som ansåg det vara för riskfyllt.

- Jag var positivt inställd till en vaginal förlossning och hade ställt in mig på det. Men från andra håll började jag förstå att kejsarsnitt var vanligare och jag blev väldigt kluven, berättar Thors som är bosatt i Vörå med man och två barn.

Googlade fram informationen

Informationen från sjukhuset var kort och tydlig. En vaginal förlossning är att föredra om måttet på kvinnans bäckenbotten så tillåter.

- Jag sökte information på nätet, i olika diskussionsforum, ja till och med på Youtube, säger Thors och skrattar.

Magnetröntgen gjordes en onsdag och följande fredag skulle Thors få besked om det fanns förutsättningar för en vaginal förlossning.

Men eftersom resultatet dröjde började tankarna vandra i olika riktningar.

- Det blev ett stort hjärnspöke hur hon skulle komma ut. Men jag tänkte att jag måste göra det som känns bäst för mig och för Agnes. Jag ville inte att det skulle finnas några risker.

Maria Thors med dottern Astrid i famnen.
Dottern Astrid bestämde sig för att komma till världen innan Maria Thors hade koll på hur det skulle gå till. Maria Thors med dottern Astrid i famnen. Bild: Yle/Anne Teir-Siltanen moderskap,Maria Thors

Inget besked

Fredagen kom och ingen ringde. Thors försökte ringa sjukhuset men fick inget svar.

- Eftersom jag var i vecka 36 tänkte jag att det inte är så bråttom ännu, jag skulle försöka ringa sjukhuset igen på måndag, säger Thors.

På måndag lovade sjukhuspersonalen att ringa tillbaka efter att läkaren tittat på måtten.

- Jag fick inget samtal den dagen heller och började bli nervös. Jag funderade allt mer på kejsarsnitt, säger Thors.

Under kvällen började Thors känna sig nedstämd på grund av ovissheten. Hon beslöt sig för att följande dag ringa mannens faster som är erfaren barnmorska, i hopp om att få råd.

Värkarna kom igång

Samma kväll kom de första värkarna och de höll i sig till följande morgon. Klockan sju ringde Thors förlossningsavdelningen och bad dem kolla måtten.

De lovade ringa upp snarast. Efter avslutat samtal hördes en knäpp – fostervattnet gick.

- En halvtimme senare ringde de från sjukhuset och lät stressade. Ett av måtten var för snävt och vi ombads komma in omgående, säger Thors.

I snabb takt åkte paret in till Vasa Centralsjukhus och Thors fick ställa in sig på ett kejsarsnitt.

- Slutskedet på min första förlossning var snabbt och alla funderade nog på hur snabbt det skulle gå denna gång, säger Thors.

Samtidigt infann sig ett lugn.

- Jag tänkte att nu kommer hon och hon kommer med kejsarsnitt. Sist och slutligen var det skönt att inte behöva välja, säger Thors.

Mot operationssalen utan dramatik

Väl framme rullades Thors in i operationssalen efter en timme.

- Kejsarsnittet gick så bra det kan gå. Men att jag hade så pass ont i magen efteråt och inte kunde röra mig kom som en chock som jag inte var förberedd på, säger Thors.

Nu i efterhand önskar Thors att hon hade fått mera information från sjukhuset om hur en vaginal sätesförlossning respektive kejsarsnitt går till och vilka följderna kan vara.

- Bäckenmåttet kunde också ha kollats upp i ett tidigare skede så att jag inte hade behövt fundera på alternativ som inte finns. Det hade gjort min tillvaro mycket trevligare. Jag har ältat så många nätter. Rådgivningen och sjukhuset hade också gärna fått ha en gemensam linje, säger Thors.

Det visade sig också att röntgenbilderna var otydliga. Med bättre röntgenbilder hade det eventuellt funnits en möjlighet för en vaginal förlossning.

Ändå skulle Thors antagligen välja kejsarsnitt om det skulle bli aktuellt med en ny graviditet med baby i sätesläge.

- Viktuppskattningen kastade ganska mycket. Det vore ett skräckscenario att mitt under pågående förlossning behöva gå in för ett snitt på grund av att barnet inte ryms ut, säger Thors.

Nyfödd baby i operationssalen.
År 2016 föddes 70 procent av sätesbarnen med kejsarsnitt. Motsvarande siffra år 2006 var 78,2 procent. Nyfödd baby i operationssalen. Bild: Most Photos/mvaligursky kejsarsnitt

Varför ligger barnet i sätesläge?

Tre procent av barnen ligger i sätesläge när de föds och det finns olika faktorer till varför de inte svänger sig i hjässläge som den stora majoriteten.

Litet eller mycket fostervatten påverkar, en avvikande livmoder, kort eller intrasslad navelsträng och lågtliggande placenta är vanliga orsaker.

Omkring graviditetsvecka 34-35 kontrollerar rådgivningen att babyn är i hjässläge. I de fall barnet ligger i tvär- eller sätesläge får mamman en remiss till mödrapolikliniken.

- Efter vecka 36 får de komma till oss. Går det längre än så minskar chanserna för att vi lyckas svänga dem till hjässläge, säger Marika Smeds, specialläkare i gynekologi och obstetrik som även ansvarar för mödrapolikliniken vid Vasa Centralsjukhus.

Marika Smeds i förlossningssalen.
- Vi försöker ge så klar information som möjligt. Vi har betydligt mera kejsarsnitt än vaginala sätesförlossningar. Det finns de kvinnor som inte vet hur de ska göra. Det finns de som vill föda med kejsarsnitt. Och så finns det mammor som gärna vill föda vaginalt, säger Smeds, specialläkare i gynekologi och obstetrik. Marika Smeds i förlossningssalen. Bild: Yle/Anne Teir-Siltanen gynekologer

Vill avdramatisera vändningsförsök

Om det finns förutsättningar försöker sjukhuspersonal att vända på babyn i magen. Ligger babyn för långt nere eller om fostervattensmängden är liten görs inget vändningsförsök.

- Man försöker få rumpan upplyft och sedan försöker man med handen att få babyn att göra en kullerbytta framåt, säger Smeds.

För en omföderska är chansen större att vända babyn, man räknar med att hälften av försöken lyckas om det finns goda förutsättningar. För förstföderskor är antalet under 50 procent.

Smeds understryker att vändningsförsöket är ofarligt men att det givetvis känns då man försöker vända ett barn som är mellan två och tre kilo stort.

- Teoretiskt finns det en minimal risk i samband med vändningsförsöket, men barnets puls undersöks noga och det är inget som mamman behöver oro sig för, säger Smeds.

”Mamman ska vara motiverad”

Sjukhuset rekommenderar vanligtvis vaginal förlossning om barnet är i sätesläge, men det finns vissa kriterier. Barnet får inte vara för stort och kvinnans bäckenmått måste vara tillräckliga.

Vid en vaginalsätesförlossning närvarar barnläkare, läkare och också flera barnmorskor i utbildningssyfte eftersom sätesförlossningar sker så pass sällan.

Det som är utmärkande för en vaginal sätesförlossning är krystningsskedet.

- Mamman krystar fram barnet till skulderbladen, sedan är det en läkare som hjälper fram överkroppen och huvudet, berättar Smeds.

Om bäckenmått, babyns storlek och mammans motivation är bra rekommenderar Smeds vaginal förlossning. Ytterligare en fördel har omföderskor eftersom krystningsskedet för dem oftast är kortare.

- Den vaginala förlossningen har mycket som är bra för barnet i fortsättningen. Undersökningar visar att den vaginala bakteriefloran är bra för babyn. Den minskar risken för astma och infektioner överlag. Amningen kommer också bättre igång och riskerna vid eventuella framtida graviditeter minskar, säger Smeds.

Risker med sätesförlossningar

I Finland föds 70 procent av sätesbarnen med kejsarsnitt. Och även om en del sjukhus rekommenderar vaginal förlossning finns det också risker med det.

- I ren sätesbjudning där babyn håller upp båda benen skyddas navelsträngen ganska bra, men om babyn sitter finns det en aning större risk för navelsträngsprolaps. Navelsträngsprolaps är överlag inte så vanligt vid fullgångna sätesförlossningar, men vid prematura förlossningar är den större. Likaså ökar riskerna om det finns rikligt med fostervatten, säger Smeds.

En sätesförlossning kan inte försnabbas med exempelvis sugklocka. Därmed finns en högre beredskap för kejsarsnitt under pågående förlossning.

Andelen påbörjade vaginala sätesförlossningar som slutar med kejsarsnitt är 20-25 procent jämfört med 10-15 av dem som ligger i hjässläge.

- I Vasa har vi traditionellt haft mycket sätesförlossningar. För tio år sedan hade man i Helsingfors ytterst litet sätesförlossningar. Det är synd om det är långa perioder där barn inte föds i säte, för då tappar man touchen, säger Smeds.

Droppställning
Samma smärtlindring kan användas under en vaginal sätesförlossning som i övriga förlossningar. Droppställning Bild: Most Photos/dgr Infusion,sjukvård,kirurgisk vård,Operationer

"Största skräcken att bli snittad"

Nykarlebybon Camilla Järvinen har fyra barn. Det andra barnet låg i sätesläge och vändningsförsöket lyckades inte.

Året var 2010 och BB i Jakobstad hade stängt över sommaren. Det var tur tyckte Järvinen, för där var inte sätesförlossningar tillåtna och förlossningen planerades i Karleby.

- Min största rädsla var att det skulle bli snitt, jag ville så gärna föda vaginalt. Jag var glad när de meddelade att jag hade möjlighet att få försöka, säger Järvinen.

Efter en tung graviditet väntade Järvinen på att förlossningen skulle komma igång. Direktiven var klara, om vattnet gick skulle de ringa ambulansen eftersom det fanns risk för att navelsträngen skulle komma ut.

Medveten om riskerna

Järvinen var säker på valet av förlossningssätt.

- De informerade om att det kan bli snitt om det händer något under förlossningen, men eftersom min första förlossning gick snabbt och krystskedet var kort fanns det förutsättningar, säger Järvinen.

Det faktum att förlossningen i Jakobstad inte tillät sätesförlossningar påverkade inte Järvinen.

- Jag tänkte att de kanske inte är tillräckligt kunniga på det, och inte heller hade den erfarenheten. Då är det kanske tryggare för läkarna att gå in för ett snitt, säger Järvinen.

Camilla Järvinen sitter i soffan.
- Vändningsförsöket var inte speciellt smärtsamt eller jobbigt, minns Camilla Järvinen. Hon rekommenderar andra mammor med barn i sätesläge att läsa in sig på alternativen. Är man osäker är det kanske bättre med snitt men jag var bergsäker på mitt val, säger hon. Camilla Järvinen sitter i soffan. Bild: Yle/Anne Teir-Siltanen Kvinna,Camilla Järvinen

En lätt förlossning

En sen sommarkväll kom förlossningen igång och följande morgon checkade Järvinen in på förlossningen i Karleby.

- Det var en lätt förlossning. Det var mycket folk i rummet och jag blev förberedd för kejsarsnitt med allt var det innebar. Läkarna bestämde hur jag skulle ligga, men överlag gick det bra, minns Järvinen.

Den största skillnaden från Järvinens andra förlossningar var att bävan för ett kejsarsnitt, att någon skulle ha sagt ”nej, nu går det inte längre!”.

- I efterhand tänker jag att det gick bra. När jag jämför de andra förlossningarna tänker jag de är ganska lika ändå. Det är en baby som ska födas och det är det som man kämpar för, säger Järvinen.

Järvinen upplevde sin förlossning som odramatisk men annorlunda.

- Det blir lite mera dramatiskt eftersom det är fler människor involverade och de vill ha mycket koll. När det var dags var det många i rummet och jag märkte att det fanns en viss spänning i luften jämfört med en vanlig förlossning, säger Järvinen.

Tiden efteråt med von Rosenskena

Det är inte ovanligt att barn som varit i sätesläge har höftledsluxation, instabila höftleder. Så var det också för Järvinens dotter som fick använda von Rosenskena i tolv veckor.

- Vi fick ingen information om att riskerna för höftledsluxation är mycket större i och med ett barn som legat i sätesläge. Det blev nästan en större chock än själva förlossningen. Det är ju inte så farligt, och hon har inga men av det i dag. Men för en förälder är det en stor grej, och sådant borde man bli informerad om innan, säger Järvinen.

Skenan bidrog till en del praktiska utmaningar i vardagen. Större klädstorlekar behövdes och badbestyret blev en resa till sjukhuset.

- Vi fick åka till sjukhuset för att bada, eftersom man inte själv får ta bort skenan. Det blev bilstolsbekymmer eftersom hon inte fick plats i babyskyddet, säger Järvinen.

Järvinen upplevde också att det påverkade möjligheten till närhet med babyn.

- I efterhand går den tiden ganska fort. Men då man är mitt i det och då man får beskedet att ens lilla bebis ska ha en hård och skarp skena på sig är ganska jobbig. Speciellt då man aldrig hört talas om att det kan gå så, säger Järvinen.

Bebis med von Rosenskena
I tolv veckor fick Meya ha von Rosenskena för att åtgärda höftledsluxation. Bebis med von Rosenskena Bild: Privat/Camilla Järvinen babyer

Läs också