Hoppa till huvudinnehåll

I Alla kvinnors hus i Åbo får asylsökande kvinnor stöd och hjälp genom hela processen

ung leende kvinna sitter på stor röd sittdyna omgiven av leksaker
Minna Saunders i lekhörnan i Alla kvinnors hus i Åbo ung leende kvinna sitter på stor röd sittdyna omgiven av leksaker Bild: Yle/Nilla Hansson Kvinna,minna saunders

I Alla kvinnors hus får kvinnor som befinner sig mitt i asylprocessen hjälp och träffar andra i samma situation. Alla kvinnors hus i Åbo behövs alltmer, tror Minna Saunders

Negativa asylbeslut och tvångsdeporteringar märks som psykiskt illamående inte minst bland kvinnor i asylprocessen. Asylsökande kvinnor behöver stöd och hjälp men behöver också träffa andra kvinnor.

Minna Saunders har gått från engagerad volontär till heltidsanställd projektledare inom arbetet för flyktingar. Nu driver hon en verksamhet för kvinnor i olika skeden av asylprocessen.

Hemligt för säkerhetens skull

Alla kvinnors hus i Åbo är liksom Global Clinic en verksamhet med hemlig adress, för att göra det så säkert och tryggt för deltagarna som möjligt. Det är en dagverksamhet dit kvinnor från många olika kulturer och med olika bakgrund kommer.

Samhällsklimatet är ganska hårt just nu med tvångsdeporteringar och asylsökande som tas i förvar under processen. Det skapar en väldigt stor oro i de här människorna som ännu väntar på sina asylbeslut

Det här kvinnohuset bedriver också volontärverksamhet där ett trettiotal volontärer ställer upp på olika uppdrag. Det kan handla om att gå med till Migri eller socialbyrån, att gå med till optikern eller att hjälpa till med olika saker som behövs för den enskilda flyktingen just då.

Män tar ni alltså inte emot här alls?

- Vi hjälper och stöder män som tar kontakt med oss men vi har velat göra det här stället till ett ställe speciellt för kvinnor. Det ska kännas bra för kvinnor att komma hit. Att dom kan ha ett ställe där dom kan koppla av och bara prata med andra kvinnor och inte behöva fundera över vad dom säger eller hur dom ser ut.

Varför är ett sådant ställe viktigt för de här kvinnorna?

- Jag tänker att samhällsklimatet är ganska hårt just nu med tvångsdeporteringar och asylsökande som tas i förvar under processen. Det skapar en väldigt stor oro i de här människorna som ännu väntar på sina asylbeslut.

Kvinnorum behövs

På Alla kvinnors hus har man märkt att det behövs ett ställe dit kvinnor kan komma och prata om sin situation. Att de har någon som lyssnar och bryr sig om och att de träffar andra människor i samma situation.

Här träffar de också finländare och kan för en stund glömma bort vardagen som kan vara mycket stressande.

Vi lever i en situation som hela tiden förändras och rättigheterna för asylsökande - också när en process har tagit slut -
är nu lite oklara. Så det behövs människor som stöder i alla skeden av processen

Alla kvinnors hus finns i trevliga ljusa utrymmen där man kan sitta i grupper och samtala i sköna soffor. Här finns också en rymlig barnhörna med lite leksaker och ett kök. Men verksamheten är ny och söker ännu sina former.

Verksamhet enligt kvinnornas behov

Just nu pågår det på flyktingkvinnornas initiativ språkgrupper i finska. Kvinnorna är mycket intresserade av att lära sig finska, berättar Minna Saunders.

- Och för att undervisningen ska löpa någorlunda friktionsfritt har vi den här barnhörnan här. Så att barnen har någon som ser efter dom och leker med dom, och så att de har något trevligt att göra under tiden när mammorna koncentrerar sig på att lära sig finska.

Kvinnohuset har också haft annan verksamhet. Exempelvis ett projekt där studerande från en yrkeshögskola har kommit för att berätta om möjligheter att som asylsökande få jobb, och om möjligheter att söka asyl på basen av jobb.

Det där hoppet som fanns 2015 är ganska slocknat nu. Nu är människor väldigt rädda för sin framtid. De kanske ännu väntar på sitt första beslut eller de kanske har fått två eller tre negativa och är tillbaka i processen

Verksamheten utformas mycket enligt de behov och intressen som kvinnorna själva har. Det har handlat mycket om mat. I köket lagar kvinnorna mat från sina egna kulturer tillsammans.

Det blir mycket god och varierande mat i Alla kvinnors hus. Det har också ordnats skönhetskvällar och idrott och andra ganska vanliga saker, berättar Minna Saunders.

- Men vi försöker också fokusera på att stöda det sociala och få en bild av varje människas helhetssituation. Vi försöker ta reda på hur man bäst kan stöda i just den situationen.

Oroväckande oro

Nästan 100 personer har kommit till Alla kvinnors hus sedan starten i juli. De omkring 30 volontärerna har haft många olika slags uppdrag. Det har handlat om att vara stödperson, om att gå med den asylsökande till Migri eller till socialbyrån. Eller om att reda ut möjligheter till förmåner, förklarar Minna Saunders.

- Vi lever i en situation som hela tiden förändras och rättigheterna för asylsökande - också när en process har tagit slut - är lite oklara. Så det behövs människor som stöder i alla skeden av processen.

Hur är det med de här människornas psykiska tillstånd?

- Det är ganska oroväckande just nu för att det känns fel att människor som kommer hit för att söka hjälp upplever en så stor oro under asylprocessen.

- För dom har redan varit med om en hel del. Det känns inte bra att det som händer just nu i vårt samhälle påverkar de här människorna på ett negativt sätt.

Jag brukar säga att varje människa som kommer hit är lika värd. Här behöver man inte prata om sin religion, sin bakgrund. Man får berätta precis det man vill om sig själv

Varför engagerar just du dig så starkt för flyktingar?

- Mitt engagemang började 2015. Egentligen startade allt med det att jag är väldigt dålig på att klara av orättvisor. Och som för väldigt många andra var 2015 ett sådant år som öppnade ögonen för den här situationen och fick vanliga människor att engagera sig, funderar Saunders.

Hoppet slocknat hos många

Sedan hösten 2015 har Minna Saunders varit med om alla möjliga olika situationer. Hon har märkt att skillnaden mellan då och nu är väldigt stor. Och behoven av hjälp har förändrats väldigt mycket.

Då människor kom 2015 var de hoppfulla. Hon har som både volontär och professionell levt med människor i asylprocessen.

- Det där hoppet som fanns då 2015 är ganska slocknat nu. Nu är människor väldigt rädda för sin framtid. De kanske ännu väntar på sitt första beslut eller de kanske har fått två eller tre negativa och är tillbaka i processen.

Den psykiska belastningen nu är tydligare.

När folk kommer hit för första gången. Vad brukar du säga till dem då?

- Jag brukar säga att varje människa som kommer hit är lika värd. Här behöver man inte prata om sin religion, sin bakgrund. Man får berätta precis det man vill om sig själv.

- Och jag har försökt ta fasta på det här kvinnoperspektivet. Vi är alla kvinnor, oavsett bakgrund. Vi kan alla stöda varandra.

- Och en sådan här solidaritet mellan kvinnor tänker jag att är en stark sak som kan stöda dessa kvinnor att orka i de här besvärliga situationerna.

Vita Bandet och STEA

Organisationen bakom det projekt Minna Saunders leder är Förbundet Vita Bandet i Finland. Den första vitabandsföreningen i Finland startades år 1896 av kvinnor i Åbo. Föreningen gick i början in för att stöda de svagaste i samhället, det vill säga kvinnor och barn som levde under svåra förhållanden.

Nu verkar det som om verksamheten är tillbaka där det hela började. Med kvinnor som stöder kvinnor.

- Det är precis så! Och det är ganska roligt för att den här verksamheten i Åbo, Åbos lokalförening, är faktiskt den äldsta lokalföreningen i Finland. Den har startat för cirka 120 år sedan och då också stött väldigt utsatta kvinnor som har kommit hit från landsbygden för att jobba, förklarar Saunders.

På den tiden stod det kvinnor från föreningen och väntade på Åbos järnvägsstation för att hjälpa landsbygdskvinnorna som kom hit med att hitta jobb och husrum.

Och nu är man, som Minna Saunders säger, tillbaka i att kvinnor hjälper kvinnor.

- Det känns som att vi är lite tillbaka i det den här föreningen har grundats för. Att vi har fått ett så här stort projekt igenom betyder att vi igen kraftigt kan stöda det som den här föreningen alltid har gjort.

Två personer arbetar heltid med projektet. Hur länge kan ni hålla igång verksamheten?

- Projektfinansieringen pågår ända till slutet av 2020. Men vi har tänkt från början att det absolut behövs en sådan här verksamhet.

- Så vi siktar på att den här verksamheten kommer att utformas till en sådan att vi i slutet av år 2020 kommer att söka om bestående finansiering.

Det är Social- och hälsoorganisationernas understödscentral STEA som finansierar projektet.

Men verksamheten i Åbo är ändå på många sätt i startgroparna så mycket hinner hända, menar Minna Saunders, en av de två heltidsanställda på projektet.

Förutom dem finns det ett brett urval volontärer och några praktikanter som antingen har kommit för att öva sig i finska eller är från någon yrkeshögskola och ska bli samhällspedagoger eller socionomer.

  • Tusentals demonstrerade i Bryssel mot FN:s migrationspakt

    Polisen använde både vattenkanoner och tårgas.

    Det blev oroligt i Bryssel på söndag, då tusentals demonstranter marscherade i protest mot Belgiens undertecknande av FN:s migrationspakt. Frågan har blivit en het potatis, och kan eventuellt fälla den belgiska regeringen.

  • EU-länderna nöjda med resultatet från klimatmötet i Katowice - små länder oroliga över det praktiska

    Avtalet kritiseras för att inte vara tillräckligt ambitiöst.

    Trots att förhandlingarna under klimatmötet i Katowice gled in på övertid och några länder satte sig på tvären lyckades man nå konsensus. Resultatet gjorde att många av deltagarna gratulerade sig själva. - Det är väldigt svårt att få nästan 200 länder att enas om ett så detaljrikt och specifikt avtal. Under de här förhållandena är varje litet framsteg en massiv framgång och i det här paketet finns tusentals små framsteg, säger Michail Kurtyka, ordförande för klimatkonferensen.

Läs också

Nyligen publicerat - Åboland