Hoppa till huvudinnehåll

Teaterrecension: Sara Stridsbergs Konsten att falla – som skräddarsydd för Teater Jurkka

Foto från Konsten att falla på Teater Jurkka.
Emmi Personen och Ella Pyhältö som Little Edie och Big Edie i Putoamisen taito. Foto från Konsten att falla på Teater Jurkka. Bild: Marko Mäkinen Emmi Pesonen,Ella Pyhältö,Teatteri Jurkka,Sara Stridsberg,konsten att falla

När Ella Pyhältö och Emmi Pesonen gestaltar Big Edie och hennes dotter Little Edie i Putoamisen taito på Teater Jurkka vaknar inte bara två säregna kvinnoöden till liv. En fläkt av rumsteaterns egen historia drar också över scenen.

I ett fallfärdigt hus fyllt av bråte, obetalda räkningar och tvivelaktiga matrester lever en nästan åttioårig mor och hennes dotter, isolerade från omvärlden.

Nåja, helt ensamma är de ju inte. Sexton katter och några tvättbjörnar ingår också i det sunkiga hushållet där naturen långsamt håller på att återerövra herraväldet.

I Konsten att falla som i Emmi Pesonens översättning fått namnet Putoamisen taito tar Sara Stridsberg avstamp i Edith Ewing Bouviers och hennes dotter Edith Bouvier Beales historia.

Stridsberg är inte den första som fascinerats av deras liv.

Dokumentärfilmen Grey Gardens från år 1975 lyfte fram dem i offentligheten. Därefter följde en rad fiktiva bearbetningar, bland annat en spelfilm och en musikal.

Och för ett par år sedan dök de rentav upp i en finlandssvensk uppsättning när författarna Malin Kivelä och Hannele Mikaela Taivassalo tog avstamp i deras story och förvandlade den till en betraktelse över kroppens, språkets och identitetens upplösning i sin performance Imperfekt.

Men varför är stora och lilla Edie så intressanta? Världen är ju full av kattpiss och igengrodda hus.

Tja. Till en del handlar det förstås om de här kvinnornas biografi.

När hälsovårdsmyndigheterna hotade med vräkning och pressen följde upp med stora skandalrubriker ingrep ingen mindre än Little Edies kusin Jacqueline Kennedy Onassis.

Foto från Konsten att falla på Teater Jurkka.
Ella Pyhältö som Jacqueline Onassis. Foto från Konsten att falla på Teater Jurkka. Bild: Marko Mäkinen Ella Pyhältö,Sara Stridsberg,Teatteri Jurkka,konsten att falla

Big Edie och Little Edie föddes inte till misär men de gjorde en social resa åt ”fel” håll och förvandlades därmed till en öm punkt också för släkten.

Med sina rötter i den amerikanska överklassen var de två kvinnorna predestinerade för ett helt annat liv men de bröt mot mönstret både ofrivilligt och avsiktligt.

Big Edie prövade sina vingar som sångerska, Little Edie som modell och kabaretartist men Big Edies skilsmässa från Little Edies far satte punkt för det ekonomiska välståndet och de konstnärliga drömmarna.

I Stridsbergs pjäs, som i många avseenden följer dokumentärfilmen, framstår de ofullbordade karriärerna mest av allt som livslögner utan grund.

Men samtidigt är livslögnernas kraft ett av pjäsens bärande teman.

Att bli sedd och bekräftad

Little Edie: Har du sett min sjal?

Big Edie: Din själ?! Du har ingen.

I Sakari Kirjavainens regi på Teater Jurkka är det framför allt två motpoler som stiger fram: drömmen om att få huvudrollen i sitt eget liv och skräcken för att inte bli sedd alls.

I Ella Pyhältös tolkning framstår Big Edie som den borna divan medan Emmi Pesonens Little Edie vältrar sig i rollen som den självutplånande martyren.

Foto från Konsten att falla på Teater Jurkka.
Emmi Pesonen som Little Edie. Foto från Konsten att falla på Teater Jurkka. Bild: Marko Mäkinen Emmi Pesonen,Teatteri Jurkka,Sara Stridsberg,konsten att falla

Men Sara Stridsbergs värld är bedräglig.

I hennes tolkning av Big Edies och Little Edies slutna universum är inga mönster entydiga. Motsättningar som frihet och beroende, kärlek och hat, stolthet och förnedring förvandlas i slutändan till rätt undflyende begrepp.

Det enda vi med säkerhet kan fastslå är att Big Edie och Little Edie vid sidan av sina ofullbordade drömmar bara har varandra.

Och motvilligt också tvingas inse det.

Ett familjehelvete med mänskliga förtecken

Tomas Jansson lyfte fram parallellen till Becketts I väntan på Godot i sin recension av det svenska uruppförandet.

Och visst är Big Edie och Little Edie ett slags syskonsjälar till Becketts luffare som fördriver dagarna med inbördes gnabb medan de väntar på den stora vändpunkten.

Men i sin såriga leda står de också familjehelveten à la Strindberg eller Norén nära samtidigt som den milda driften med deras ouppfyllda drömmar nuddar vid en rad klassiska Tjechov-karaktärer.

Tänk om ...

I Little Edies fantasier står New York för samma avlägsna löften som de tre systrarnas dröm om Moskva.

Dit kommer hon inte. Åtminstone inte i Stridsbergs pjäs.

Verklighetens Little Edie bröt däremot upp ett par år efter moderns död.

Sin sista sovplats i huset dekorerade hon med en talande installation - en glödlampa i en fågelbur - och inför sin egen död deklarerade hon att hon inte ville begravas intill sin mor.

Men Stridsbergs pjäs är en fiktiv fantasi och i en sådan dikterar författaren utgången.

För pjäsens Big Edie och Little Edie hägrar ingen frigörelse - åtminstone inte från varandra.

Ella Pyhältö och Emmi Pesonen tecknar med små medel beroendeskapets och manipulationens förlamande räckvidd.

I Pyhältös mästerliga tolkning av en gammal diva fungerar de tillintetgörande replikerna som oslagbara trumfkort medan Emmi Pesonens dotter vet att hon kan skapa panik bara genom att lämna rummet.

Foto från Konsten att falla på Teater Jurkka.
Ella Pyhältö som Big Edie. Foto från Konsten att falla på Teater Jurkka. Bild: Marko Mäkinen Ella Pyhältö,Teatteri Jurkka,Sara Stridsberg,konsten att falla

Men under ledan och det ömsesidiga beroendet skymtar också något annat fram.

Genom att ställa sig utanför de rådande normerna har mor och dotter också skapat en zon av frihet, ett universum där de själva dikterar reglerna.

En fläkt från det förflutna

Och där i Teater Jurkkas intima rumsteater känns det därför plötsligt som om teaterns grundare Emmi Jurkka rentav själv intagit scenen.

Emmi Jurkka var en diva som kunde konsten att ta plats men som skådespelare hade hon också ett osvikligt öga för det djupt mänskliga under excentriskt udda fasader.

Hennes absurda och tragikomiska kvinnoporträtt utgör ett helt eget, unikt kapitel i den inhemska teaterhistorien och med uppsättningar som Putoamisen taito framstår de plötsligt också som förbluffande moderna.

Om Emmi Jurkka hade levt idag skulle hon sannolikt ha varit självskriven i rollen som Big Edie.

Och garanterat lika snabb och träffsäker i repliken.

  • Teaterrecension: Kaos i korsun när vinterkriget blir business

    Lillanpjäs skjuter nyliberalistiska floskler i sank.

    Vad hade hänt om dagens företagsledare fått härja fritt vid fronten? På Lilla Teatern viner piskan över de nyliberalistiska flosklerna när gårdagens ideal möter dagens företagskultur i Vinterkriget – here we go again.

  • Smärre konkreta framsteg vid FN:s klimatmöte

    Deltagarna enades om att utvärdera enskilda nationer.

    De konkreta framstegen från FN:s två veckor långa klimatmöte verkar ha blivit små. De deltagande länderna kom överens om att nästa år utvärdera de enskilda nationernas ansträngningar.

  • Ekenäs IF:s B-pojkar besegrade Cocks i handboll

    EIF vann medett mål i Ekenäs bollhall.

    Ekenäs IF B-pojkar i handboll tog en ny seger i tävlingsserien på fredagen. Riihimäkilaget Cocks föll med en marginal på ett mål i Ekenäs bollhall.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje