Hoppa till huvudinnehåll

Barnens idrottande slukar allt mera av familjernas pengar

Jeppis floorball club.
Jeppis floorball club. innebandy

I medeltal kostar ett barns idrottande flera tusen euro per år, mycket beroende på var man bor och vilken sport det gäller.

Kostnaderna för idrottsaktiviteter har tredubblats under de senaste 10 åren visar en utredning som gjorts av Undervisnings- och kulturministeriet. Simning och ishockey kostar i medeltal 3000 euro per år medan konståkning kan kosta hela 5000 euro och ridsport till och med 10 000 euro per år.

Väljer bort dyraste sporten

Wolf Enbacka som sitter i styrelsen för Jeppis Hockey i Jakobstad märker att familjer väljer bort ishockey till förmån för den förmånligare innebandyn. Inom ishockeyn är det både utrustningen och halltiderna som kostar.

- En timmes hyra i en ishall kan vara mångdubbelt högre än i en innebandysal, säger Enbacka.

Ishallshyran kostar omkring 80 euro i timmen i Jakobstadsområdet medan en gymnastiksal kan kosta mellan 10 och 30 euro i timmen. I Jakobstad är man ändå lyckligt lottade säger Enbacka. I en privat ishall i Sibbo är hyran hela 300 euro i timmen. Utrustningen kostar också pengar och en familj får punga ut med mellan 1000 och 1500 euro per säsong förutom föreningsavgiften.

- En vettig hockeyklubba kostar mellan 100 och 150 euro och skridskorna ett par hundra. I innebandy klarar du dig med shorts, tröja, vettiga skor och en rätt förmånlig klubba.

Visst kan man komma lite billigare undan säger Enbacka.

- Klart man kan köpa begagnat, men det är lite som med jeansen i skolan, barnen vill ha rätt märke. Det är inte så kul att komma till träning med slitna skridskor när andra har nya, fina, säger Wolf Enbacka.

Enbacka säger att den som har knapert med pengar antagligen inte väljer att sätta sitt barn i ishockey.

Försöker hålla ner kostnaderna

I innebandyföreningen Jeppis floorball club kostar årsavgiften för en 10-åring 295 euro inklusive speldräkt. Där ingår två träningar i sal per vecka. Kostnader för skor och klubba samt tävlingslicens och försäkring för omkring 60 euro tillkommer samt utgifter för kortare resor till turneringar.

Lotta Nyman är lagledare för sin sons lag och hon försöker medvetet hålla kostnaderna nere. Man tar egen bil till turneringar istället för att åka buss och säljer ibland produkter tillsammans och har ordnat loppis för att samla pengar. På sätt behöver man inte höja avgiften fast hyrorna för salen stigit.

Lotta påpekar att det inte bara kostar pengar när barnen är föreningsaktiva, det kräver också engagemang av föräldrarna.

- Jag tycker föräldrarna är jätteduktiga som för och hämtar sina barn och är aktiva, så jag försöker göra min del för att göra det enklare att vara med, säger Lotta.

Lagledare Lotta Nyman.
Lagledare Lotta Nyman. innebandy,lotta nyman

Hyrorna för innebandysalarna varierar mellan 29 euro per timme i idrottsgården till 50 euro per timme i den nya allaktivitetshallen Rettig sportcenter.

Jämförelsevis kostar redskapsgymnastik för ett barn i lågstadiet i Jakobstad 220 per år om barnet tränar två gånger i veckan, tävlingslicens med försäkring för hela året kostar omkring 90 euro. Då tillkommer kostnader för resor om barnet vill tävla på annan ort. Man kan också välja ett billigare alternativ med en träning per vecka.

Variationerna är stora

När det gäller fotbollen är variationerna stora, en junior som satsar hårt i huvudstadsregionen i HJK:s topplag kan få punga ut med 3000 euro i året. Då ingår också turneringar utomlands. I Vasa IFK klarar man sig med omkring 500 euro per år säger juniorsektionens sekreterare Tomas Manderbacka.

- Det skulle förvåna mig om man kommer under 500 euro, säger Manderbacka.

Av den summan går 100 euro till föreningen. Vill man ta del av extra träningar som fotbollsakademin erbjuder så kostar det omkring 100 euro till per spelsäsong.

Manderbacka påpekar att lagen har en stor självbestämmanderätt över hur mycket man vill träna och satsa och om man vill delta i olika cupper. Lagen kan själva samla in pengar som tillfaller det egna laget.

- På så vis råder det en demokrati. Sen tycker jag inte att det måste vara de allra dyraste fotbollskorna. Det räcker bra med en billigare variant, säger Manderbacka.

VPS mötte FS Metta från Lettland på fredagförmiddagen vid allaktivitetsplan.
VPS mötte FS Metta från Lettland på fredagförmiddagen vid allaktivitetsplan. Bild: Yle/Jukka Tyni Wasa Footballcup

Gör det billigare för barnen

I en undersökning som Yle Sporten gjorde i augusti ansåg 90 procent av de som svarade på enkäten att samhället borde stöda barn i familjer med låg inkomst så att de kan delta i idrottsaktiviteter.

Kari Koskela (SDP) är ledamot i stadsfullmäktige i Jakobstad och han är inne på samma linje. Koskela har lämnat in en motion om att staden ska undersöka om man kan gå in och subventionera hallhyrorna för att göra idrott för unga billigare. Eller om unga kunde få idrotta gratis.

- Det är inte billigt. Om man betalar årsavgiften, resor och utrustning så blir det åtminstone 500 till 600 euro i året per barn. Har du flera barn så kostar det ett par tusen om året, säger Koskela.

Kari Koskela.
Kari Koskela. Jakobstad

Pengarna räcker inte till

Kari Koskela är oroad för att kostnaderna ska leda till att familjer väljer bort idrotten. Speciellt för den förälder som är ensamförsörjare eller arbetslös så kan det hända att pengarna inte räcker till. Man måste prioritera annat säger Koskela.

- Det skulle vara synd om vi har barn som inte kan delta i idrottsaktiviteter. Alla undersökningar visar att våra barn mår bättre om de får delta i föreningsaktivitet och idrott, säger Koskela.

Koskela säger att Jakobstad är en bra idrottsstad men att man ändå borde undersöka hur mycket olika grenar kostar och om vissa föreningar kan behöva högre understöd.

- Men genom att sänka hyrorna hjälper man familjerna direkt. Då går inte stödpengarna till andra ändamål inom föreningarna, säger Koskela.

Fond ska stöda barnen

Jakobstad har fått en ny allaktivitetshall, Rettig sportcenter där staden och föreningar hyr in sig. Bolaget som äger hallen har upprättat en fond på 20 000 euro och nu ska man betala ut 2000 euro i året för att hjälpa familjer att ha råd med barnens idrott.

Det är staden som förvaltar medlen och fondens nya direktion leds av fullmäktigeledamot Anders Sandlin (SFP). Fonden är så ny att man inte ännu hunnit reda ut de praktiska detaljerna.

- Direktionen är alldeles nytillsatt, men jag tycker att initiativet är bra, säger Sandlin.

Döttrarnas intresse blev en livsstil

Sixten Fredriksson och Nina Antus var inga hästmänniskor när deras döttrar började rida för 15 år sedan. Döttrarna Lotta och Frida ville prova på ridlektioner så som kompisarna gjorde.

- Döttrarna började rida på ponnyer i ridskolan och sen ville de delta i mindre tävlingar. Vi hade inget hästintresse innan dess, säger Sixten Fredriksson.

Sixten Fredriksson och Nina Antus.
Sixten Fredriksson och Nina Antus. hästsport,föräldrar,Nina Antus

I takt med att tävlingarna blev allt fler och större så blev det en besvikelse när döttrarna inte fick tävla med sina favoritponnyer. Så föddes småningom idén om att köpa en egen ponny.

- Vi var alla med på idén och det verkade inte så dyrt. Men visst blev vi lite förvånade över hur mycket det sen egentligen kostade att ha ponnyn med mat, boxplats, veterinärer och vaccinationer, säger Nina Antus.

Men föräldrarna rycktes med i barnens intresse och snart hade familjen två ponnyer och döttrarnas hästintresse kom att bli en livsstil för hela familjen. Under flera år reste de runt med barn och hästar, först i Finland och sedan runt om i Norden.

- Det var omöjligt att inte ryckas med, vi ville vara delaktiga och intresset blev en familjeangelägenhet, säger Sixten.

Hästar doftar fritid

Familjen är egenföretagare men Nina och Sixten säger att det ändå inte var jobbigt att resa i väg på helgerna eller hjälpa till i stallet. Det gällde bara att planera sin tid.

- Det har varit riktigt skönt att bege sig till stallet efter jobbet för att mocka, man behöver inte tänka så mycket utan får koppla bort jobbet. Och Sixten säger att hästar doftar fritid, säger Nina.

- Att komma in i stallet och känna doften av färskt hö och höra ljudet av hästarna som äter, det är fritid. När man kommer till stallet måste man göra saker på hästens villkor, i hästens takt, det går inte att stressa. Man kommer in i ett annan sinnesstämning, det är som mental träning och en bra avkoppling, säger Sixten.

hjälmar på rad
hjälmar på rad Bild: Yle/Anna Björkqvist Hästar,häst,hjälmar,ridning,Västnyland,Snappertuna,ridhjälmar

Tränare och tävlingar på annat håll

Både tränare och tävlingar fanns på annat håll i landet och snart tillbringade familjen varannan helg längs vägarna. Först med bil och hästsläp och sen i husbil. Så småningom byggde Sixten om en lasbil så att både familjen och hästarna fick plats.

Döttrarna har blivit duktiga ryttare i hopp och dressyr på både nationell och nordisk nivå.

Men hur var det då att tillbringa helgerna tätt ihop med man, tonårsbarn och hästar?

- Det gick jättebra. Vi är vana att vara tajta och vi har fått en bra relation. Och det har fötts många fina diskussioner under våra resor, säger Nina.

Nina och Sixten är ense om att intresset har svetsat samman familjen.

- Vi har fått en tät kontakt inom familjen och haft mycket tid för varandra, säger Sixten.

Hur är det då med förhållandet? Har Nina och Sixten också blivit tajta?

- Jo, vi har kommit nära varandra och vi gör det mesta tillsammans. Vi har inte heller bråkat för att vi levt så tätt ihop, säger Sixten.

- Nej, om det blev konflikter under resorna så var det med barnen. Så där som det ibland blir i alla familjer, säger Nina.

Fråga om prioriteringar

Under de mest intensiva åren fick föräldrarnas egna intressen stå till sidan. Sixten som hela livet tävlat i först segling, sen skidning och motorsport lät intresset vila. Visst fanns det tid också för annat säger Nina, men mycket handlar om prioriteringar.

- Om det behövde städas hemma så valde man bort det. Det var inte det som jag prioriterade just då, säger Nina.

Sixten var van att fara runt på träningar sen barnsben och övriga familjen har annammat samma livsstil. Stärckor är inget problem säger Nina.

I dag är Lotta och Frida 23 och 25 år gamla och jobbar och studerar på annan ort. Hästarna har de med sig och föräldrarna följer mest med intresset från sidan.

- I dag vill flickorna inte leva utan hästar och de har också lärt sig att ta ansvar. Det här speglar av sig på allt de gör. De har också fått ett brett kontaktnät genom hästsporten, säger Nina.

Ridlektion på Hubertus
Ridlektion på Hubertus Bild: Yle/ Malin Hulkki ridlektion

Ångrar sig inte

Varken Nina eller Sixten ångrar att de satsat så mycket tid och pengar på barnens intressen.

- Nej, vi har åtminstone inte slösat bort den här tiden. Och det har gett oss mycket. Vi har varit delaktiga och engagerade hela familjen och kostnaderna är för hela familjen. Det är välinvesterade pengar, säger Sixten.

- Jag håller absolut med. Det vi försakat är kanske släktingars födelsedagsfester och att vi inte firat till exempel påsk hemma med släkten. Men det är det värt, säger Nina.

I dag lever paret utan hästar i sin närhet, men helt har de inte släppt intresset.

Har du någon aning om hur mycket det här har kostat?

- En aning har jag, men jag vill egentligen inte veta. Pengarna har gått till ett bra ändamål. Det väl välspenderade pengar, säger Sixten Fredriksson.

Läs också

Familj

Till Buu-klubben
Till Hajbo
Till MGP