Hoppa till huvudinnehåll

Oppositionens skuggbudgetar är ett bra verktyg - men de ska tas med en nypa salt

Oppositionspartiernas skuggbudgetar
Oppositionspartiernas skuggbudgetar Skuggbudget

I dag debatterar riksdagen oppositionspartiernas alternativa budgetar. Men varför behövs skuggbudgetarna egentligen? Och hur tillförlitliga är de? Vi förklarar i tre punkter!

1. Skuggbudgetarna är ett nyttigt verktyg

Skuggbudgeterna är ett värdefullt redskap såväl för såväl väljare som riksdagsledamöter.

Via skuggbudgetarna kan oppositionspartierna profilera sig i förhållande till regeringspartierna, som i praktiken beslutar om innehållet i statsbudgeten.

Samtidigt underlättar skuggbudgetarna jämförelsen mellan de nuvarande sex oppositionspartiernas politik.

I teorin är skuggbudgetarna uppgjorda enligt samma princip som statsbudgeten: Målet är att åskådliggöra hur partiet i fråga vill fördela statens intäkter och utgifter.

Men det säger sig självt att skuggbudgetarna måste betraktas som riktgivande i jämförelse med statens budgetförslag, där detaljerade kalkyler ingår för varje enskilt moment.

Samtidigt förutsätter skuggbudgetarna en hel del förhandskunskaper om det egentliga budgetförslaget, vilket kan vara utmanande ur väljarnas synvinkel.

Men vill man jämföra oppositionspartiernas prioriteringar i enskilda frågor är skuggbudgetarna ett ypperligt hjälpmedel.

Biståndet är ett exempel på en fråga där oppositionspartiernas prioriteringar avviker från varandra.

39-4432665a0c206d86960
39-4432665a0c206d86960 Skuggbudget

2. Det är svårt att jämföra budgetarna med varandra

Även om skuggbudgetarna i princip ska gå att jämföra med varandra, så är det ändå oftare lättare sagt än gjort.

Budgetarnas omfång och upplägg varierar, vilket försvårar jämförelsen mellan de olika alternativen.

Bäst fungerar jämförelsen mellan de enskilda skuggbudgetarna och regeringens budgetförslag. Det här beror på att skuggbudgetarna är uppgjorda i förhållande till statsbudgeten.

Med andra ord anger partierna i sina skuggbudgetar hur mycket de vill öka eller minska på statens utgifter jämfört med regeringens budgetförslag.

Ett åskådligt exempel är frågan om arvs- och gåvoskatten: Medan SFP vill slopa arvs- och gåvoskatten för familjeföretag, så föreslår Vänsterförbundet, De gröna och SDP skärpningar i skatten på arv.

Däremot omnämns arvs- och gåvoskatten inte i Sannfinländarnas och Krisdemokraternas skuggbudgetar. Med andra ord finns det enligt dessa partier inget att tillägga till regeringens förslag.

Oppositionspartiernas skuggbudget
Oppositionspartiernas skuggbudget Skuggbudget

3. Det är lättast att fördela de miljoner som inte finns

Den främsta invändningen mot skuggbudgetarna är att de – i motsats till den egentliga statsbudgeten – inte kommer att testas i verkligheten.

Med andra ord får vi aldrig veta om de föreslagna förändringarna verkligen kommer att utfalla som partierna föreslår.

Den röda tråden i skuggbudgetarna är att fler ska få det bättre utan att statens utgifter ökar.

För att få ekvationen att gå ihop gäller det att syna alla tänkbara inkomstkällor, både mer och mindre realistiska.

Bland annat har de flesta oppositionspartier stora förhoppningarna på åtgärderna mot grå ekonomi och skattesmitning.

Det har ändå visat sig vara lättare sagt än gjort att öka på intäkterna från den gråa ekonomin. Det här lär regeringen påminna om då skuggbudgetarna debatteras under eftermiddagen.

Diagram över oppositionspartiernas skuggbudgetsiffror
Diagram över oppositionspartiernas skuggbudgetsiffror Skuggbudget

Fotnot: I summan 180 miljoner (SFP) ingår de direkta åtgärderna mot grå ekonomi som väntas hämta in 70 miljoner euro, och sänkningen av hushållsavdraget som väntas hämta in 110 miljoner. Ett av målen med höjningen av hushållsavdraget är att stävja den grå ekonomin.

I SDP:s 300 miljoner ingår åtgärder mot grå ekonomi (200 miljoner) samt åtgärder mot skattesmitning (100 miljoner).

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes