Hoppa till huvudinnehåll

Barn skvallrar inte på sina våldsamma föräldrar - därför behöver barnskyddet mer tid att prata med dem

Porträtt på Anu Huovinen.
Anu Huovinen, psykoterapeut på Rädda barnen. Porträtt på Anu Huovinen. Bild: Lehtikuva Rädda Barnen,anu huovinen

De barn som upplever våld i sina hem är ofta tysta om saken. Därför är tiden som socialarbetarna får med barnen avgörande - och lika avgörande är att varje vuxen som är orolig för ett barn verkligen ingriper.

Barn vill inte skvallra på sina föräldrar. När barn i olika åldrar upplever våld i familjen - vare sig det är riktat mot dem eller någon annan - är det svårt att få dem att tala om det.

Rädda barnen i Finland har i dag publicerat en forskningsrapport om familjevåldets inverkan på barns identitet och liv. Psykoterapeut Anu Huovinen har intervjuat barn som har våldsupplevelser, och delat in dem i tre olika identitetstyper.

Barnen kan säga att de inte vet eller inte kommer ihåg eller att det sov när det hände― Anu Huovinen

Under intervjuerna med barnen blev det klart att oberoende hur barnen reagerar på våldet och vilken roll de tar i familjen till följd av det så har de ofta svårt att berätta om sina våldsupplevelser.

- Alla barnen hade såna stunder som de inte berättar om, de kan säga att de inte vet eller inte kommer ihåg eller att det sov när det hände, säger Anu Huovinen.

Våldet har kulminerat

På Rädda barnen påminner både Anu Huovinen och Riita Hyytinen - chef för Rädda barnens barnskyddstjänster - att det fortfarande årligen dör barn i Finland till följd av familjevåld.

Våldet i familjerna i Finland i dag kan bestå av att barnet får uppleva föräldrar bråka, skrika, söndra och kasta omkring saker eller dela ut helt fysiska slag. Två procent av de unga i Finland har själva blivit utsatta för fysiskt våld i sitt hem.

Huovinen berättar att familjevåldet har kulminerat. Mängden barn och unga som upplever våld i sitt hem har visserligen minskat - men de som upplever våld gör det både oftare och än mer våldsamt än tidigare.

Tre olika identitetstyper för barn som upplevt våld

Huovinen har i sin forskning delat in barnen i tre olika typer beroende på hur de upplever våldet och hur de reagerar på det.

Det sårade barnet beskriver Anu Huovinen som ett där hatet och avsaknaden av kärlek utgör grundpelaren i barnets identitet. Barnet kan lätt se våld som en lösning och ha svårt i sociala situationer.

Det osynliga barnet beskriver Huovinen som det som inte vill se eller höra våldet, och har starka känslor av sorg. Barnet tar på sig rollen som den som förstår, försvarar och hjälper sina föräldrar.

Det lätta barnet är sedan det som inte vill orsaka problem för sina föräldrar. Barnet vill då sällan ens berätta eller medge för sina egna föräldrar att det känner rädsla. Här är risken att barnen åsidosätter sina egna behov och känslor helt.

Barnskyddsarbetarna behöver tid - och mer resurser

Eftersom barn lätt kan gå in i sig själv och stänga ut våldet är det inte helt lätt för utomstående att upptäcka det hemska som barnet får uppleva hemma.

- Det är alltså tydligt att för att få barnet att tala om våld måste man ha väldigt mycket tid, säger Huovinen.

När barnskyddet och andra som jobbar med stöd för barnfamiljer tar sig an utsatta barn tar det tid att bygga upp ett förtroende och få barnen att tala.

Det är helt fel ställe att spara på, tjänsterna till barnfamiljer― Anu Huovinen

Men tiden är knapp när en socialarbetare i dag kan ha hela 80 klienter.

- Det är helt fel ställe att spara på, tjänsterna till barnfamiljer, säger Huovinen.

Förutom att själva barnskyddet är underresurserat behövs det också pengar för förebyggande och tidigt stöd. Det behövs hemhjälp, det behövs rådgivningstjänster om både skilsmässor och rusvård, det behövs resurser för mentalvården och mycket mer.

Allas skyldighet att ingripa när barn far illa

Det är avgörande att familjer i kris får tillgång till de här tidiga stödtjänsterna. Och för att de ska få det är det också viktigt att människor omkring dem lägger sig i. Är man orolig att ett barn far illa ska man absolut reagera, säger Huovinen.

- Alla som ser ett barn fara illa borde föra saken vidare.

Om det gäller våld eller rusmedel är det helt avgörande att andra vuxna ser situationen och kontaktar kommunen― Riitta Hyytinen

Tröskeln ska inte vara hög. Riitta Hyytinen påpekar att det trots allt är myndigheterna och de professionella som sedan ska avgöra hur ärendet ska gå vidare. Familjen kanske behöver hemtjänst eller andra former av tidigt stöd, men söker inte själv hjälp. Och i en del fall har situationen eskalerat så att det är dags för barnskyddet att kopplas in.

- Om det gäller våld eller rusmedel är det helt avgörande att andra vuxna ser situationen och kontaktar kommunen, säger Hyytinen.

Läs mera:

Barn som gömmer sig mot en vägg

Också kvinnor kan vara våldsamma - modersmyten kan vara ett hinder för att söka hjälp

Kvinnors våld mot sina barn och sina partners är något vi fortfarande har svårt att tala om i Finland i dag. Ämnet är så tabu att de kvinnor som söker hjälp mot våld och våldstankar till och med kan ha svårt att bli tagna på allvar.

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes