Hoppa till huvudinnehåll

Energiexpert: Trump och Brexit–politiken kan förstöra jordens klimat

Rök och ånga från brunkolskraftverk nära Köln
Rök och ånga från brunkolskraftverk nära Köln Bild: EPA/HENNING KAISER brunkol

En nationalistisk protektionism är det största hotet mot klimatet. Endast en klok balans mellan statsstyrning och fria marknader kan stoppa uppvärmningen. Två tredjedelar av alla kända fossila bränsleresurser måste lämnas outnyttjade, konstaterar energiexpert.

Om vi inte vill att jordens temperatur ska stiga med mer än två grader kan vi bara använda en dryg tredjedel av de kända tillgångarna av fossila bränslen.

På miljökonferensen i Paris 2015 enades världens länder om att den globala temperaturökningen ska hållas väl under 2 grader, och att man ska sträva efter att begränsa den till 1,5 grader.

För tillfället känner vi till förekomster av fossila bränslen som kan ge upphov till utsläpp på 2800 gigaton koldioxid. Men om vi vill följa Parisavtalet kan vi högst släppa ut 1000.

- Om vi verkligen använde all kol, olja och gas som vi känner till skulle vi släppa ut 2,8 gånger mera koldioxid än växthuseffekten tillåter. Om vi vill begränsa uppvärmningen till en och en halv procent kan vi släppa ut ännu mindre, säger Christoph Frei.

Christoph Frei är generalsekreterare för World Energy Council (WEC).
Christoph Frei är generalsekreterare för World Energy Council (WEC). energi,Christoph Frei,World Energy Council

Christoph Frei är generalsekreterare för World Energy Council (WEC) som är ett globalt politiskt oberoende nätverk av tankesmedjor och experter som arbetar på att ta fram information om energifrågor för beslutsfattare.

Nätverket har närmare 100 nationella medlemskommittéer och medlemslistan inkluderar regeringar, företag, expertorganisationer och medborgarorganisationer.

Christoph Frei besökte Finland i veckan då han deltog i energikonferensen Nordic Energy Forum 2017 i Helsingfors.

- Vi har bara två alternativ om vi vill begränsa temperaturökningen enligt Parisavtalet. Vi kunde försöka oss på koldioxidavskiljning, men i verkligheten har vi ingen möjlighet att fånga in tillräckligt koldioxid i tid. Vi saknar både den politiska viljan och en teknik som kunde binda tillräckliga mängder koldioxid.

Därför ser World Energy Council i praktiken bara ett alternativ. Vi måste acceptera att vi inte kan använda alla våra naturresurser. Det betyder att speciellt länder med stenkol och dyra oljereserver måste godta att en del av deras naturresurser aldrig kommer att användas.

- Det är naturligtvis en stor geopolitisk och social utmaning. Det finns ingen enkel väg kring den. Inget enskilt land kommer att godkänna den här typen av begränsningar om de inte är del av en allmänt accepterad helhetsbild, säger Christoph Frei.

Energibranschen liknas vid musik

World Energy Council har tre mål som delvis står i strid med varandra. Att trygga tillgången på energi så att energiproduktionen är säker, priset är överkomligt och miljön tryggas både vad gäller global uppvärmning och lokala föroreningar.

- Vi måste balansera de här tre mot varandra och hitta den bästa lösningen, säger Frei.

World Energy Council har tagit fram tre scenarier om energisektorns framtid som de liknar vid olika musikstilar. De olika musikstilarna är jazz, en symfoni (ofullbordad) och hårdrock.

Marknadsekonomin är som jazz

Jazz är en musikstil som bygger på fri improvisation. Alla spelare får en möjlighet att spela på egna villkor för att helheten ska bli så bra som möjligt.

Mel Lewis' jazz-orkester
Mel Lewis' jazz-orkester Bild: Kalle Kultala. blå toner mot midnatt

I det alternativ som World Energy Council kallar jazz råder fri marknadsekonomi utan handelshinder.

I jazzvärlden handlar allt om att få energi så billigt som möjligt till konsumenten. Vägen dit går genom en effektiv marknad utan handelshinder världen över.

Trots att en jazzvärld bygger på frihet behövs klara politiska handlingar för att nå dit. I dag vill många länder till exempel belägga kinesiska solceller med importtullar.

- Jag kan inte ta ställning till om de kinesiska solpanelerna verkligen är de bästa, men om målet är att de bästa solcellerna ska nå kunderna borde vi inte bygga handelshinder. Vi behöver tillgång till den bästa teknologin för att lösa klimatfrågan, säger Christoph Frei.

Politiska beslut är som en symfoni

I en symfoni har de enskilda musikerna inte samma frihet som inom jazz. En kompositör har gjort upp en plan för vem som ska spela vad och när. Allt för att uppnå den enligt kompositören bästa musiken.

En violinorkester.
En violinorkester. Bild: Pixabay/ Ioana Sasu konstmusik,orkester,violinister

Inom energin handlar symfonivärlden om politikernas ambitioner att skapa en fungerande energisektor. Det sker inte i första hand genom marknaden utan genom riktlinjer som till exempel skapar ett så kallat effektivt pris på kol.

Christoph Frei kallar gärna det här alternativet för en ofullbordad symfoni. Det har klara fördelar jämfört med jazz, men är inte lika effektivt.

- Ett effektivt pris på kol kan man endast uppnå om alla länder är med på det. Vi behöver en internationell aktör som kan fungera både globalt och nationellt för att bromsa klimatförändringen. Det är i allas intresse.

En sådan aktör kan inte bara lägga ett högre pris på kol, utan också välja tekniker som inte skulle slå igenom på en marknad där priset är utslagsgivande. Som en symfonikompositör kunde en sådan aktör till exempel välja eldrivna fordon ifall de verkar behövas för att nå det övergripande målet.

I en sådan symfonisk värld väljer beslutsfattarna sådan teknik som kanske inte alltid är den billigaste, men som beslutsfattarna tror att löser utsläppsproblemen snabbast.

Protektionism är som hårdrock

Hårdrock må vara en populär musikstil i Finland, men som alternativ för energibranschen är den inte lika bra som jazz och symfoni.

Det svenska hårdrocksbandet Ghost på scenen.
Det svenska hårdrocksbandet Ghost på scenen. Bild: Leo Gammals Ghost,Hårdrock,hard rock,ockultism,Sverige,Linköping,satanism,Satanism,papa emeritus iii

- Hårdrock är världen där vi inte litar på varandra, där vi säger att all energi måste produceras lokalt. Man vill inte köpa energi eller teknik från andra. Man vill inte heller satsa på infrastruktur över landsgränser eftersom man inte upplever den som viktig, säger Christoph Frei.

För World Energy Council är hårdrock visionen för nationellt oberoende av importerad energi.

- I vår analys framstår hårdrocksvärlden som ett alternativ som vi inte vill ha. Den gör energiproduktionen mera osäker, dyrare och ökar utsläppen, säger Christoph Frei

Hela branschens stora utmaning är att lösa problemen med trygghet, miljövänlighet, tillgång och pris, lyckas enligt World Energy Council inte i en hårdrocksvärld.

Symfonisk jazz är nödvändig

Både klimatkonferensen i Paris och den nyss avslutade klimatkonferensen i Bonn är exempel på typisk symfonisk energipolitik. Utan sådana internationella satsningar skulle världen aldrig kunna enas om utsläppsnedskärningar.

Men enligt Christoph Frei räcker den symfoniska strategin inte till om hela världen skall få tillgång till el.

I utvecklingsländerna har vi ännu 1,1 miljarder människor som inte har tillgång till elektricitet. Ett utvecklingsland som försöker ge sin befolkning tillång till elektricitet frågar inte i första hand hur man kan minska utsläpp från något som ännu inte finns. Där är frågan hur man skall skapa tillgång. Då är jazz det bästa alternativet.

Det finns naturligtvis många sätt att skapa tillgång med låga utsläpp, men för många länder är den första prioriteten att skapa tillgång överhuvudtaget. Jazzstrategin som saknar konstgjorda hinder ger den billigaste tekniken på det effektivaste sättet. För ett utvecklingsland som kämpar med att ge sina medborgare el till ett överkomligt pris är jazz en viktig komponent.

Solpanel i afrikanskt land
Solpanel i afrikanskt land solpaneler

För ett land som redan har en hög standard på tillgång, leveranssäkerhet och ett överkomligt pris på el kan symfonialternativet vara mera lockande.

- Man vill minska kolavtrycket genom bättre planering, och då väljer man i regel ett symfoniskt sätt att närma sig problemen. Politiska riktlinjer som strävar efter att minska på utsläpp och bromsa den globala uppvärmningen handlar om att öka den symfoniska dimensionen. När man vill öka tillgången på el ökar man ofta jazzdimensionen, sammanfattar Frei.

Därför anser Christoph Frei att vi behöver en blandning av både jazz och symfoni.

- Vi måste ta det bästa från båda världarna och försöka kombinera dem. Det är det som är utmaningen och konsten: Att samtidigt släppa loss marknadens tyglar och styra den till exempel med ett effektivt pris på kol.

Kan hårdrock överrösta en symfoni och jazz?

När World Energy Council började skissera på sina energiscenarier för tre år sedan försökte man bilda sig en uppfattning av hur en hårdrocksvärld skulle se ut.

- Då var vi rädda för Brexit, att Trump skulle bli vald till president i USA, att Le Pen skulle ta makten i Frankrike. Vi såg många oroväckande tecken på allt mera hårdrock. I ärlighetens namn ser vi ju att vissa av dem har förverkligats, säger Christoph Frei.

En man arbetar med solpaneler i Qinghaiprovinsen i Kina
En man arbetar med solpaneler i Qinghaiprovinsen i Kina Bild: EPA / Anghai Jin Kina,solenergi,solpaneler

Samtidigt betonar han att det inte är hela sanningen.

- Samtidigt som USA:s regering har trätt ut ur klimatavtalet ser vi många motreaktioner på delstatsnivå och initiativ från enskilda städer som vill arbeta mot klimatförändringen. På samma sätt har många stater fått utrymme att ta en större roll i kampen mot klimatförändring sedan USA gav upp sin ledarroll. Till exempel Indien och Kina har blivit mycket aktivare, säger Christoph Frei.

Utsläppen av koldioxid ökar

Under veckans klimatmöte i Bonn nåddes vi också av nyheten att världens utsläpp av koldioxid har börjat öka för första gången sedan 2014. Utsläppen har i år ökat med två procent enligt forskargruppen Global Carbon Project.

Den utvecklingen oroar ändå inte Christoph Frei.

- På kort sikt går ekonomiskt uppsving alltid hand i hand med ökade utsläpp. På längre sikt vill vi bryta kopplingen mellan bruttonationalprodukt å enda sidan och energi och utsläpp å den andra. Vi har haft ganska bra framgångar på den punkten och det kommer att synas i det långa loppet.

Utsläppsdimma över Peking den 19 december 2016.
Utsläppsdimma över Peking den 19 december 2016. Bild: EPA/ Wu Hong Smog,smog,Utsläpp,Kina,Peking

Christoph Frei påpekar att ekonomin har vuxit mer än väntat i Kina och att det är en av orsakerna till att koldioxidutsläppen har ökat.

- Om man ser på internationella förhandlingar kan man säga att Parisavtalet var en framgång. Det överträffade förväntningarna genom att man kom överens om att minska utsläppen med ungefär en tredjedel av vad som behövs för att uppvärmningen skall stanna vid två grader, säger Christoph Frei

Han ser ändå att världen fortfarande har två huvudutmaningar.

- Den ena är att ambitionen inte ännu är tillräckligt hög. Var skall vi ta de två återstående tredjedelarna? Den andra är brister i uppföljningen av hur bra utsläppsminskningarna lyckas. Hur skall vi kunna införa käppar och morötter så att länderna verkligen minskar sina utsläpp så mycket som de har lovat?

Däremot ser Christoph Frei inget behov av att pressa energiindustrin mer än nu.

- Det intressanta är att de flesta bolag inom energiindustrin faktiskt vill se ett pris på kol som morsvarar de egentliga kostnaderna. Det värsta giftet mot en långsiktig industri som energibranschen är osäkerhet. Oklarheterna kring kolpriset är för många bolag det värsta osäkerhetsmomentet.

Frei säger att nästan alla aktörer utgår från att de förr eller senare måste anpassa sig till ett högre kolpris. Men ingen vet hur högt det kommer att vara eller hur snabbt det kommer att stiga.

- Den osäkerheten gör det svårt för industrin att planera sin framtid. Så om man ger industrin en prisnivå och en stadig prisökning under en given övergångsperiod är det något den kan leva med, och något som de flesta till och med önskar sig.

Det som nu behövs är enligt Frei att regeringar håller sig till de avtal som redan slutits, bestämmer sig för hur de vill ha det i framtiden och accepterar att de måste följa upp utvecklingen.

Symfonisk vindkraft får kritik

Samtidigt är Finland ett av de länder där både energisektorn och industrin har ståndpunkter som i många andra länder skulle ses som konservativa.

Orsakerna är många. Medan resten av världen satsar stort på solkraft behöver Finland mest energi när det är som mörkast. Medan ett lika mörkt land som Norge kan satsa stort på vattenkraft saknar Finland tillräckliga höjdskillnader för att det skall lyckas här.

Förutom biobränslen har staten därför valt att stöda vindkraft för att Finland skall ha någon chans att nå sina klimatmål.

Vindkraftverken Konrad, Donatus, Leo, Trefanten, Anna och Wendela på Lilla Båtskär, Åland.
Vindkraftverken Konrad, Donatus, Leo, Trefanten, Anna och Wendela på Lilla Båtskär, Åland. Bild: y vindkraftverk,vindkraft,Vindkraftspark,Lilla Båtskär (ö i Åland),Båklandet (ö i Finland),Donatus,anna

Stödet till vindkraft är ändå impopulärt på många håll och fick också kritik på Nordic Energy Forum 2017. Inom energibranschen ser många aktörer att det är dyrt och förvrider energimarknaden.

Christoph Frei förstår kritiken, men anser ändå att länder måste få påverka marknaden med sådana symfoniska strategier som ett vindkraftsstöd.

- Den ideala lösnigen skulle vara om priset på koldioxid skulle reflektera de kostnader som koldioxidutsläppen orsakar. För tillfället har vi ändå inga möjligheter att uppskatta hur stora de här kostnaderna kommer att vara. Hur skall vi till exempel kunna bedöma de kostnader som alla klimatflyktingar orsakar?

I brist på ett korrekt kolpris skulle det nästbästa alternativet vara ett kolpris som åtminstone kommer någorlunda nära ett korrekt pris. Det pågår en omfattande diskussion om hur högt ett sådant pris kunde vara. Klart är ändå att ett sådant pris borde vara flera gånger högre än kolpriset är i dag.

- Då vi inte tills vidare ser ut att kunna få ett korrekt pris på kol uppstår frågan hur plan B skall se ut. Vi måste acceptera att plan B alltid är sämre än plan A. Den plan B som återstår är symfoniska ingripanden i marknaden.

Politiska beslutsfattare bedömer att man behöver lite mera av någon viss teknologi. Det leder till ett sämre resultat än om man skulle få ett korrekt kolpris att fungera.

- I stället för en marknad som systematiskt är öppen för varje teknik som kan vara bäst i ett enskilt fall, väljer man en teknik som kanske inte alltid är optimal. Men i avsaknad av en fungerande plan A har vi bara en plan B, säger Frei.

Kärkraften endast en regional lösning i framtiden

Bland de länder som var representerade på Nordic Energy Forum 2017 hör Finland till en minoritet som satsar på kärnkraft.

Carlos Härtel som är Teknologichef på General Electric i Europa konstaterade med ett tyskt perspektiv att ingen vågar ta risken att satsa på kärnkraft efter Fukushima.

- En till sådan olycka skulle sannolikt innebära en omedelbar dödsstöt för alla i bruk varande kärnkraftverk.

Olkiluoto 3 i juni 2014.
Olkiluoto 3 i juni 2014. Bild: TVO känreaktor

Christoph Frei ser att kärnkraftens framtid kommer vara mycket mera splittrad än i dag. Tidigare har många länder satsat mycket på kärnkraft.

- De länder som har haft mycket kärnkraft har oftast byggt dem med inhemska krafter. I framtiden väntar vi oss att kärnkraften koncentreras till allt färre länder. World Energy Council väntar sig att två tredjedelar av alla nya kraftverk 2060 kommer att byggas i Kina och en tiondel i Indien.

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes