Hoppa till huvudinnehåll

”De ryska makthavarna är inte stalinister, de vill bara ha full kontroll” – medborgaraktivister i Ryssland lever i osäkerhet

Ansikten av sten bakom taggtrådsgaller, ett minnesmärke över offren för kommunisttidens förtryck
Ett minnesmärke över offren för kommunisttidens förtryck, Muzeon-parken i Moskva Ansikten av sten bakom taggtrådsgaller, ett minnesmärke över offren för kommunisttidens förtryck Bild: Yle, Kerstin Kronvall Moskva

Det verkar som om det just nu skulle pågå många politiskt motiverade rättsprocesser i Ryssland. De gäller bland annat oppositionspolitiker som Aleksej Navalnyi, men många av dem som åtalas har inget med politik att göra.

Det gäller bland andra teaterregissören Kirill Serebrennikov.

Fria kulturknuttar råkar illa ut

- Poängen med rättegången mot Serebrennikov är att kontrollera det konstnärliga livet, säger Alexandra Polivanova som arbetar på människorättsorganisationen Memorial.

Alexandra Polivanova inomhus i ett kafé med tegelväggar
Alexandra Polivanova säger att den ryska staten vill kontrollera medborgarorganisationernas arbete Alexandra Polivanova inomhus i ett kafé med tegelväggar Bild: Yle, Kerstin Kronvall Memorial

Memorial arbetar med att ta fram sanningen om förtrycket under kommunistväldet i Sovjetunionen. Memorial letar i arkiv och sprider information både om offren och om dem som gjort sig skyldiga till brott.

Memorial hör till de medborgarorganisationer som har drabbats av den ryska lagen om utländska agenter. Organisationen har protesterat mot kravet på registrering som utländsk agent.

Aleksandra Polivanova utgår från att staten inte vill förlora kontroll över kulturen och därför slår till mot dem som vågar visa framfötterna. Det besvärliga för dem som jobbar med kultur är att man inte kan förutse vilka föreställningar, utställningar eller andra kulturevenemang som drabbas. Det finns ingen logik i det.

Staten vill dominera allt

Det finns emellertid också en uppenbar orsak till att till exempel Memorial har råkat illa ut. Nämligen det att organisationen är oberoende och själv bestämmer vilka projekt den gör och vilka frågor den tar upp.

- Vi utgår från att mänskliga rättigheter är viktigare än statens rättigheter, det är det som inte motsvarar deras intressen, säger Polivanova.

En man som demonstrerar håller upp ett plakat med Ali Feruz bild
En demonstration i Moskva mot utvisningen av Ali Feruz En man som demonstrerar håller upp ett plakat med Ali Feruz bild Bild: Yle, Kerstin Kronvall Ryssland,demonstrationer (samhälleliga händelser)

Hon säger att dagens stat och dagens president inte stöder Stalin eller är stalinistiska. Men de vill att staten ska dominera, att staten ska styra allt och att statens intressen ska vara viktigare än mänskliga intressen.

Jag har inte lust att sitta i ett ryskt fängelse

Också för egen del har Alexandra Polivanova funderat på riskerna. Hon upplever att det är både intressant och viktigt att arbeta med frågor som gäller värderingar. Men det har sitt pris. Alexandra är inte rädd.

- Jag kan inte utesluta att jag en gång kan bli tvungen att lämna Ryssland eftersom jag inte har lust att sitta i ett ryskt fängelse.

Samtidigt påpekar hon att frågor om mänskliga rättigheter och värderingar minsann inte är perfekt skötta i andra länder heller.

- Det finns inget land där man bara kan sitta och känna att allt är paradisiskt och att där inte finns något att göra när det gäller värderingar.

Några aktuella rättsfall

Bibliotekarien

Ett av dem gäller Natalia Sjarina som var chef för det ukrainska biblioteket i Moskva tills hon år 2015 anklagades för extremism. I somras dömdes hon till fyra år villkorligt fängelse. Hennes brott sägs vara att hon hade tillåtit att det fanns extremistisk ukrainsk litteratur i biblioteket. Amnesty International anser att Sjarina är samvetsfånge och dömd på politisk grund.

Journalisten

Ett annat fall som av Amnesty likaså betecknas som politiskt gäller den uzbekiske journalisten Ali Feruz. Han har blivit känd genom sina reportage om hur illa gästarbetare i Ryssland behandlas. Feruz, som egentligen heter Chudberdi Nurmatov är homosexuell och har ansökt om asyl i Ryssland eftersom homosexualitet är straffbart i hans hemland Uzbekistan. Ryssland beslöt istället att deportera honom och han greps i augusti misstänkt för att ha brutit mot immigrationsreglerna. Feruz är rädd att han blir mördad om han sätts i fängelse i Uzbekistan. Hans fall är nu satt på is efter att den europeiska domstolen för mänskliga rättigheter beordrades att deportationen ska stoppas.

Regissören

I maj kallades oväntat den berömde teaterregissören Kirill Serebrennikov till domstol som vittne i en utredning av försnillning vid den teater han leder. En kort tid efter det greps han som misstänkt och har sedan dess suttit i husarrest. Serebrennikov anklagas bland annat för att ha försnillat pengar som hans teater. Gogol centret, har fått i statsstöd. Fallet har många märkliga drag. Bland annat anklagades Serebrennikov för att inte alls ha satt upp den pjäs han fick understöd för. Då han påpekade att hundratals människor hade sett föreställningen som också hade recenserats i media hävdade polisen att det inte är något bevis för att föreställningen verkligen har existerat. I november försatt en domstol Serebrennikovs egendom i kvarstad. Hans fall väntas komma upp i domstol i januari 2018.

Historikern

I Petrozavodsk i ryska Karelen sitter historikern Jurij Dimitriev fängslad sedan ett år tillbaka. Han misstänks för att ha planerat sprida barnpornografi. Dimitriev är känd för att ha identifierat de platser där tusentals människor mördades under Stalintiden. Han har letat fram listor på de mördade i arkiv. Han hade nyligen börjat forska i vilka det var som hade genomfört massakrerna, alltså skjutit människor, då han greps av polisen. Svenska Yle har också tidigare berättat om hans fall.

Landsförrädarna

En serie domar för landsförräderi i Krasnodar-området har också väckt bestörtning. Enligt medborgarorganisationen Komanda 29 har nästan en fjärdedel av alla domar för landsförräderi i Ryssland under åren 2013 – 16 utfärdats just i Krasnodar-området. Det är inte så överraskande eftersom området gränsar såväl till Georgien som till Ukraina.

Det som överraskar är att flera personer har dömts för att ha berättat för bekanta i Georgien om att de hade sett hur pansarfordon och tankers förflyttades mot den georgiska gränsen våren 2008. Ryssland och Georgien utkämpade som bekant ett kort krig i Syd-Ossetien i Georgien i augusti 2008. Enligt Ryssland började kriget som en provokation av Georgien som öppnade eld.

Det som särskilt har väckt frågor i fallen av landsförräderi är att myndigheterna slog till så sent, först efter att kriget i Ukraina hade börjat. Det är också oklart hur myndigheterna har fått tag på innehållet i sms som privatpersoner har sänt. Dessutom handlade det om helt öppna militärtransporter som alla kunde se.

En av de dömda är Oksana Sevastidin, hon greps 2015 och dömdes i mars 2016 ett sex års fängelsestraff. Orsaken var ett sms hon hade sänt i april 2008. Sevastidin som jobbade som försäljare på ett torg hade då svarat ja till en avlägsen bekant som frågade om det var sant att man kunde se transporter av militärmateriel i trakten.

Alla kan inte vara aktivister

Det finns många medborgarorganisationer och aktivister som gör sitt för att stöda och hjälpa dem som har råkat illa ut och hotas av rättegång eller redan sitter fängslade.

Man måste förstå att alla inte orkar göra det. Det gäller inom alla branscher. Många inom teatervärlden har till exempel aktivt stött Kirill Serebrennikov, men minst lika många har inte alls reagerat offentligt.

Unga människor samlade utanför ett teaterhus i Mosva i protest mot att teaterchefen har gripits av polisen
Då Kirill Serebrennikov greps samlades människor till en spontan demonstration utanför hans teater, Gogol center i Mosva Unga människor samlade utanför ett teaterhus i Mosva i protest mot att teaterchefen har gripits av polisen Bild: Yle, Kerstin Kronvall Moskva

Alexarndar Polivanova säger att det är helt naturligt att alla inte vill delta i protester eller andra aktiviteter. De kan ha mycket att förlora.

- Om man till exempel är anställd av en statlig teater så drar man sig för att protestera, människor har familj att försörja och behöver sin lön.

Det krävs både tid, kraft och pengar av de medborgaraktivister som är aktiva. Mycket av deras tid går åt till att ställa upp som vittnen i rätten, diskutera med jurister eller på andra sätt föra de drabbades talan.

- Den tiden skulle de behöva för sitt egentliga arbete inom olika organisationer, säger Alexandra.

Många aktivister och medborgarorganisationer döms också till höga böter, de kan vara tvungna att betala hundratals tusen rubel, pengar som kanske egentligen var avsedda för publikationer eller forskning.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes