Hoppa till huvudinnehåll

VM-skidåkaren Andrea Julin har inte kunnat träna på en månad: ”Det suger helt ärligt”

Andrea Julin, skandinaviska cupen, Lahtis, januari 2017.
Andrea Julin, skandinaviska cupen, Lahtis, januari 2017. Bild: Yle/Tomi Hänninen Andrea Julin

Utan allt stöd skulle det vara svårt att hålla humöret uppe, säger Andrea Julin som stoppas av en ryggskada. Just nu är tävlingscomebacken och hela vintern ett frågetecken – men hon vägrar ge upp.

Förra vintern gav de första världscuppoängen i Rukas sprint och en trevlig mästerskapsdebut i VM-sprinten i Lahtis.

Den här vintern har hittills varit smärtsam. Även rent bokstavligen.

Att missa världscupöppningen i Ruka var en stor besvikelse – och en OS-debut i PyeongChang är för tillfället en avlägsen dröm.

Skip Instagram post

Problemen började i mitten av oktober. Det hon först trodde var kramper i ryggen visade sig vara två diskutbuktningar. Den större av dem har tyngt på ischiasnerven och försvårat vardagen – för att inte tala om skidåkningen.

– Jag vill ju säga att det blivit bättre och vi ser framsteg, till exempel har styrkan som försvann i vänstra benet kommit tillbaka, men jag har fortfarande kramper, berättar Andrea Julin till Yle Sporten.

Medicinerna förhindrar träning

Snabba rörelser är svåra, likaså att stiga upp efter att ha suttit eller legat en längre stund.

– Det enda som hjälper just nu är ganska starka mediciner som jag äter för att alls kunna sitta och röra på mig. När jag tar medicinerna känner jag att jag hur bra som helst kunde fara och skida, men man får tydligen inte träna då man tar såhär starka mediciner.

De första veckorna efter att problemen uppenbarade sig testade Julin att röra på sig en del, men någon regelrätt träning har hon inte kunnat genomföra på över en månad.

Andrea Julin, VM 2017.
Andrea Julin slutade 40:e i stortävlingsdebuten i Lahtis VM-sprint förra vintern. Andrea Julin, VM 2017. Bild: Yle / Tomi Hänninen Andrea Julin

Under de två senaste veckorna har det varit totalstopp och samma kommer antagligen att fortsätta i ytterligare ett par veckor.

– Just nu klarar jag inte ens av att göra rehab, utan det är nog bara fullständig vila som gäller.

Vad innebär det här för hela din säsong?

– Jag har inte gett upp mina mål ännu. Inte alls. I såna fall skulle jag nog inte orka just nu. Det här kan gå om på en dag eller så kan det ta flera månader, men det är jättesvårt att säga.

– Det tar den tid det tar – och det är det som är så svårt att acceptera.

”Väldigt frustrerande”

IF Minkens 23-åring är en kandidat för den klassiska sprinten i PyeongChang, men alltför länge kan tävlingsdebuten inte dröja. Senast efter jul måste Julin vara tillbaka i spåren – och prestera direkt.

– Jag har haft en otroligt bra träningssäsong, den bästa någonsin. Bara jag kommer igång vet jag att jag inte behöver många veckor för att komma i bra form och skida riktigt hårt.

Hur frustrerande är det att inte alls veta vad som kommer att hända och när du är tillbaka?

– Det är väldigt frustrerande då man inte alls kan lägga ett schema att okej, om två veckor får jag börja göra det här och det här. Och att inte ha några svar, att om jag gör det här till 100 procent så går det om. Man går bara och hoppas.

Andrea Julin, januari 2016.
Andrea Julin, januari 2016. Bild: imago / Eibner Europa / All Over Press Andrea Julin

Hon tackar sin tränare Roland Villför, fysioterapeut Mika Kivelä och familjen för allt stöd då det känts som tyngst. Det här är första gången i karriären som Julin tvingas till en ofrivillig träningspaus.

– Utan dem skulle det vara väldigt, väldigt jobbigt och jag skulle nog ha svårt att hålla humöret uppe. Det mest frustrerande är att inte alls få facit på om träningen gett resultat, vad vi lyckats med och vad inte.

– Sen brukar jag den här tiden vara i Lappland – och jag kan nog säga att det är ganska stor skillnad att vara här nere i Österbotten mot uppe i Lappland. Det suger helt ärligt.

Läs också

Nyligen publicerat - Sport