Hoppa till huvudinnehåll

Sexti-minus och arbetslös - Ann-Sophie Sandström undrar vad hon skall bli när hon blir stor?

studentbild av Ann-Sophie Sandström
Ann-Sophie Sandström som student studentbild av Ann-Sophie Sandström Bild: Ann-Sophie Sandström studenter,Sandström,Ann-Sophie

Vad ska du bli när du blir stor …?
När jag fick den frågan som barn så visste jag aldrig vad jag skulle svara.
Vad då bli nånting?
Ja, alltså vad skulle du vilja arbeta med?
Det hade jag ingen aning om!

Jag ville inte ens tänka på att det skulle komma en tid då jag inte längre fick läsa böcker och leka med kompisar så mycket jag ville.

Vissa av mina äldre släktingar i Purmo ansåg mig säkert vara både lat och bortskämd, eftersom jag helt saknade intresse och fallenhet för hushållsarbete. Och när jag dessutom hade en synnerligen duktig mor som helst gjorde allting själv, på sitt eget sätt, så lyckades jag klara mig genom en stor del av barndomen utan att göra så mycket annat än sådant som jag tyckte var roligt.

Varför inte austronaut?

I tioårsåldern blev jag helt fascinerad av rymden, och i samband med den första månlandningen kom jag på att jag ville bli astronaut!

Nee, int kan en flicko bli he...
Nähä, nå int tå, tänkte jag – och kände mig lite snopen

Då kanske jag kunde bli ballettdansös?

Jag bad farbror Ossian i Stockholm köpa tåspetsskor åt mig, och under en hel vinter gick jag flera gånger i veckan hem till en mycket speciell dam som gav mig danslektioner. Sen flyttade hon bort från Nykarleby, så min danskarriär tog slut innan den ens hade börjat.

Rensa ogräs?

Jag tror jag var femton när jag hade mitt första sommarjobb - men det var inte för att jag skulle ha känt något större behov av att arbeta, utan jag ville ha egna pengar för att kunna köpa böcker och skivor. Det var faktiskt inte alls speciellt roligt att krypa omkring i olika grönsaksland flera timmar om dagen. Om jag inte minns fel så fick jag sparken efter ett par veckor.

Var blev gradun?

När jag gick på sista klassen i grundskolan fanns det inga andra möjligheter för mig än att fortsätta i gymnasiet, för jag hade ännu ingen aning om vad jag skulle bli när jag blev stor.

Jo, jag blev student, och jag studerade alla möjliga mänskovetenskaper vid Helsingfors universitet i många herrans år.
Jag tyckte om att studera!
Men den där gradun blev aldrig klar…

Sjukskötare, eller filosof?

Flera somrar under studietiden jobbade jag i Stockholm inom vården. Det var sådant som universitetsstuderande gjorde på den tiden, och till min stora förvåning klarade jag av det tunga arbetet som sjukvårdsbiträde.

Eftersom jag hade filosofi som huvudämne vid universitetet, och inte ansåg mig ha några chanser att i framtiden försörja mig som filosof, så kom jag på att jag kanske skulle skaffa mig en sjukskötarutbildning… Då skulle jag kunna arbeta då och då, var som helst i världen, och samtidigt fortsätta studera hela livet...
Inget fel på min plan - men jag blev inte antagen!

Kanske jag inte borde ha varit helt ärlig när jag svarade på frågan om varför jag ville bli sjukskötare…?

Psykolog?

Så småningom fick jag rätt att studera psykologi, för jag hade fått för mig att jag kanske skulle bli psykolog. År 1983 var jag på god väg att bli klar med mina studier, och jag arbetade några månader som psykologpraktikant vid arbetskraftsbyrån i Jakobstad.

Skaffa jobb åt andra?

Sedan lät jag mig övertalas att stanna kvar i Österbotten och ta på mig uppgiften som kursledare för en så kallad Yrkesförberedande kurs. Jag ville faktiskt inte göra det! Jag var övertygad om att jag inte skulle klara av det - men jag lät mig lockas av att jag skulle få ordentlig lön – i motsats till vad jag hade fått som praktikant…

På några månader skulle jag hjälpa kursdeltagarna, 14 arbetslösa ungdomar, att komma fram till vad de ville göra med sina liv

Det var en märklig situation, eftersom jag i det skedet inte längre var så värst säker på vad jag själv skulle bli när jag blev stor…

Radioredaktör!

För att göra en lång historia kort, så blev jag till slut radioredaktör - och under de senaste tjugo åren har jag sällan frågat mig vad jag ska bli när jag blir stor, för jag hade hittat rätt: Jag fick göra nånting som jag gillar och som jag med tiden blev hyfsat bra på – och som jag dessutom fick betalt för! (Det var nästan för bra för att vara sant… )

Hur gick det sen?

Men vad hände med mina elever, de som gick på arbetslöshetskursen i Jakobstad hösten 1983?

Yrkesförberedande kurs 20 år senare
Yrkesförberedande kurs 34 år senare. Stående från vänster: Solveig Haga-Pitkäkangas, Yvonne Forsman, Ann-Sophie Sandström. Sittande: Roger Sundstedt och Anna Maarit Grankulla Yrkesförberedande kurs 20 år senare Bild: Ann-Sophie Sandström arbetslöshet,arbete,Kurs,yrke

Genom att ställa mig den frågan lyckades jag - tillfälligt - ta mig ur arbetslöshetsregistret. Här kan ni höra svaret:

Men jag vet fortfarande inte vad jag ska bli när jag blir stor!

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje