Hoppa till huvudinnehåll

Tillbaka till östfronten 70 år senare

Pojkar med vit flagga i hand på en rysk stridsvagn i Sammatus).
Pojkar med vit flagga i hand på en rysk stridsvagn i Sammatus. Pojkar med vit flagga i hand på en rysk stridsvagn i Sammatus). Bild: Svenska Yle/Jessica Morney fortsättningskriget,Karelen,stridsvagnar

Varför kan vi aldrig glömma? När är det finländska krigstraumat färdigbearbetat?

För att få svar på bland annat den frågan ger vi oss ut på en resa till Karelen och Svirområdet, där finländska soldater var placerade under fortsättningskriget.

Tillbaka till fronten

År 2011, snart 70 år efter fortsättningskriget, återvänder veteranen Sven Drycksbäck för första gången till den stödjepunkt där han länge var stationerad under fortsättningskriget.

Veteranen Sven Drycksbäck vid före detta stödjepunkten Teeri.
Veteranen Sven Drycksbäck inspekterar en före detta stödjepunkt. Veteranen Sven Drycksbäck vid före detta stödjepunkten Teeri. fortsättningskriget,Karelen,Svir,Ryssland

– Härifrån kom de krypande upp för backen. De visste när de skulle komma, säger Sven Drycksbäck. Han syftar på de ryska soldater som tog hans kamrat under ett vaktpass i närheten av korsun.

De kom mitt i natten då det var mörkt och blåste, så ingenting hördes.

Alla har en historia att berätta

Det övriga i resesällskapet består av barn och släktingar till stupade soldater eller krigsveteraner. Alla vill med egna ögon se trakterna där deras fäder och släktingar tillbringade så lång tid.

Rester från kriget.
Rester från kriget. Rester från kriget. Bild: Svenska Yle/Jessica Morney fortsättningskriget,Karelen,Ryssland,Svir

Alla deltagare har en egen berättelse. Om pappan som dog på krigssjukhuset i Vaaseni. Om hur mamman lämnat lådan med frontbreven väl synlig och lätt att hitta efter hennes död.

Om hunden som pappan tog med till fronten, och som sonen har fler minnen av än av själva fadern. Berättelserna och informationen flödar. Man vill dela med sig.

Tillbaka till stället där pappan dog

Många har varit med på flera tidigare resor, som arrangerats sedan Sovjetunionen föll. Här finns mycket kunskap samlad och guidningen är mer ett resonemang mellan deltagarna än regelrätt guidning.

Vi vandrar vidare och snubblar så smått i krigstida taggtråd som sticker hål på våra gummistövlar.

Vid stödjepunkten Teeri lägger vi ner ett kors och blommor vi plockat under vandringen dit genom skogen.

Här dog en av deltagarnas pappa och en av guidernas farbror i en explosion, när de skulle kontrollera om några pansarminor var laddade.

De var laddade och olyckan var framme. Först smällde en och sedan de andra.

Munakukko

Själv vill jag upp på bergsknallen Munakukko i närheten av Teeri. Munakukko kostade många liv, både finlandssvenska från IR 61 och ryska.

Idag är höjden täckt av sly, men under fortsättningskriget hade man bra uppsikt över området nedanför.

På grund av det här ville både ryssar och finländare ha kullen och striderna om den var många. En pojke från min hemby offrade sig här för sina kamrater.

Vems var hjälmen som blivit kvar på Munakukko?
Vems var hjälmen som blivit kvar på Munakukko? Vems var hjälmen som blivit kvar på Munakukko? Bild: Svenska Yle/Jessica Morney fortsättningskriget,Karelen,Svir,Ryssland

Han uppmanade kamraterna att sätta sig i säkerhet när de blev tvungna att retirera. Själv stannade han kvar och höll stånd tills han stupade.

Hans öde är en av orsakerna till att jag deltar i den här resan.

Vi passerar en grav och upptäcker både en hjälm och en rökgranat. Guiden varnar oss för att röra vid granaterna, de kan fortfarande vara farliga.

– Härifrån Munakukko kom det ”piiska” från direktskjutande kanoner, säger Sven Drycksbäck. Som nykomlingar i området fick vi uppmaningen att huka oss om vi såg ljussken från kullen.

Många veteraner har inte velat återvända till den gamla fronten. Om de kommit därifrån med livet i behåll hade de kanhända inget behov att återvända.

Många barn till krigsveteraner vittnar också om en ovilja från fädernas sida att berätta om kriget. Detsamma säger många barn till evakuerade karelare.

Är det här månne en bidragande orsak till att vi har så svårt att släppa taget om kriget?

I serien "Tiden går den kan ej annat, men sakta sakta så förbannat – Ett besök på östfronten 70 år senare" funderar vi på vad det är som gör att vi fortfarande är så intresserade av våra krig.

Serien handlar också om Karelen förr och nu.

Lyssna på Yle Vega den 6.12 kl. 19.22 – kl. 21.50 eller på Yle Arena.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje