Hoppa till huvudinnehåll

13 viktiga filmer i det självständiga Finland

Kati Outinen ja Markku Peltola elokuvassa Mies vailla menneisyyttä.
Kati Outinen och Markku Peltola i "mannen utan minne" Kati Outinen ja Markku Peltola elokuvassa Mies vailla menneisyyttä. Bild: Yle Kuvapalvelu Mannen utan minne,Kati Outinen,Markku Peltola,Aki Kaurismäki

- Jag försökte undvika krigsfilmer, men det räckte inte länge för mig att inse att det var ett omöjligt uppdrag.

Det säger Klas Fransberg vid Finlandssvenskt filmcentrum, om uppdraget att försöka ta fram betydelsefulla filmer genom de tio decennier som vi varit självständiga.

Det ska förresten sägas direkt - det är väldigt många bra filmer som blir lämnade utanför den här listan.

Fransbergs genomgång tar fasta på andra kvaliteter än de rent kommersiella och på anekdoter som kanske blivit bortglömda.

Före år 1920 gjordes enbart någon dokumentär, och då var det svenskar, engelsmän och tyskar som var i farten.

Det finns några dokumentärstumpar från inbördeskriget, men inte så mycket mer än så.

Och före det, fick det enbart göras film på tsarens viktiga förehavanden.

Klas Fransberg är ordförande för Filmcentrum Botnia och medlem i Finlandsvenskt filmcentrum
Klas Fransberg, Finlandssvenskt filmcentrum Klas Fransberg är ordförande för Filmcentrum Botnia och medlem i Finlandsvenskt filmcentrum Bild: Yle/Patrick Stenbacka filmcentrum botnia

1) Olli visar vägen

"Ollin oppivuodet" (1920) räknas som den första finländska spelfilmen, säger Fransberg.

Teuvo Puro regisserade den här filmen som betecknas som en inhemsk barnklassiker.

Den hade premiär i december 1920 och samlade en publik på 375 personer.

Senare nu i december kommer filmen att visas på Hertonäs herrgård, där den till viss del spelades in, och Fransberg räknar med att publiksiffran då blir i tusental.

Kalle Holmberg ohjaa Jääkärin morsian -näytelmää (1972).
Kalle Holmberg ohjaa Jääkärin morsian -näytelmää (1972). Bild: Yle kuvanauha.

2) Jägarens brud

"Jägarens brud" gjordes två gånger om. Först 1931 i regi av Kalle Kaarna, och den mera kontroversiella versionen 1938, med Risto Orko bakom kameran.

Själva filmen och dess innehåll är ju inget märkvärdigt. Unga män åker till Tyskland för att lära sig hantera gevär.

- Men tillräckligt provocerande var den tydligen för Sovjetunionen, som i bästa finlandiseringsanda såg till att den förbjöds i dryga fyra decennier.

Först i slutet av 1980-talet kunde Fransberg se den på biograf i Vasa.

Så pass kontroversiell var den ändå att han blev intervjuad i tv om sin upplevelse.

Som kuriosa kan nämnas att i Kaarnas version från 1931 medverkade en viss Tauno Brännäs i en av rollerna.

1938 hade samme man en roll i den nya versionen, men hette då Palo i efternamn.

Tauno Palo Tukkijoella-elokuvassa (1951)
Tauno Palo Tukkijoella-elokuvassa (1951) Bild: Yle arkisto Tauno Palo

3) Sådan du ville ha mig / Vägen utför

Teuvo Tulio gör på 40-talet en film med titeln "Sådan du ville ha mig / Vägen utför". Om en olycksalig ung kvinna som åker till stan, blir prostituerad och får syfilis.

Teuvo Tulio började göra film redan som tonåring tillsammans med sin kompis Valentin Vaala, som senare blev känd som regissör av stora melodramer.

- Teuvo Tulio hade svenska som hemspråk och hette egentligen Teodor Tugai, berättar Fransberg. Pojkarna blev senare stora regissörer på varsitt håll och med olika inriktning.

Kuriosa här är att huvudrollsinnehavaren Marie-Louise Fock senare bosatte sig i England, där hon skapade sig en karriär som filmkritiker både för engelsk press, men också för Hufvudstadsbladet.

- Häftigt säkert, säger Fransberg, att skriva under sina engelska krönikor med det efternamnet.

Marie Louise Fock elokuvassa Sellaisena kuin sinä minut halusit.
Marie Louise Fock elokuvassa Sellaisena kuin sinä minut halusit. Bild: Yle Kuvapalvelu Teuvo Tulio

4) Okänd soldat i tre versioner

Den här filmen kommer vi inte undan. Eller filmerna. Edvin Laines version från 1955 har ju sin obestridliga plats på piedestalen, säger Fransberg. Och fortfarande håller den sig bäst till Väinö Linnas originalroman.

Rauni Mollbergs 80-tals version har också sina förtjänster och är en mörkare historia.

Aki Louhimies nya epos är ett otroligt skickligt tekniskt hantverk, men enligt Fransberg når den inte riktigt upp till föregångarna.

Även om nog huvudperonen Rokka porträtteras med mer sorg än tidigare.

Rokka äter knäckebröd  i pjäsen Okänd soldat i Harparskog.
Rokka äter knäckebröd i pjäsen Okänd soldat i Harparskog. Bild: Yle/Anna Björkqvist Raseborg,Antero Rokka,okänd soldat i harparskog

5) En kotte under ryggen

Mikko Niskanen var en av de första finländska regissörerna att ta ut kameran från studion.

Här följer vi med en grupp ungdomar som inte gör så mycket speciellt egentligen. De bara är.

Manuset hittades på vartefter och modellen togs från italienska och franska motsvarigheter. Det förekom också en hel del naket och sex.

- Egentligen mer än vad vi idag skulle våga visa, säger Fransberg.

Käpy selän alla -elokuvan nelikko.
Käpy selän alla -elokuvan nelikko. Teemalauantai,Film i Finland,Mikko Niskanen

6) Män kan inte våldtas

Jörn Donner gjorde film av Märta Tikkanens roman 1978. Om en kvinna som inte blir trodd när hon anmäler sin man för våldtäkt.

- Låter ju skrämmande aktuellt nu, säger Fransberg. Och det är lätt att hålla med.

Enligt Klas Fransberg var det första gången Donner gjorde en riktig film. Tidigare hade han gjort litet mera "dubiösa" produktioner.

Och bakom kameran i den filmen fanns ingen mindre än danske mästarregissören Bille August.

Donner var god vän med August, som förresten hade gått Svenska filminstitutets regissörslinje med Gösta Ågren.

Jörn Donnerin kulttielokuvan jatko-osassa matkataan jälleen halki Suomen ja tutkitaan, kuinka satavuotias voi?
Jörn Donnerin kulttielokuvan jatko-osassa matkataan jälleen halki Suomen ja tutkitaan, kuinka satavuotias voi? Jörn Donner,Yle TV1

7) Rosso

1985 kom Mika Kaurismäkis "Rosso". En finländsk roadmovie med italiensk gangster på resa genom ett 80-talsgrått glesbygds-Finland.

Kommer säkert att fungera som modell för hur det såg ut i vårt land på den tiden om 100 år, tror Fransberg.

Här förekommer en obetalbar och härlig scen när vår italienske vän spelad av Kari Väänänen åker bil tillsammans med rockmusikern Martti Syrjä som har en roll i filmen.

Plötsligt finner de själarnas sympati när de plötsligt båda börjar sjunga sången l'italiano...Olen suomalainen. Samtidigt och på varsitt språk.

Palkkamurhaaja Rosso (Kari Väänänen) tulvivilla lakeuksilla.
Palkkamurhaaja Rosso (Kari Väänänen) tulvivilla lakeuksilla. Bild: Yle Kuvapalvelu

8) Ripa Ruostuu

1993 kom en liten, speciell film signerad Christian Lindblad. Det är hans första och enda långfilm.

Det är anarki på hög nivå. Handlar om en filmregissör som har problem att få finansiering för sina planer.

- Han drivs till slut in i porrbranschen. Filmen är svartvit och ibland verkar det som om den helt saknar dialog och dramaturgi.

En mycket märklig historia, säger Fransberg, men den är bra trots det. Kan hända att den skulle visa att det går att göra anarkistiska produktioner också i vårt land.

Men, det visade ju sig nog sen att ingen har vågat följa exemplet, för, den har inte setts av många personer.

- Trist nog, för den är värd mer.

Tulitemppuja elokuvasta Tulennielijä.
Tulitemppuja elokuvasta Tulennielijä. Bild: Yle Kuvapalvelu Elena Leeve,Elsa Saisio,Eldslukaren,Pirjo Honkasalo,Pirkko Saisio

9) Eldslukaren

Pirjo Honkasalo är kanske mer känd för sina dokumentärer, men 1998 gjorde hon Eldslukaren, som är en verkligt bra och sevärd film, enligt Fransberg.

Den handlar om två systrar och vi rör oss i två tidsperioder.

- De hamnar på cirkus som trapetskonstnär och eldslukare. Det är en surrealistisk historia och man undrar om det är fantasi eller verklighet man ser på vita duken.

Det viktiga är egentligen inte innehållet utan att man njuter av de vackra svartvita bilderna, säger Fransberg.

- En arthouse-film av bästa märke.

Hannibal (Tähti-koira), M (Markku Peltola) ja Irma (Kati Outinen) elokuvassa Mies vailla menneisyyttä
Hannibal (Tähti-koira), M (Markku Peltola) ja Irma (Kati Outinen) elokuvassa Mies vailla menneisyyttä Bild: Sputnik Oy Mannen utan minne

10) Mannen utan minne och 11) Stadens ljus

Aki Kaurismäkis "Mannen utan minne" från 2002 har fått jättehögt betyg i filmbedömningsbibeln Internet Movie database (IMDB).

Själv blev jag väldigt överraskad när jag såg filmen för några år sedan.

Satt bara och njöt - utan att jag egentligen kunde sätta fingret på vad som var så bra. Kan Klas Fransberg berätta varför?

- I min bok är den ett parallellverk till "Stadens ljus" (2006). Dvs, Aki Kaurismäki gör egentligen samma berättelse i de här två filmerna.

Det handlar om en finländsk man som råkar ut för en massa otrevligheter. Det är mannens berättelse som fascinerar.

Det är en melankolisk och olycklig man och Kaurismäki lyckas med den här beskrivningen på ett ypperligt sätt. Aki Kaurismäki gör egentligen sagor för vuxna.

- Samtidigt får han in en tydlig samhällsbeskrivning, menar Fransberg. Om "lama" och arbetslöshet och tristess. På ett sätt enkla, klara berättelser som går hem överallt.

Betoniyö
Betoniyö

12) Betongnatten

Pirjo Honkasalos andra film på listan kom 2013 och är ett systerverk till Eldslukaren och handlar om ett brödrapar.

- Delvis är det samma stil som i Eldslukaren. Utspelas under en enda natt. Följande dag ska den ena brodern börja avtjäna ett fängelsestraff.

Filmen är svartvit, enkel och suggestiv. En sevärd film helt enkelt, säger Fransberg.

Pixadores
Pixadores Bild: Helsinki-filmi Oy pixadores

13) Pixadores

Under 2000-talet är det här kanske, enligt Fransberg den bästa film som gjorts i Finland.

Dokumentärfilmen kom 2014 och handlar om ett gäng småkriminella unga män i Brasilien, som ägnar sig åt att stå upprätt på rullande tågtak, bara för att det är häftigt.

Dårskap i kvadrat alltså.

Det är irakisk-födde Amir Escandari som regisserar och han har gjort en otroligt vacker film,säger Fransberg.

Gänget sysslar också med graffitti och de blir inbjudna till biennalen i Berlin.

- Men det borde de inte ha blivit. De unga männen är ju inte riktigt rumsrena, säger Klas Fransberg.

Som sagt, en vacker film är det och för fotot står Peter Flinckenberg. Efter filmen har Peter fått erbjudanden om jobb i USA.

Hursomhelst, nyfinländarna börjar visa framfötterna också i filmbranschen.

- Och vad är bättre än det, avslutar filmkännaren Klas Fransberg, som till vardags jobbar vid Finlandssvenskt filmcentrum.

Korrigering 6.12 kl. 21.15: IMDB rättat till Internet Movie database.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje