Hoppa till huvudinnehåll

Den kalla konungen som ingen kom nära

Under en enastående timme på Djurgården blir han legendarisk. Under en sagolik timme i Paris odödlig. Övermänsklig, löparnas konung, Paavo den store. Mannen med den sträva personligheten, den djärva nytänkaren med det stenhårda psyket, kylig både på och utanför banan. Paavo Nurmi är en av alla tiders idrottare – i världen.

– Genast när man stiger in i internationella olympiska kommitténs huvudkontor möts man av en bild på Paavo Nurmi. Hans namn och karriär kommer emot en överallt inom IOK.

Det berättar ex-elitlöparen Samuli Vasala, som nu jobbar på Finlands olympiska kommitté, cirka 90 år efter ”Paavo den stores” bravader.

– I Finland förstår man inte riktigt ett hur enormt stort namn Nurmi är än i dag. Han är en av få finländare man känner till i hela världen.

Paavo Nurmi står – förutom i bland annat hemstaden Åbo och utanför Olympiastadion i Helsingfors – staty även vid det internationella olympiska museet i Lausanne i Schweiz.

Under sina storhetsdagar var Paavo Nurmi bäst i världen på alla hinderlösa sträckor från 1500 meter uppåt, också på udda distanser som 15 kilometer och entimmeslöpning. Hans enstaka förluster hade nästan alltid en logisk förklaring – om Paavo Nurmi kom till start efter ett för sig själv optimalt upplägg, så vann han som regel.

Olympiska spelen var såklart Nurmis viktigaste arena. Och då det gäller OS tog Nurmi minst silver i varje lopp han ställde upp på.

Det kräver upprepning: minst silver i samtliga tolv OS-lopp han deltog i. Nio guld och tre silver. Alla tre silvermedaljer får på Nurmis skala lov att ses som förluster.

Silver i sitt första OS-framträdande...

Den 17 augusti 1920 på Antwerpens olympiastadion gör den 23 år gamla Paavo Nurmi sin olympiska debut. 5000 meter är sträckan och Nurmi gör något som han väl bara gör den här enda gången – lägger upp en felaktig taktik.

Ursinnig fart från startskottet är medicinen som ska knäcka allt motstånd. En löpare går ändå inte att knäcka.

Fransmannen Joseph Guillemot är två år yngre än Nurmi, men har klarat av mycket värre utmaningar än en löptävling: Guillemot återvände från första världskrigets stridsfält med av stridsgaser skadade lungor, men med livet och alla extremiteter i behåll.

Guillemot är en kämpe som klistrar sig fast i Nurmis ryggtavla och väntar på slutuppgörelsen. Nurmi är inte van med spurtstrider och har ingen tempoväxling att sätta in när Guillemot rycker under sista varvet.

Paavo Nurmi var en föregångare inom långdistansträning – och efter förlusten i OS-debuten var han noga med att inte heller göra några misstag på den taktiska sidan.

På 10 000 meter några dagar senare har Nurmi lärt sig av sin överoptimism och överraskar i sin tur Guillemot. Gamle räven Hannes Kolehmainen bidrar med kloka taktiska råd till ungtuppen Paavo.

Så inleder Nurmi sin OS-guldsvit som blir nio lopp lång, innan han följande gång får nöja sig med silver i Amsterdam 1928.

...och sina två sista

I Amsterdam inleder Paavo Nurmi det som blir hans sista olympiska spel med att på upploppet spurta förbi karriärens tuffaste rival, Ville Ritola, på 10 000 meter. Hans sjätte individuella, nionde sammanlagda – och sista OS-guld.

I Amsterdam ställer Nurmi också upp på 3000 meter hinder och 5000 meter. I hinderförsöken faller han vid vattengraven och slår sin höft. Han vinner ändå till slut heatet.

Två dagar senare är det dags för final på 5000 meter. Nurmis höft pinar honom och han åker på sin enda förlust mot Ritola i ett olympiskt lopp. Guld för Ritola, silver för Nurmi.

Ritola stukade visserligen i sin tur vristen i sitt hinderheat, så det är svårt att säga vem av löparstorheterna som har mera problem. Dubbelsegern bärgar de i alla fall hem före den till Sverige utflyttade Kimitobon Edwin Wide.

De tre finskfödda musketörerna: Ville Ritola (t.v.), Paavo Nurmi och Sveriges Edvin Wide, här på 10 000 meter vid OS i Amsterdam 1928. (Bilden färglagd i efterhand.)

Följande dag avslutar Paavo Nurmi sin gyllene OS-karriärs silversolnedgång med finalen på 3000 meter hinder. Han försöker inte ens ta upp kampen när den inofficiella världsrekordhållaren Toivo Loukola sticker iväg efter två löpta kilometer.

Nurmi – vars höft inte direkt hade blivit mindre sjuk av 5000-metersfinalen – nöjer sig med att elegant löpa ifrån klungan under sista varvet och ta silver i sitt tolfte och sista OS-framträdande. Ritola avbryter två varv före mål, så en liten sista seger tar Nurmi i alla fall.

Fyra år tidigare vinner Nurmi däremot guld i alla sina fem OS-starter och har som 27-åring nått sin högsta kapacitet.

Under två timmar sommaren 1924 – åtskilda av några veckor – står Paavo Nurmi för sina mest osannolika bedrifter.

19 juni 1924, Djurgårdens idrottsplan

Nurmi vill löpa både 1500 meter och 5000 meter i Paris-OS 1924. Som så ofta även i våra tider är finalloppen placerade på samma dag. Med en timmes mellanrum.

För vem som helst annan skulle det här betyda att glömma dubbleringen – men inte för Nurmi.

Paavo Nurmi gick alltid sina egna vägar utan att bry sig om vad andra tycker och tänker.

Istället för att kasta yxan i sjön börjar Nurmi förbereda sig. För att testa om förberedelserna fungerar vill han pröva på dubbla lopp inom en timme i förväg.

Den 19 juni, tre veckor innan finalerna står på OS-programmet, skräddarsys testmöjligheten i Helsingfors på Djurgården under Helsingin Kisa-Veikots tävlingar.

”Den mentala biten allra tuffast”

Nurmi inte bara klarar av den dubbla utmaningen – han löper nytt världsrekord på båda sträckorna. På 1500 meter stannar klockan på 3.52,6. Svenske John Zanders sju år gamla rekord putsar Nurmi med 2,1 sekunder.

På 5000 meter förbättrar Nurmi sitt eget rekord från hösten 1922 med hela 7,2 sekunder till 14.28,2 – och blir därmed också första man att underskrida 14.30.

Det som hade verkat omöjligt blir plötsligt realism. Två världsrekord under samma kväll lämnar inga frågetecken gällande Nurmis målsättning i Paris.

Nio guld i tre olympiska spel och 20 världsrekord på 14 sträckor. Det kan kännas som helgerån att ens försöka sätta fingret på den makalösa karriärens zenit. Två timmar med några veckors mellanrum träder ändå fram som något på gränsen till övermänskligt.

– Jag har själv på ett läger i Italien försökt mig på att springa 1500 och 5000 meter med Nurmis upplägg och kan garantera att det är fråga om en verkligt, verkligt tuff uppgift, berättar Samuli Vasala.

Hans egna rekord på sträckorna lyder 3.38,39 på 1500 meter (från 2001) och 13.28,17 på 5000 meter (1998). Med tiderna är han tia respektive sjua i Finlands alla tiders statistik.

– Det var visserligen mot slutet av ett läger och jag var sliten efter en 200 löpkilometers träningsvecka, men ändå: På 5000 meter löpte jag en snabbare tid, men på 1500 meter blev jag från Nurmis drygt 70 år gamla notering, berättar Vasala nu med stor beundran i rösten.

– Det är nämligen så att det gör ont att springa de här sträckorna i tävlingsfart. Den mentala biten blir helt otroligt tuff om du ska göra dem efter varandra. Såklart är det ju också fråga om helt fysiskt återhämtning, men jag vill ändå påstå att det mentala är allra tuffast. Paavo Nurmis vilja och det hur driven han var är bara så otroligt imponerande.

10 juli 1924, Paris olympiastadion

Nurmi löper inte alls 10 000 meter den 6 juli, vilken öppnar för Ville Ritolas ohotade seger. Än i dag råder det delade meningar om Nurmi tvingades avstå – vilket är den officiella sanningen – eller om det var hans egen önskan.

I vilket fall som helst så hade Ritola slagit Nurmi i FM-tävlingarna på milen i slutet av maj och dessutom med en ny världsrekordnotering. OS-guldet var Ritolas första.

Fyra dagar senare kommer sedan Paavo Nurmis största dag – den som gör att han får ett rykte om sig att vara övernaturlig, oslagbar, löparnas konung.

Paavo den store.

Paavo Nurmi korsar mållinjen på 1500 meter i Paris 1924.

Sammanlagt vinner han nio OS-guld – endast simmaren Michael Phelps har fler (23). Nurmi är delad tvåa med gymnasten Larisa Latynina, simmaren Mark Spitz och friidrottaren Carl Lewis.

Först är det dags för 1500-metersloppet. Nurmi tar täten efter 200 meter och håller ledningen ända till mål. 800 meter passerar han på 1.58,5, vilket är betydlig snabbare än under världsrekordloppet på Djurgården. Då segern känns ohotad lättar han på gasen, slänger stoppuret han lånat av Tahko Pihkala in på planen och rullar i mål på 3.53,6.

Knappt en timme senare ställer sig Nurmi på startlinjen inför finalen på 5000 meter. Nu ska han möta milsegraren Ville Ritola och stackars Edwin Wide, som trots att han var en fantastisk löpare alltid blev i skymundan av sina forna landsmän.

Loppet blir en ursinnig duell mellan finländarna, som Nurmi till slut går segrande ur med futtiga 0,2 sekunder till godo på vildhjärnan Ritola. Brons-Wide kommer i mål en halv minut bakom duon.

Nurmis tid 14.31,2 är nytt olympiskt rekord. Publiken och konkurrenterna vill inte tro vad de just bevittnat.

Är den här Nurmi ens från denna världen?

En nytänkare och djärv risktagare

Paavo Nurmi vinner ytterligare tre guld till i Paris – två av dem visserligen i samma tävling då terrängloppet på 10,6 kilometer fungerar både som individuell och lagtävling. Guldmedalj nummer fem tar Nurmi som en del av laget som vinner 3000 meter på bana.

Fem guld på fem starter – stor, större...

En dryg månad efter OS, den 31 augusti 1924, fullbordar Nurmi sommaren med att återta milrekordet av Ritola i Kuopio. 30.06,2 står sig i tretton år.

...störst.

För Samuli Vasala, som under sin elitkarriär bland annat var EM-sexa på 5000 meter år 1998, är Paavo Nurmi framför allt en löpare som hade ett psyke i sin egen klass.

– Han verkligen använde sitt huvud. Tränade året runt på ett ändamålsenligt sätt och som ett proffs. Vågade ta risker både gällande hur han tränade och tävlade. Och i tävlingssituationer var hans psyke verkligt hårt, analyserar Vasala.

– På grund av bland annat skor, löpunderlag och träningskunskap är löpning på toppnivå i dag en helt annan gren än det var på Nurmis tid. Det som ändå är lätt att fastställa är att Nurmi var en naturligt begåvad löpare med en mycket balanserad fysik. Helt klart en stor fysisk begåvning.

Edvin Wide (t.v.), Ville Ritola och Paavo Nurmi under det ökända terrängloppet i Paris 1924.

Av 38 deltagare tar sig endast 15 i mål (och av dem bärs åtta ut på bår från stadion). Det är 45 grader i solen i den franska hettan, skuggplatser finns inte. Bland annat Wide avbryter.

Nurmi vinner i ensamt majestät – och är knappt andfådd.

Balansen och den kloka träningen understryks enligt Vasala också av Nurmis rekordnoteringar: 3.52,6 på 1500 meter, 4.10,4 på engelska milen, 9.31,2 på 3000 meter, 14.28,2 på 5000 meter, 30.06,1 på 10 000 meter, och 19 210 meter på en timme är alla i en helt konsekvent linje.

Tydligt är också att Nurmi var en långdistansare: 1.56,3 på 800 meter är långsamt jämfört med rekordet på 1500 meter, tillägger Vasala.

Affärsmannen Nurmi växer fram

Mot slutet av hösten 1924 åker Paavo Nurmi iväg till USA på turné. Under fem månader löper han 55 tävlingar av vilka 53 slutar i seger för ”The Phantom Finn”, som amerikansk media döper honom till. 45 av tävlingarna är inomhus och de sista tio utomhus i april och maj 1925.

I 29 av de 45 inomhustävlingarna löper Nurmi inofficiellt världsrekord – officiella inomhusrekord har man kunnat löpa först från och med 1987.

Paavo Nurmi förde ofta en kamp med klockan då konkurrenterna inte räckte till.

Under USA-turnén myntades också begreppet om Paavo Nurmi som en benhård affärsman. Det torde vara odiskutabelt att Nurmi fick ordentligt med startpengar och resultattillägg, men alla summor som nämnts är spekulationer. Och spekulerats har det minsann gjorts – men det var bara Nurmi som visste sanningen.

Han tog i alla fall ordentligt åt sig av alla synpunkter om att han bara löpte för pengarnas skull. Och gjorde det fram tills sin död.

I en sällsynt tv-intervju får en ålderstigen Paavo Nurmi tårar i ögonen när han förkunnar att det var sporten som var nummer ett för honom. Grunden till egendomen lade han enligt sina egna ord genom goda placeringar i värdepapper.

Stämpeln som en löpare som inte löpte om han inte fick betalt var i alla fall fastbränd i Nurmi från och med den första USA-turnén.

Samtidigt blev han också en allt mer problematisk person för Riksidrottsförbundet. Han hade en egen vilja och kände sitt värde.

Ett drygt halvt år före OS 1928 hamnade Nurmi och självaste Lauri ”Tahko” Pihkala i gräl. Nurmi hotade lämna Finland för tävlingar i USA och att strunta i OS följande sommar.

Som dokumenterad OS-historia kan berätta ebbade tvisten ut och Paavo Nurmi vann sitt andra OS-guld på milen i Amsterdam 1928.

Mer och mer gick han i alla fall sina egna vägar, och satte upp sina egna regler.

Fokus på maraton

Paavo Nurmi, nu redan 35 år, förberedde sig för fullt för OS i Los Angeles 1932. Hans mål var att ta farväl från OS-arenorna som maratonsegrare. Redan hösten efter Amsterdam skiftade Nurmi därför fokus till långa sträckor. Han tävlade också betydligt sparsammare än tidigare.

Att Nurmi var på rätt väg bevisade han allra senast på den finländska maratonuttagningen i Viborg i juni 1932. Det var fråga om en så kallad kort maraton, 40,2 kilometer. När Nurmi kom i mål hade tvåan Armas Toivonen ännu två kilometer kvar att löpa.

Toivonen tog brons i Los Angeles – Paavo Nurmi fick inte vara med.

Proffsförklaring krossar dröm om att fullborda guldraden

Internationella friidrottsförbundets långvariga ordförande och Sveriges IOK-delegat, Sigfrid Edström, körde benhårt på att Nurmi skulle fråntas sina amatörrättigheter före Los Angeles. I och med att Nurmi sprungit för pengar i USA var han ett proffs och kunde därför inte tillåtas att delta i OS – så löd argumentet.

Ett argument som inte gick att omkullkasta.

Paavo Nurmi löpte in OS-elden in på Helsingfors Olympiastadion under invigningen av sommar-OS 1952.

Visserligen var Nurmi långt ifrån den enda OS-idrottaren att ta emot pengar för att tävla, men den mest framgångsrika och kända var han.

Därmed blev det inget fjärde OS för Nurmi. Den majestätiska entrén genom maratonporten som vinnare i sitt sista OS-lopp, som Paavo Nurmi garanterat noga planerat på förhand, förblev bara en dröm.

Som ett direkt resultat på den av Edström initierade proffsförklaringen drog sig Finland ur friidrottslandskampen mot Sverige för åtta långa år.

En man som ingen kom nära

Nurmi förblev resten av sitt liv en person som föreföll butter och bitter. Han höll distans till människor. Men verksam inom affärslivet var han i allra högsta grad. Som framgångsrik ”grynder” ledde han ett företag som bland annat byggde 30 stenhus i Helsingfors.

Journalister ville han inte ha att göra med. Han tackar ja till Rundradion för en 70-årsintervju 1967 – med ett villkor: Han ska intervjuas av republikens president Urho Kekkonen. Sagt och gjort.

Presidenten mötte kungen.

Ofta har den hårda och kyliga personligheten framhållits i berättelserna om honom. Bra ändå att minnas att det finländska folket i snart hundra år mer än gärna solat sig i Paavo Nurmis framgångar.

Frågan är hur mycket av framgångarna berodde just på psyket? Hur många av världens riktigt stora idrottare, konstnärer, forskare eller ledare är kända för sin charmanta och samarbetsvilliga personlighet?

Vad krävs egentligen för att springa två världsrekord på en timme?

Paavo Nurmis otroliga timme i Paris 1924 kommer in på placering 2 i Yle Sportens ranking över Finlands hundra största idrottsögonblick. Se hela listan här!

Läs mera:

Finländska idrottsögonblick: Matti Nykänen, Marja-Liisa Hämäläinen, Tommi Mäkinen, Tiina Lillak, hockeylejonen och Jari Litmanen.

Ranking: Finlands 100 största idrottsögonblick genom tiderna

För att hedra 100-åriga Finland rankar Yle Sporten nationens hundra största idrottsögonblick. Nedräkningen pågår fram till självständighetsdagen då den slutliga vinnaren koras.