Hoppa till huvudinnehåll

Åbodådet förändrade den psykologiska krishjälpen

Salutorget i Åbo den 21 augusti.
Salutorget i Åbo den 21 augusti. Bild: Jaakko Stenroos/All Over Press Åbo,Knivdådet i Åbo 2017,gravljus

Åbo blev platsen där också ögonvittnen för första gången erbjöds krishjälp mera systematiskt. Enligt vårt lands främsta expert på krispsykologi, Salli Saari, tog krisberedskapen ett viktigt steg framåt efter Åbodådet.

Den 18 augusti är en helt vanlig fredag i Åbo. Det är eftermiddag, sensommar, klockan är ungefär fyra och det är mycket folk i rörelse.

Unga på väg hem från skolan, torgförsäljare, bussresenärer, turister.

En ung man äter glass. Plötsligt stiger han upp och börjar anfalla människor med kniv. Mannen springer, det hörs rop, det finns blod och sårade människor på marken. En livlös kvinna i torghörnet.

Efteråt var det många som tänkte: Det kunde ha varit jag, säger krispsykologen Salli Saari.

Frågetecken på bild av Åbo torg efter knivattacken.
Frågetecken på bild av Åbo torg efter knivattacken. Knivattack i Åbo 2017

Över hundra personer fick krishjälp

Saari är en av Finlands främsta experter inom kris- och katastrofpsykologi. Hon har skrivit boken Kuin salama kirkkaalta taivaalta: kriisit ja niistä selviytyminen, varit med om att grunda verksamheten för krispsykologi inom Finlands röda kors och lett den första beredskapsgruppen av psykologer inom Röda korset.

Äldre kvinna i närbild.
Salli Saari har jobbat med psykologisk krisberedskap i över trettio år. Äldre kvinna i närbild. Bild: Yle/Monica Forssell Salli Saari,kris

Saari har över trettio års erfarenhet av krishantering och har varit involverad i krisarbetet efter alla storolyckor som drabbat finländare under de senaste tjugofem åren. Det betyder bland annat Estoniakatastrofen 1994, tsunamin i Thailand 2004, skolskjutningarna i Jokela 2007 och i höstas knivdådet i Åbo.

Första gången vi märkte det här var i Imatra när vi jobbade där efter skjutningen. Där märkte vi att det fanns människor som tänkte att det kunde ha varit jag och hade hemskt svåra reaktioner. När vi kom till Åbo visste jag att det finns en sådan grupp och att vi måste få tag på den.

Enligt Saari har man under de senaste åren märkt att det behövs åtminstone tre sessioner för att bearbeta en traumatisk händelse.

Åbodådet visade att ögonvittnen också behöver hjälp.

- I Åbo hade vi möjlighet att jobba med ögonvittnena och vi märkte att de hade hemskt svåra reaktioner som de behövde traumapsykologisk hjälp med.

Svårt att få tag på ögonvittnena

I sig är det inget nytt att också de som blivit vittne till en olycka kan behöva hjälp, men ögonvittnena är ofta svåra att få tag på, berättar Saari.

- Första gången vi märkte det här var i Imatra när vi jobbade där efter skjutningen (2016). Där märkte vi att det fanns människor som tänkte att det kunde ha varit jag och hade hemskt svåra reaktioner. När vi kom till Åbo visste jag att det finns en sådan grupp och att vi måste få tag på den.

Person med röda korsets väst vid gravljus på Åbo torg.
Person med röda korsets väst vid gravljus på Åbo torg. Bild: Yle/Lotta Sundström Röda Korset,Knivattack i Åbo 2017

Tack vare att Åbo stads socialtjänst genast efter det inträffade inrättade en kristelefon och människor som ringde in erbjöds möjlighet att bli uppringda på nytt av Röda korsets psykologer, fanns det möjlighet att komma i kontakt med ögonvittnen.

- Vi fick namn och telefonnummer av socialtjänsten som organiserade kristelefonen.

Ungefär tvåhundra personer ringde in och över hundra ville att någon skulle ringa upp dem på nytt.

Totalt ordnade Röda korset sex grupper för ögonvittnen och träffade femtio personer individuellt. Fjorton personer erbjöds två samtal och sex personer tre samtal under två veckor. Träffarna pågick åtminstone två timmar åt gången.

Hjälp som sätts in genast kan hjälpa

Saari är övertygad om att det hade krävts både mediciner och sjukskrivningar utan den psykiska hjälpen.

- Det här är en sådan grupp som vi vanligtvis inte jobbar alls med. Nu vet vi att det är hemskt viktigt, åtminstone i sådana fall då offren väljs ut slumpmässigt. Då finns det en stor grupp människor som tänker: Det kunde ha varit jag, förklarar Saari.

Krisberedskapen varierar i kommunerna

Enligt lagen ska det i alla kommuner finnas beredskap att erbjuda krissamtal vid stora olyckor eller plötsliga traumatiska händelser. I verkligheten varierar beredskapen en hel del.

Två träfigurer. En tröstar den andra.
Två träfigurer. En tröstar den andra. Bild: All Over Press Tvärhand,psykisk ohälsa

Enligt Saari har den psykologiska krisberedskapen inte överhuvudtaget diskuterats inom ramen för den kommande social- och hälsovårdsreformen.

Hennes åsikt är att det i varje landskap borde finnas en krisjour som arbetar dygnet runt. Det borde också finnas en expertgrupp som utbildar och handleder lokala krisgrupper och vid behov också erbjuder mer avancerad hjälp åt personer som behöver det.

Krissamtal har dåligt rykte i Europa

Jämfört med många andra länder är krishjälpen ändå väl utvecklad i Finland.

Förutom lokala krisgrupper har Finlands röda kors en helt unik grupp på tjugofem psykologer som på mycket kort varsel kan rycka ut. Många av dem som jobbar i gruppen har gjort det i många år och har lång erfarenhet av krisarbete.

Krisarbete av det slag som finns i Finland, finns också i Sverige och Norge men i övriga europeiska länder har debriefing, som psykisk krishjälp också kallas, dåligt rykte.

Kritikerna menar att samtal genast efter till exempel en plötslig olycka bara befäster ett eventuellt trauma.

Två personer som sitter mot varandra. Bilden är beskuren så att endast nedre delen av kroppen syns.
Två personer som sitter mot varandra. Bilden är beskuren så att endast nedre delen av kroppen syns. Bild: UpperCut Images / Alamy samtal,terapi,rådgivningsbyråer,problem,vänskap,hälsovård,gruppterapi
'

Saaris åsikt är att krishjälp som ges i form av fler än ett samtal, är till hjälp.

- När det plötsligt inträffar något mycket svårt litar människor inte på att de själva klarar av att bearbeta de känslor och tankar som händelsen väcker hos dem. De vågar inte möta sina tankar och känslor och de behöver stöd och hjälp för att bearbeta de här nya tankarna och känslorna då när de kommer, förklarar Saari och fortsätter:

- Det är bäst att jobba med tankarna och känslorna när de kommer och inte efteråt då personligheten kanske förändrats eller det kanske har uppstått mentala störningar. Det är förebyggande arbete och åtminstone människor själva säger att de upplever att det är till hjälp.

Ett belönande arbete

Salli Saari har jobbat med förebyggande mentalvård hela sitt yrkesverksamma liv. På frågan varför hon valt att arbeta med just krisbearbetning svarar hon:

- Jag har haft möjlighet att jobba med ganska många, ganska långa tider så jag har sett hur de kommer över svårigheterna och vad meningen med krishjälp är. Så när människor tror att det här är ett hemskt svårt eller tungt jobb brukar jag säga att jag fått mycket positiv feedback och att jag fått se många levande överlevnadsmirakel.

Läs också