Hoppa till huvudinnehåll

Vardagen har återvänt till Salutorget efter knivattacken

Torghandel på Salutorget i Åbo
Handeln löper som förr på Salutorget i Åbo. Torghandel på Salutorget i Åbo Salutorget (Åbo),torghandel,Torghandel

Det har gått nästan fyra månader sedan knivattacken på Salutorget i Åbo, där två miste livet och åtta personer skadades.

Under några veckor efter händelsen samlades Åboborna kring det ljushav som uppstod på Salutorget efter attacken. Staden lät också ett minnesträd pryda platsen under hösten. Men sedan slutet av oktober finns det inga synliga spår av dådet på Salutorget. Men dådet finns ändå i starkt minne hos dem som rör sig på torget.

gravljus, teddybjörn och blommor på Åbo torg.
gravljus, teddybjörn och blommor på Åbo torg. Bild: Yle/Lotta Sundström Knivattack i Åbo 2017

Cecilia Lundberg skulle handla blommor på Salutorget vid fyratiden på fredagen den 18 augusti, då hon hörde ett fruktansvärt skrik en bit bort.

Sedan blev hon ögonvittne till hur den unge mannen högg ner en mamma som skuffade på en barnvagn, innan han sprang vidare över torget.

Själva händelseförloppet var fort över, men Lundgren stannande ändå kvar en en god stund på Salutorget efter att mannen sprungit vidare, tills ambulansen kom och hon såg att de skadade fick hjälp.

Så pass omtumlad var hon att hon själv inte genast ringde sin familj för att berätta att hon mådde bra.

- Jag tänkte inte på det utan skötte de ärenden jag kommit för att sköta på stan innan jag åkte hem.

Under kvällen fick medierna reda på att hon varit på plats och började ringa. Lundberg gav otaliga intervjuer till medierna. Många släktingar och vänner hörde också av sig. Till slut stängde hon av mobiltelefonen för att får lite ro.

Tackade nej till krishjälp

Lundberg skulle ha fått professionell krishjälp efter händelsen, men valde att tacka nej.

- Det kändes inte som att jag behövde det. Jag hade talat så mycket om händelsen. Med medierna samma dag och med vänner efteråt. Men jag kan förstå att folk behöver det. Det är ju just tanken av att det kunde hända mig, som gör att det kan vara svårt att bearbeta sådana händelser. Men jag har inte tillåtit mig att tänka så.

Fyra månader senare är händelsen kvar i starkt minne, men livet har också återgått till det vanliga. Lundberg fortsätter att handla på Salutorget.

- Det är ju nästan skamligt att säga att livet har gått tillbaka till det normala igen relativt fort. Årstidsvängningen har kanske också gjort sitt. Salutorget är inte det samma nu som det är på sommaren.

- Den största insikten är kanske att sådant här kan inträffa precis var som helst. Man ska inte tro att det endast händer i stora världen och inte här. Meningen är att skapa rädsla och då vill man ju inte göra dem till viljes och därför vill man fortsätta leva som förut.

Vardagen återvände fort till Salutorget

Vesa Rannikko var också på plats på torget då knivattacken skedde. Torghandlarna erbjöds krishjälp efter händelsen, men Rannikko har bearbetat händelsen på egen hand genom att prata av sig med vänner.

- Det fanns en del som tog emot krishjälpen och det har säkert varit till stor nytta för dem.

Rannikko medger att den första natten efter händelsen kändes tung, men ganska snart återgick vardagen till den normala på torget.

- Det är ju vårt jobb att vara här.

"Det känns bra att vara här igen"

Vid en blå stuga vid Salutorget står också två Jehovas vittnen, en kvinna och en man. De talar gärna om händelsen, men vill vara anonyma.

Ett av dödsoffren i sommarens knivattack var ett Jehovas vittne, som kommit till Salutorget för att dela ut flygblad. Förlusten var stor för församlingen och därför höll man också en veckas paus från Salutorget efter attacken, berättar mannen.

En skylt vid minnesplatsen för Åboattacken.
En skylt vid minnesplatsen för Åboattacken. Bild: Jaakko Stenroos/All Over Press Åbo,Knivdådet i Åbo 2017,gravljus

- Salutorget var ju också en annan plats veckan efter attacken med det stora ljushavet och folk som kom hit. Men det känns bra att vara tillbaka här nu. Staden har också gett oss den här stugan att stå vid.

- På något sätt känns det också bra att ha stugan att stå vid, tillägger kvinnan och sneglar över axeln mot den blå väggen.

Efter händelsen fick alla de församlingsmedlemmar som brukar stå vid Salutorget intern krishjälp av de egna medlemmarna.

- Tre av våra bröder reste till Åbo för att träffa oss för bibelsamtal. Vi talade också om traumatiska stressreaktioner som kan följa efter en liknande händelse. Det gjorde gott och har gjort det lättare att gå vidare, säger mannen.

Församlingen streamade också den avlidnes begravning för att de som inte kunde vara med också kunde ta avsked.

"Salutorget är en stökig plats"

Irmeli Ruikka har sålt frukt och bär på Salutorget de senaste 14 åren. Hon lämnade torget redan vid 14-tiden den eftermiddagen då knivdådet skedde. Hur ofta tänker hon på det som skedde?

- Dagligen. Vårt stånd är precis här intill den plats där ett av offren dog. Varje dag då jag vänder åt det hållet så tänker jag på det.

Ruikka säger ändå att vardagen trots det ändå fort återgått till det normala.

- Det kan vara rätt så stökigt här annars också. Då kiosken ännu sålde öl kunde det ofta vara slagsmål, så man är ju van. Jag tror att vi torghandlare klarat oss ganska väl.

Ruikka tror snarare att attacken lämnat djupare sår hos kunderna.

- En del kunder har kommit till oss under hösten och berättat att de först nu återkommit till Salutorget efter händelsen.

Många kunder kom också med blommor och gåvor till Ruikka och hennes kolleger efter händelsen, för att visa sitt stöd.

"En engångshändelse"

Supaporn Andersson arbetade i ett av de större fruktstånden vid torget under fredagseftermiddagen i augusti. Hon kan detaljerat återge händelseförloppet och berättar gärna.

- Jag såg den unge mannen på Salutorget innan han slog till. Han hängde bakom vårt stånd en stund. Jag blev överraskad då jag en stund senare såg honom springa med kniven.

Andersson tror snarare att det var frågan om en ung mans hjärtesorger som låg bakom hans agerande, inte något terrorbrott. Hon är inte rädd för att det ska hända igen.

- Det var en engångshändelse. Jag tänker inte så mycket på det längre.

Läs också

Åboland

Bekanta dig med hur vi jobbar med Ansvarsfull journalistik

Nyligen publicerat - Åboland