Hoppa till huvudinnehåll

Kvinnor systematiskt motarbetade inom fotbollen: ”Struntprat att det inte finns intresse”

Emmi Alanen, Finland-Serbien 2017.
En investering på damfotbollen är en investering för framtiden, menar debattörerna i Slaget efter tolv. Emmi Alanen, Finland-Serbien 2017. Bild: Jarno Kuusinen / All Over Press Finlands damlandslag i fotboll,Emmi Alanen,Serbiens damlandslag i fotboll

Siffrorna är bedrövliga, säger den tidigare landslagskaptenen Anne Mäkinen om lönegapet mellan kvinnliga och manliga fotbollsspelare. Bortförklaringar med att damverksamhet är olönsam håller enligt henne inte – den outnyttjade dampotentialen är enorm och positiv diskriminering behövs.

– Jag tycker siffrorna är bedrövliga. Det berättar väl att idrotten inte hängt med i samhällsutvecklingen alls. Det är en miljö där man fått gro för sig själv och skapa sin egen värld.

Anne Mäkinen syftar på den nordiska granskningen om löneskillnader mellan könen inom toppidrotten, framför allt bollsporter och i Finlands fall fotboll och ishockey.

Inom fotboll är den finländska kvinnans euro fyra cent, medan förhållandet inom ishockey är 0,3 kvinnliga cent för varje införtjänad herreuro.

Diskrepansen var inte överraskande men desto mer beklaglig, säger Damlejonens tidigare spelare Merita Bruun.

– Det har att göra med vilja. Vill vi ha en jämlikare värld inom idrotten och framför allt bollsporterna? frågar hon sig.

– Det handlar om acceptans och den generella attityden, fortsätter Mäkinen. Som spelare kände man ibland att ”ni är inte bra nog, det här är ingen bra sport för kvinnor och bla bla bla”.

Finlands spelare efter förlust mot Kanada, VM 2015.
Finlands spelare efter förlust mot Kanada, VM 2015. Bild: EPA/Claudio Bresciani Finlands damlandslag i ishockey

Framsteg görs och har gjorts under 2000-talet – men mycket jobb kvarstår, betonar Mäkinen.

Den nedvärderande attityden lever kvar på sina håll, berättar FC Honkas träningschef Kjell Friberg som nyligen tog över ett flicklag i Esboföreningen.

En tränare från en annan förening frågade vilket lag han tränar nästa säsong. Då Friberg svarade fick han höra en syrlig replik: ”Aj ett flicklag?”.

– Attityden är fortfarande att det är ett steg bakåt, konstaterar Friberg som tillsammans med Mäkinen och Bruun diskuterade ojämlikhet inom toppidrott i radioprogrammet Slaget efter tolv på fredagen (hela diskussionen hittas längst ner i artikeln).

”Kvinnor systematiskt motarbetade”

En problempunkt är den enorma manliga dominansen i styrande idrottsorgan. Det är mest gamla gubbar som bestämmer, karikerar Bruun.

– Det har funnits och finns troligtvis fortfarande ett systematiskt motarbete mot kvinnorna och där måste vi vara väldigt, väldigt kritiska, säger Mäkinen.

– Man kan inte säga att Finland är ett av de jämlikaste samhällena i världen om idrotten ser ut såhär. Vi måste alla kollektivt titta i spegeln och ta ett större ansvar.

Det tar tid, man kanske behöver lite positiv diskriminering, men i något skede får man tillbaka det man satsat― Merita Bruun

En förringande inställning går att spåra ner på gräsrotsnivå till exempel i fördelningen av träningstider och planturer mellan pojk- och flicklag. I Honka genomförde man en reform där lagen sattes på samma linje 2010.

– Det är svårt att rekrytera spelare till föreningen när man ska säga till en 8–9-årig flicka och hennes föräldrar att vi har träningar klockan 20–21 på lördagskvällar. Det är helt säkert att en del hoppar av, säger Friberg.

Paula Myllyoja räddar ett skott, PK-35-Honka.
Den gångna säsongen vann FC Honka FM-guld bland både damerna och B-flickorna. Paula Myllyoja räddar ett skott, PK-35-Honka. Bild: Toni Hekkala / All Over Press FC Honka,PK-35 Vantaa,Paula Myllyoja

Har flickor och pojkar samma förutsättningar att hålla på med bollsporter i Finland i dagsläget?

– Inom ishockeyn skulle jag säga att det inte alls är samma förutsättningar, svarar Bruun. Framför allt inte om man ska spela i Finland, där vi har det ganska bedrövligt på klubbnivå.

Damlag investering för framtiden

I Sverige måste alla ishockeyklubbar i de högsta herrserierna även ha ett damlag för att få licens. I Finland finns inga liknande krav.

Det behöver inte handla om välgörenhet i längden, menar Bruun, även om herrverksamheten inledningsvis i praktiken skulle täcka damkostnaderna – det är även en nyttig investering för framtiden.

– Det finns en jättestor potential bland damerna att få fler licensierade spelare och på det sättet mer intäkter. Det tar tid, man kanske behöver lite positiv diskriminering, men i något skede får man tillbaka det man satsat, tror Bruun.

Antalet flickjuniorer växer i dag snabbare än på pojksidan såväl inom ishockeyn som fotbollen i Finland.

Manchester Citys spelare firar mål mot Birmingham.
Inom fotbollen har jätteklubbar som Manchester City, Juventus och Paris Saint-Germain gjort stora satsningar på damverksamheten under de senaste åren. Manchester Citys spelare firar mål mot Birmingham. Bild: Rex Features Ltd 2012/All Over Press Manchester City FC

Mäkinen, som numera verkar inom tränarstaben för damlandslaget, ser att Finlands Bollförbund inte lyckats förädla och sälja sin idrottsligt mest framgångsrika produkt tillräckligt väl.

Damlandslaget spelade semifinal i EM 2005 och kvartsfinal i hemma-EM 2009, men man har inte byggt på boomen.

– Jag tycker det är struntprat att det inte finns sponsorer som är intresserade. Det finns en jättestor potential, men man har inte vågat titta in i framtiden. Man reproducerar det samma gamla och vi kommer ingenvart.

– Förbunden måste ta mera ansvar och marknadsföra damerna, göra det till en mer attraktiv produkt. Vi spelare har tagit stora kliv och förbättrat produkten i sig – nu måste förbunden haka på och faktiskt jobba för att få mera folk på läktarna.

Det är konstigt att man tror att det är intresset som skapar det som syns på tv. Jag tror det är tvärtom― Anne Mäkinen

Anne Mäkinen anser även att Bollförbundet borde ha samma ersättning för landslagsuppdrag. Detta enligt exempel från övriga Norden.

I Danmark strejkade damlandslaget och kom överens om ett förbättrat avtal med förbundet. Norge tog steget ut och fördelar från och med 2018 pengarna jämnt – efter att herrspelarna enats om att gå ner i lön.

– Jag tycker det ska vara lika för båda. Man ska få samma betalt för samma jobb. Jag tycker det varit fint att se att herrarna i Norge och Danmark sagt att det här är oacceptabelt, säger Mäkinen som ger tummen upp för Tim Sparvs uttalande i frågan.

Anne Mäkinen, Finland-Danmark 2006.
Anne Mäkinen hör till Finlands bästa kvinnliga fotbollsspelare genom tiderna. Hon valdes till EM-turneringens bästa spelare 2005 (bilden från EM 2009). Anne Mäkinen, Finland-Danmark 2006. Bild: Juha Tamminen / All Over Press Anne Mäkinen,fin-ukr

I dagsläget är faktum att damernas FM-serier i fotboll och ishockey lockar endast en marginell andel av den åskådarmängd som hittar till herrarnas motsvarigheter.

Det syns sedan – förutom i rena publikintäkter – i form av mindre sponsor- och tv-avtal. Eller vad gäller det sistnämnda snarare obefintliga.

– Sponsorerna är intresserade av tv-tid, och får man inte tv-tid får man inte heller sponsorer. Det är en ond cirkel, beskriver Merita Bruun.

Hönan eller ägget?

Mediernas betydelse och ansvar är stort. För ett par år sedan var 99 procent av ishockeyinslagen på fria tv-kanaler i Finland vinklade kring herrhockey, medan motsvarande siffra inom fotboll var 94.

Ett argument som nämns för de ojämbördiga siffrorna är att efterfrågan styr utbudet – men det påståendet skjuter Mäkinen ner.

– Det är konstigt att man tror att det är intresset som skapar det som syns på tv. Jag tror det är tvärtom, säger hon och pekar på tittarsuccéer bland annat i samband med sommarens EM-slutspel i fotboll.

Finlands spelare firar seger, VM-bronsmatch 2015.
Damlejonen har vunnit sju VM-brons under 2000-talet. Finlands spelare firar seger, VM-bronsmatch 2015. Bild: EPA/Claudio Bresciani Finlands damlandslag i ishockey

Bruun betonar att ökad mediesynlighet genom tydliga förebilder skulle ha en positiv inverkan på juniorflödet. Hon önskar att i första hand Yle skulle sätta stopp för dagens manliga dominans i ishockeyns och fotbollens tv-utbud.

– Det skulle vara intressant att se hur det skulle påverka publiksiffrorna om man i fem års tid skulle sända lika mycket dambollsporter, säger Bruun.

– Nä, inflikar Mäkinen. Jag tycker man för en månad borde prova på att helt vända på siffrorna. Vem skulle förlora på det? Många skulle vara arga men det skulle också väcka många tankar.

Läs också

Nyligen publicerat - Sport