Hoppa till huvudinnehåll

Pastorn Patrick Tiainen svek församlingen men fann sig själv

patrick tiainen
Patrick Tiainen vänjer sig vid sin nya tillvaro. patrick tiainen Bild: Yle/Parad Media Oy Patrick Tiainen

Församlingsgrundaren Patrick Tiainen levde dubbelliv i flera år. Utåt förespråkade han kärleken mellan man och kvinna, samtidigt som han själv tampades med homosexuella känslor. I dag är han du med sig själv.

Patrick Tiainen blev bekant för allmänheten när han som 21-åring startade församlingen Word of Faith Church Finland i Karleby år 2014. Med sina karismatiska predikningar samlade han många beundrare, men också såna som hotade honom till livet. Oberoende vad folk tyckte, kom hans församling snart att utvecklas till ett samfund med verksamhet i hela Finland och utomlands.

Samfundet upptog i praktiken all tid han hade till sitt förfogande. Till och med frun var en del av verksamheten. Men våren 2017 tog allting slut. Patrick Tiainen hoppade av sitt livsverk och förpassade samtidigt en stor del av sin identitet till det förflutna.

I offentligheten hade det nämligen läckt ut att han haft ett utomäktenskapligt förhållande. Med en man dessutom.

En långvarig kamp

Patrick Tiainens homosexualitet kom inte som någon blixt från klar himmel. Inte från helvetet heller, som många i hans samfund kanske hade hoppats. Det var känslor han hade burit inom sig sedan ungdomen. Till slut kunde han inte längre hålla dem undangömda, varken för utomstående eller för sig själv.

Han beskriver det hela som en lång kamp. Med allt från terapi till mediciner har han försökt undantränga känslorna för att bli hel och fri. I och med sitt religiösa uppvaknande i skriftskolan fick han också en stark motivering för att bli heterosexuell – han ville vara säker på att komma till himlen. Det handlade också om rädslan för utanförskap, vilket Tiainen hade erfarenhet av som mobbningsoffer.

– Jag ville inte vara annorlunda. Det har varit viktigt för mig, och kanske för viktigt, att få ett godkännande av andra. Jag ville vara som alla andra och inte höra till minoriteten, berättar han.

Men ingenting hjälpte. Det gick inte att kuva känslorna. Då valde han att helt och hållet isolera homosexualiteten och stänga bort den.

Dubbelliv

Det ledde i längden till att Tiainen levde i två verkligheter. Det fanns den offentliga och sociala delen som visades utåt, och sedan fanns det den som han brottades med hemma.

– Jag spelade bordtennis med mig själv i mitt inre. Om jag gör så här, leder det till det här. Eller om jag gör annorlunda, får det andra följder.

Tudelningen blev mera absurd i församlingsarbetet, där han aktivt förespråkade kärleken mellan en man och kvinna som det enda rätta.

– Jag hade en övertygelse om att homosexualitet inte var Guds bästa för någon. Jag hade en stark vilja att tro att jag hade rätt och såg inte homosexualiteten som ett alternativ.

Det fanns också länge ett starkt hopp inom honom att han kunde ändras och han hänvisar till andra som gått ut med att de lyckats bli heterosexuella. Enligt Tiainen finns det inte forskning som hundraprocentigt kan bevisa att man inte kan ändra sin läggning, samtidigt som det inte finns bevis på att man kan göra det.

– Det var fruktansvärt. Jag är inte helt kvitt kampen nu heller, för jag vill inte ge ifrån mig tron. Men det tycks vara svårt att förena den jag är med församlingsarbete.

Utmattning och vändpunkt

Med tiden isolerade Patrick Tiainen allt det som hade med hans sexuella identitet att göra. Han flydde allt djupare in i arbetslivet för att komma undan den verklighet som fanns inom honom.

Han visste att homosexualiteten inte kunde döljas hur länge som helst, speciellt eftersom han hade en relation med en man.

Men sedan föll den här tyngden från axlarna på ett omtumlande sätt. Några närstående fick reda på hans utomäktenskapliga förhållande till en man, och nyheten spred sig som en löpeld i de sociala medierna, för att slutligen nå kvällstidningarna.

Avslöjandet hade kanske kunnat undvikas om Tiainen hade gått med på att fortsätta försöka fixa problemet med sin sexuella läggning genom fortsatt terapi, men han kunde inte längre gå den vägen.

– Jag orkade inte leva med två verkligheter längre. Jag orkade inte sträva till att förändras utan jag ville vara den jag är.

Hade inget mera att ge

– Min väckarklocka var att jag upptäckte att jag var en hylsa. Jag hade gett mitt allt, jag hade varit en patron som skjutits och bara hylsan fanns kvar.

Tiainen var tidigare den som ställde upp och hjälpte andra. Men reserverna var slut.

– Jag hade inget mera att ge och kunde inte hjälpa någon annan med deras problem. Jag hade händerna fulla med allt som borde komma i balans i mitt eget liv.

Ena hälften av hans dubbelliv föll bort och det fanns ingen återvändo. I praktiken lämnade han allt bakom sig förutom sin familj, som valde att stå vid hans sida, och några vänskapsrelationer som återuppstått i efterhand.

– Jag gick miste något som var väldigt kärt för mig, samtidigt som jag visste att verksamheten i samfundet skulle fortsätta utan mig. Principen var från början att det inte fick kretsa kring en person.

På resa

Patrick Tiainen tycker det låter klyschigt att säga att han är på en resa i sin nya tillvaro. Han har insett att han inte kan förändra allt runt omkring sig eller inom sig.

– Jag är den jag är och jag är du med mig själv. Jag vet också att Gud älskar mig för den jag är.

För tillfället sköter han försäljningen av bilfälgar i Norden för ett finskt företag, men han hoppas snart kunna börja studera och komma in i nya sociala kretsar.

– Hjärtat slår fortfarande för att vara bland människor och hjälpa dem.

Julen firar Patrick Tiainen med familjen, som fått tillbaka honom efter några år av uppslukande församlingsarbete. Förhoppningsvis hinner han också läsa någon bra bok.

Efter Nios säsongsavslutning, måndagen den 18 december kl. 21.00 i Yle Fem och i Yle Arenan.

Läs också

Nyligen publicerat - Yle Fem