Hoppa till huvudinnehåll

När osäkerhet leder till aggression - om klasskriget som drabbar vikarien i kassan

Jan Wickman
Enligt Jan Wickman fragmenteras samhället allt mer. Jan Wickman Bild: Yle/Anna Dönsberg Sociologi,jan wickman

"Slicka uppåt, sparka neråt. Slicka uppåt, sparka neråt. Du kan klättra ännu ett steg, det gäller att kämpa för sin lycka. Man vill ju få det bättre och ännu mera deg." Så sjöng Ebba Grön på 1980-talet och den versen gäller av allt att döma ännu.

Det sägs ibland i samhällsdebatten att vi åter har ett ”klasskrig”, men krigsförklaringen denna gång har kommit från de övre klasserna.

Man menar då att även de nu en längre tid har haft osäkra politiska och ekonomiska framtidsutsikter och vill säkra sina positioner genom att förstärka sina privilegier och befästa gränsdragningar, säger Jan Wickman, lektor i sociologi vid Svenska Social- och kommunalhögskolan.

Enligt utredningar som har gjorts under hösten verkar det som om folk beter sig allt sämre mot servicepersonal. Nu vill handelns arbetsgivare och fackförbund råda bot på problemet med en kampanj, som går under namnet Vänligt bemött.

63 procent av dem som svarade på Finsk handels enkät säger att det blivit allt vanligare att personalen utsätts för skällsord och öknamn av kunderna.

Anställda inom handeln klagar på att de ofta blir utsatta för osakligt beteende från kundernas sida. Det handlar om mobbning, utskällningar och nedsättande benämningar, avslöjar färska enkäter.

Handelsbranschen slår larm om kunder som i allt högre grad beter sig otrevligt mot personal. Varför blir det här allt vanligare nu?

— Vi lever i en tid av nyliberalism, vilket innebär bland annat en själviskhetens kultur. Nyliberala strömningar har en tid varit rådande i politiken, kulturen och sociala sammanhang. Utgångspunkten är att var och en är sin egen lyckas smed och bör fokusera på att göra något av sig själv. I den processen är det de välbeställda som tar för sig.

Var och en sin egen lyckas smed

— Betoningen av företagaranda, som i sig absolut kan vara en stark och produktiv drivkraft av energi och innovation, har dessvärre också lett till ett förakt mot de mindre framgångsrika än en själv.

I det här värdelandskapet har egennyttan blivit ett legitimt värde: egocentrism och egoism har blivit accepterade på ett annat sätt än förut, säger Wickman.

- Det kan vara den som syns i behandlingen av folk i serviceyrken.

Vad kan den här aggressionen vara ett tecken på?

— Här skulle jag till och med ta till ett begrepp som klasskrig. Det har ju av hävd varit ett marxistiskt begrepp med vilket man har synliggjort de ägande klassernas utnyttjande av den arbetande klassen. Men i dag lever vi i en tid med skärpta klassklyftor i samhället, ett slags klassamhällets återkomst.

De övre klassernas krigsförklaring

— Helt med vardagspsykologi så tänker vi att det ofta är osäkerhet - att man känner sig hotad - som ligger bakom fräckt och aggressivt beteende. Lite liknande kan vi tolka aggression också på samhällsnivå som en försvarsreaktion inför osäkerhet.

Storkapitalet är väldigt klassmedvetet. Det kämpar oavbrutet ett bittert klasskrig för att öka sin makt och minska motståndet. Ibland uppmärksammas detta― Noam Chomsky

Men det är inte så att de högre klasserna är särskilt hotade, utan det handlar om samma osäkerhet som vi alla lever med. Sociologen Ulrik Beck karaktäriserar dagens samhälle som ett risksamhälle.

Där konfronteras vårt medvetande ständigt med ett stort antal risker eftersom vi i dag är mera medvetna om alla de risker som finns. Hantering av risker är dominerande modus - alltså vad vår existens handlar om.

Exempel på risker är miljöförstörelse, klimatförändring och ekonomiska kriser. Det ingår ju i kapitalismens väsen att det kommer en kris med jämna mellanrum.

Recessioner, nedgångar och ekonomisk tillbakagång fanns även förut, men nu finns en ny känsla av att systemet kan kollapsa på ett så fatalt sätt att det inte går att skydda sig.

Det visade bankkrisen 2008 där omfattningen av förlusterna var av aldrig tidigare skådad omfattning.

Tidigare kunde man klara sig med investeringar i säkra medel, t.ex. guld och fastigheter. Men nu når kriserna sådana proportioner att investeringsobjekt av det här slaget inte heller är säkra.

Vem ska ha råd att konsumera?

Hela det globala ekonomiska spelet i vilket man sätter industriländers arbetare indirekt och gradvis i konkurrens med u-ländernas arbetskraft kan produktionskostnadsmässigt se lockande ut, men sätter i längden marknadens köpkraft i fara.

Jämför med Ford vars fabriksarbetare fick en lön med vilken de hade råd att köpa sig en bil och därmed hade Ford skapat en stabil efterfrågan.

— Konflikterna har handlat om att de som är lågt i hierarkin har protesterat. Men dagens tillspetsade nyliberalism kan i sig ses som ett medelklassens klasskrig.

Amerika kommer först och vi efter

Den amerikanske filosofen och aktivisten Noam Chomsky har konstaterat att det sedan länge pågår ett brutalt klasskrig i USA där storkapitalet hela tiden för en bitter kamp för att öka sitt inflytande och minska all opposition och krav på demokrati.

Det är inte alltför långsökt att tänka att samma utveckling börjat i Europa.

Istället för solidaritet erbjuds vi irrationell konsumerism.

Därför kan man se det som att det är de privilegierade gruppernas allmänna osäkerhet som får uttryck som fräckt och oförskämt beteende i vardagliga möten med folk i servicebranscher.

Donald Trump pratar om utträdet ur klimatavtalet.
Donald Trump, president of the United States of Arrogance? Donald Trump pratar om utträdet ur klimatavtalet. Bild: EPA/Molly Riley Donald Trump

Hur mycket har hatkommentarer på nätet påverkat utvecklingen?

— Det är väldigt svårt att peka på kausalsamband i det här. Vi vill ju gärna skylla extremhögern för att vara källan till hatet. Men det kan lika väl vara att de är det mest synliga exemplet på ett bredare fenomen, att den sociala sammanhållningen vittrar och den mellanmänskliga solidariteten på samhällsnivå försvagas.

Sammanhållningen kan då bli stark inom mer specifika kretsar och bubblor istället, men inte med samhället i stort, konstaterar Wickman.

Många små bubblor, istället för social sammanhållning

Det sker en fragmentering i grupper, men också en fragmentering i form av individualisering.

Vilken andel har populistiska partiers, som sannfinländarnas, retorik i att människor låter sin frustration gå ut över oskyldiga medmänniskor?

— Det talas ju nuförtiden mycket om en polarisering i samhället. Det handlar kanske inte bara om diametralt motsatta åsikter i frågor som invandring och flyktingmottagande, eller annars en dikotomi mellan liberalt och konservativt, utan om att det sociala och kulturella avståndet mellan olika människor och grupper har ökat.

Och då är det ju lättare att behandla de ”andra” på ett respektlöst sätt, menar Wickman.

— Det goda med den här pluralismen är att minoritetsgrupper kan välja föremålet för sin solidaritet och identifikation. Med frihet följer inte automatiskt att man förlorar empatin för individer utanför ens egen grupp. Men med större frihet följer flera valmöjligheter.

Det här gäller för grupper som sexuella minoriteter eller religiösa samfund.

Är den här typens retorik sånt som vi får vänja oss vid i vardagen?

— Om den faktiskt är en del av ett bredare kulturellt mönster så får vi antingen vänja oss vid den tills det sker en ändring på bredare front, eller aktivt motarbeta det här beteendet, vilket ju handelsbranschens kampanj gör.

Läs också