Hoppa till huvudinnehåll

Trots dagens tidshets och högljudda mediebrus - teaterchefen Åsa Salvesen tror på den vanliga berättarkonsten

kvinna med scarf
Teaterchefen Åsa Salvesen vill att vi berättar olika sorters berättelser. kvinna med scarf Bild: Yle/Jyrki Karjalainen teater,wasa teater

Åsa Salvesen är regissör och chef på Wasa Teater. För henne är berättandet lika naturligt som att andas.

- Barn leker, vuxna sitter vid lägerelden, vi har vänner som vi pratar med. Allt det här är berättande, säger hon. Vi vill låta omvärlden förstå vad som finns innanför oss, vad vi vill, vad vi har för tankar och idéer och känslor. Vi har lärt oss att andas och hjärtat slår, sen kommer berättandet.

Det finns otaliga variationer på berättandet. Allt från skrivna sagor och skrönor om livet förr till verklighetstrogna, muntliga berättelser ryms inom begreppet.

Berättandet finns såväl på film och teaterscener som i klassrum och vid köksbordet.

Vi måste besluta oss för vilka berättelser som är värda att berätta och vems synvinkel vill vi föra fram― Åsa Salvesen, teaterchef

Den traditionella berättelsen får i dag hård konkurrens av sociala medier och ett stressigt livstempo. Vi har allt mera sällan tid att sitta ner tillsammans.

Enligt Salvesen är det dags att tänka efter hur och vad vi vill berätta för att nå fram genom mediebruset till nästa generation.

- Vi måste besluta oss för vilka berättelser som är värda att berätta och vems synvinkel vill vi föra fram, säger hon.

Historien lever vidare i berättelsen

Ett sätt att berätta är via teaterscenen. Ett annat är att levandegöra vår historia.

På Sagalunds hembygdsmuseum i Kimito tar museiguiden Jarmo Kujala besökarna tillbaka i tiden med hjälp av berättelser, utstyrsel och föremål.

Jarmo Kujala som gårdfarihandlare i Sagalunds museum
Jarmo Kujala som så kallad påsarysse eller gårdsfarihandlare. Jarmo Kujala som gårdfarihandlare i Sagalunds museum Bild: Maud Stolpe/Yle Sagalund

Kujala har alltid något att visa och berätta både för barn och vuxna.

- Museerna har en viktig uppgift i att föra berättelserna vidare från generation till generation, säger han.

Biblioteket gav berättarinspiration

Årets pristagare av Finlandia Junior, Sanna Mander, berättar både via text och bilder.

- Jag har aldrig tänkt att jag specifikt ska berätta någonting för barn, säger hon. Jag vill bara dela med mig av roliga idéer och karaktärer som jag har hittat på. Det kanske bara är tradition att bilder bara är för barn, men det behöver inte alls vara så.

Sanna Mander lagar blommor i en vas i sitt kök.
Sanna Mander älskar tryckta och ritade berättelser Sanna Mander lagar blommor i en vas i sitt kök. Bild: Yle/Pia-Maria Lehtola Finlandia Junior-priset,litteratur,illustration,sanna mander

Sanna Mander är uppvuxen i Stockholm i ett hem där berättandet inte var speciellt viktigt. Längtan att berätta växte fram genom otaliga biblioteksbesök.

- Jag läste Camilla Mickwitz, Mauri Kunnas och Tove Janssons böcker först på finska, sen på svenska och till slut också på engelska, minns hon.

Att föra berättandet vidare till sina egna tre barn är både viktigt och naturligt för henne. Familjen läser dagligen böcker och serier tillsammans. Barnen är också bollplank när Sanna skapar.

- När jag jobbade med Nyckelknipan hjälpte mina barn mig genom att säga till när de tyckte att en karaktär inte fungerade, om någonting var tråkigt eller om en dikt var för lång.

Precis som Salvesen och Kujala är Sanna Mander övertygad om att berättelsen är viktig. Den för individer samman samt ger perspektiv och sammanhållning.

Berättande för barn skapar lugn

BUU-klubben, alltså Svenska Yles barnprogram, har satsat mycket på berättandet i år.

Årets julkalender är till exempel uppbyggd kring den traditionella berättelsen, där en person muntligt förmedlar en historia.

Janne Lindberg sitter i Buu-klubbens soffa.
Janne Lindberg är innehållsproducent för barnprogrammen på Svenska Yle. Janne Lindberg sitter i Buu-klubbens soffa. Bild: Yle/Pia-Maria Lehtola BUU-klubben,Yle Fem,janne lindberg

För barn ger berättelsen lugn samtidigt som den triggar fantasin. Innehållsproducenten Janne Lindberg understryker att barn ibland behöver en paus från allt sorl och alla högljudda saker de erbjuds i dag.

- Barn behöver få ta det riktigt lugnt, lyssna på en person som berättar en saga och bygga sina egna bilder i huvudet, säger han. Att vara tvungen att tänka till själv och bygga egna bilder i huvudet av hur det såg ut när det hände är kanske en av de viktigaste sakerna med årets julkalender.

Barn behöver få ta det riktigt lugnt, lyssna på en person som berättar en saga och bygga sina egna bilder i huvudet― Janne Lindberg, innehållsproducent

Från början av december har Oskar Pöysti berättat nyskrivna finlandssvenska sagor i julkalendern varje dag. Det gör han fram till julafton.

En skärmdump från appen BUU-klubben
Buu-klubben sätter fokus på berättelsen. En skärmdump från appen BUU-klubben Bild: Yle BUU-klubben,mobilapplikationer,screenshot,sagor från en ö

Förutom i tv finns sagorna på arenan.yle.fi. De går också att lyssna på som podcast.

- När skärmtiden är slut för barnen kan man trycka på play och lyssna på en historia. Man kan också spela upp en saga i bilen på väg till mommo, säger Lindberg.

Hur ska berättelsen överleva?

Hur går det då för berättelsen i framtiden? Kommer vi att lyckas ge förmågan att berätta vidare till nästa generationer?

Om vi har goda berättelser förstår vi oss själva och världen vi bor i en aning bättre― Åsa Salvesen, teaterchef

Trots hotbilder tror åtminstone Åsa Salvesen att berättelsen överlever om den ändrar form och uttryckssätt.

- Det är min övertygelse att om vi har goda berättelser förstår vi oss själva och världen vi bor i en aning bättre för ibland känns det nog som om livet är väldigt obegripligt och komplicerat, säger hon.

Se hela programmet här:

Närbild sänds även i Yle Fem måndag 18.12.2017 kl 19.00, samt på tisdag 19.12.2017 kl. 11.00.

Kommentarer

Läs också

Österbotten

Bekanta dig med hur vi jobbar med Ansvarsfull journalistik

Nyligen publicerat - Österbotten