Hoppa till huvudinnehåll

Alla har väl rätt till regeringsbekymmer

Profilbild på Johnny Sjöblom, korrespondent för svenska Yle i Tyskland
Profilbild på Johnny Sjöblom, korrespondent för svenska Yle i Tyskland Bild: Yle korrespondenter,hälsningar från korren

Sedan valet för snart tre månader sedan försöker man i Tyskland få ihop en ny regering. Det går mycket långsamt och resultatet är allt annat än klart. En situation som nödvändigtvis inte alls är skadlig för landet rapporterar vår medarbetare i Tyskland Johnny Sjöblom.

Jag medger. Jag hör till dem som ansåg att den tyska valkampanjen inför förbundsdagsvalet var en av de mest långtråkiga man kan tänka sig.

Sedan klockan 23.26 söndagen den 19 november är långtråkighet och tysk politik ändå inte längre begrepp som passar in i samma mening.

De flesta, såväl i som utanför Tyskland utgick från att samtalen mellan kristdemokrater, liberaler och gröna skulle sluta i ett regeringssamarbete – att förbundskansler Merkel fixar det igen.

Som ett kanske inte tyskt, men ett schweiziskt tåg, som når stationen precis enligt tidtabell, med förbundskansler Merkel som den pålitliga lokföraren.

Inga överraskningar, ingen större uppståndelse, allt klappat och klart, passligt till jul.

Hör demokratin till

Men så gick det alltså inte. Liberalernas avhopp ledde till att det som sågs som säkert föll ihop. Panikstämningen lurade bakom knuten.

Ett land utan riktning, utan enighet, utan förbundskansler. Timmen noll är slagen, slog tidningen Der Spiegel fast.

Nu några veckor senare har man tack och lov nyktrat till och egentligen är den politiska situationen betydligt hälsosammare än vad den har varit i Tyskland på många år.

I stället för självklarheternas fortsättning har vi nu ett läge där det igen har gått politik i politiken. En situation som inte alls behöver vara skadlig för landet.

För det är väl just det här demokrati också handlar om. Att man utreder vem som samarbetar med vem och under vilka villkor.

Går situationen inte att lösa får man väl se till att väljarna får säga sitt en gång till.

En helt vanlig demokratisk process i de flesta europeiska länder, men av någon anledning en process som inte tycks tillåtas Tyskland.

Ett skärrat Europa

Såväl bland en del tyskar, som i synnerhet utanför landet tycks det nämligen råda en allmän uppfattning att sådant här absolut inte får hända i Tyskland. Här ska allt gå som på räls.

I en kolumn i vänstertidningen TAZ tackar man i själva verket liberalernas ledare Christian Lindner för att han störtade Tyskland i planlöshet.

Att Tyskland i det här fallet inte är den streber, som man alltid vill vara och som omvärlden oftast ser att man är.

Den som tvingar andra att spara när man också själv gör det. Den som är bäst i klassen och har råd att ge andra råd och anvisningar. Den som vill att det ska förbli stabilt och ordnat.

I utlandet har den tyska hållningen ett namn; man talar om German Angst för tyskarnas och Tysklands ständiga rädsla för förändring och oro för framtiden.

I samband med de strandade regeringssamtalen smittade denna German Angst ändå genast av sig till en ännu större European Angst.

Plötsligt var den tyska regeringsfrågan upphöjd till nästan en ödesfråga för hela Europa.

Ut ur Merkels skugga

I mitt tycke borde man i stället se det här som en möjlighet. En möjlighet för andra europeiska länder att för en gångs skull träda fram ur Tysklands och Merkels långa skugga och föra fram alternativa visioner och åsikter.

Och att man i motsats till den rådande situationen under de senaste åren faktiskt själv tar ansvar och inte ropar på Merkel.

Tyvärr verkar det ändå ha blivit så tryggt och bekvämt att alltid ty sig till Merkel att det ska bli intressant att se om någon annan verkligen har modet som behövs. Blicken riktas förstås mot Frankrike och president Emmanuel Macron.

Jo, Tyskland är en viktig partner, men unionen består inte endast av ett Tyskland med en för tillfället handlingsbegränsad regering.

Får väl ta tid

I en värld där det har blivit så lätt att tala om kris hit och kris dit har nu ändå en helt vanlig regeringsbildning nu fått en betydligt större betydelse än vad den egentligen har.

När det nu hör till naturlagarna att det alltid tar länge i Belgien, så får det väl tammegumoron en gång göra det också i Tyskland utan att en hel union är i kris.

Länge kommer det nämligen att ta. I vissa bedömningar heter att Tyskland kan ha en ny regering till påsk. Andra talar om pingst.

Men ingen oro. En del av den tyska effektiviteten och strebermentaliteten finns nog kvar.

Ledningen för de tyska socialdemokraterna hann redan meddela att man offrar delar av sin julledighet för att fila på sina krav i de kommande förhandlingarna med Merkel.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes