Hoppa till huvudinnehåll

Finland risig idrottsnation men fantastisk festfixare – Kaj Kunnas: ”Vi ska vara stolta över dem vi är”

Iivo Niskanen efter VM-guldloppet 2017.
Iivo Niskanen frälste hemmapubliken i Lahtis. Iivo Niskanen efter VM-guldloppet 2017. Bild: EPA / Markku Ojala Iivo Niskanen

Den oproffsiga hundraåringen Finland har halkat efter sporteliten i det mesta – men på en punkt är knappt någon bättre. Det blåvita idrottsåret bjöd på ett uppsving med en given höjdpunkt. Eller snarare messias.

Det var en bragd som hade allt. Allt som traditionellt skidtokiga finländare vill ha.

Intervallstart, klassisk stil, en blåvit idrottare som överträffar förväntningar framför en kokande hemmapublik och krossar allt motstånd. Dessutom i Lahtis, där trauman från 2001 äntligen sopades undan.

Iivo Niskanen kommer att koras till årets idrottare 2017 tack vare VM-guldet på 15 kilometer. En lika självklar som värdig vinnare, anser debattörerna i Yle Sportens årskrönika, sportjournalisterna Kaj Kunnas, Anki Karhu, Christoffer Herberts och Antti Koivukangas (hela diskussionen längst nere i artikeln).

– Dessutom fanns den lilla ingrediensen revansch efter krocken med Iversen och guldet som rann ut i snön (i sprintstafetten). Niskanen kom och var överlägsen och räddade Idrottsfinland, summerar Karhu.

– Guldet behövdes och det på något sätt också förlät Mika Myllylä och de andra, när Niskanen så starkt pratade för Myllylä efter segern. Det fanns så mycket som gjorde det till mer än bara ett VM-guld, säger Kunnas.

Markkanen uppstickare – Niskanen frälsare

En upphaussad nykomling som skuttar högt upp på många listor över årets idrottare är basketspelaren Lauri Markkanen, 20, som under det senaste dryga halvåret draftats till NBA, gjort succé i hemma-EM och slagit igenom i Chicago Bulls.

– För att ens komma till NBA måste du slå ut massor med fler konkurrenter än Iivo Niskanen nånsin behöver för att bli världsmästare på 15 kilometer, hävdar Kunnas.

Lauri Markkanen vid korgen.
Lauri Markkanen har snittat cirka 15 poäng och åtta returer per match i Chicago Bulls under första delen av rookiesäsongen. Lauri Markkanen vid korgen. Bild: EPA Basket,NBA,Lauri Markkanen

– Det är inte alltid vi får en sån total uppstickare i en global gren som intresserar överallt. Han inte bara når den stora drömmen NBA, utan sättet han gör det på, är så imponerande, säger Koivukangas.

– Men han ligger ju i skuggan av Niskanen. Lyssnar man på oss kan man ju nästan tycka att man inte borde välja Iivo Niskanen till årets idrottare – utan årets messias!

Dubbeltennis i jämförelse med singel är helt värdelöst

Andra namn som slängs fram är den dubbla skid-VM-medaljören Krista Pärmäkoski, skidskyttestjärnan Kaisa Mäkäräinen, samt paraidrottarna Leo-Pekka Tähti och Amanda Kotaja – men tvåan hos Herberts kommer från motorsporten.

– Jag tycker ett namn är så sjukt underskattat i den här diskussionen, säger Herberts som påstår att de blåvita formel 1-framgångarna gjort finländarna bortskämda och fartblinda.

Valtteri Bottas slutade trea i VM-serien i formel 1 efter bland annat tre segrar och sammanlagt tretton pallplaceringar under debutsäsongen i mästarstallet Mercedes.

– Här pratar vi om en gren som man följer med över precis hela världen. Jag fattar inte riktigt det här, man kan bli årets idrottare om man tar OS-medalj i en ganska liten gren, men inte finns det någon som på allvar tror att Bottas blir årets idrottare när han är trea i VM-serien i formel 1.

Kimi Räikkönen och Valtteri Bottas i samspråk
Finland hade två förare bland de fyra främsta i F1 med Valtteri Bottas (t.h.) som trea närmast före Kimi Räikkönen. Kimi Räikkönen och Valtteri Bottas i samspråk Bild: xpbimages.com Formel 1,F1,Kimi Räikkönen,Valtteri Bottas

Herberts resonerar tvärtom i fallet Henri Kontinen, som kom tvåa bakom Tähti i årets idrottare-omröstningen i fjol. Kontinen vann under 2017 bland annat australiska öppna och ATP-slutspelet i herrdubbel i tennis.

– Jag tycker dubbeltennis i jämförelse med singel är helt värdelöst. Ingen bryr sig. För mig finns Kontinen på topp-10-listan, om man säger att han bör vara årets idrottare eller topp-3 för att tennis är en så stor sport är man ute och cyklar.

Kliv framåt från bottennappet

Det finländska idrottsåret har ändå som helhet varit betydligt positivare än till exempel 2016, då Herberts gick så långt som att kalla Finland för den sämsta idrottsnationen i Europa.

Finland tog närmare tio VM-medaljer i vinter-OS-grenar genom Kaisa Mäkäräinen, Enni Rukajärvi, Damlejonen, Iivo Niskanen, Krista Pärmäkoski, Matti Heikkinen och skidstafettlag.

– Dessutom har vi intressanta namn som Lauri Markkanen och Patrik Laine, samt världsstjärnor i ”små sammanhang” som Eva Wahlström och Henri Kontinen.

– Så finländsk idrott mår kanske inte särskilt bra som helhet, men 2017 har faktiskt varit lyckat på många sätt, konstaterar Herberts.

Prioritering oundvikligt

Resan som hundraåriga Finland gjort från ett av världens främsta OS-länder på 1920-talet till att ha erövrat endast två guld på de sju senaste olympiska spelen (4 sommar, 3 vinter) är fullt logisk, menar Kaj Kunnas.

– På 100 år har Finland utvecklats från ett land där man gjorde allt ensam nånstans i det tysta, till ett land där man nu som ung människa helst gör nånting tillsammans inomhus i varma, trevliga förhållanden.

Kaj Kunnas, 2016.
Samhället förändras, Finland förändras, säger Kaj Kunnas. Kaj Kunnas, 2016. Bild: Yle / Tomi Hänninen Kaj Kunnas

Fastän vikten av idrott som nations- och identitetsbyggande kraft minskat suktar finländare fortfarande efter den stadigt avtagande sportframgången.

Olympiska kommittén och andra toppidrottsinstanser funderar regelbundet över framtidslösningar som trots begränsade resurser ska leda till guld och gloria.

– Jag tror vi måste börja välja bort och satsa pengarna på färre grenar, säger Anki Karhu. Alla gapar efter pengar som inte finns, det finns inte tränare, det finns inte faciliteter, det finns inte idrottare – det finns för lite av allt.

Tratten till NHL-miljonerna

Det finns dock ett befintligt framgångsrecept att ta till. Ishockeyn har lyckats med att bygga upp en struktur som ständigt producerar toppspelare – och samtidigt även suger åt sig en stor del av talangerna.

– Där finns en tratt som för upp till NHL i Patrik Laines fotspår, beskriver Antti Koivukangas.

– Man har ett välutarbetat system som börjar mata in juniorer i röret via regionläger vid 15-årsålder, samlar dem till 18-åringarnas landslag, till 20-åringarnas landslag, förbereder dem för draften, skickar iväg dem till NHL för att tjäna miljoner och komma hem och golfa på somrarna. Det här vi en modell som fungerar.

Patrik Laine, World Cup.
Patrik Laine en av de färskaste elitindividerna som trillat ut ur den finländska ishockeyns framgångstratt. Patrik Laine, World Cup. Bild: All Over Press Patrik Laine,ishockey

Herrishockeyn har det som de allra flesta idrottsgrenar i Finland enbart kan drömma om: Landslag fulla av heltidsproffs. För jämförelsens skull finns i dagsläget krasst sagt två finländska friidrottsproffs i Tero Pitkämäki och Antti Ruuskanen.

– Alla tränar ju som proffs, men de får inte pengar som proffs, de är inte i den där tratten. Och i dagens världs ska du vara proffs om du tävlar mot andra proffs – annars går det inte, betonar Kunnas.

Ska gå att leva på sin idrott

Karhu efterlyser en form av idrottarlön. För tillfället är FPA en ”huvudsponsor” för många idrottare i form av främst studiestöd.

Efter studierna går det sedan, som i fallet Susanna Tapani, inte att få arbetslöshetsunderstöd om man uppfattas som toppidrottare – även om man inte skulle få betalt för sin idrott.

– Det är bara dumt, säger Karhu. Jag kan inte förstå att vi fortfarande har det på det viset. Någon form av vettig utkomst till idrottare som satsar på stortävlingar borde finnas.

– Sen blir frågan förstås vem som ska betala det, är det skattebetalarna eller förbunden eller vem, men i grund och botten måste man kunna leva på sin idrott för att kunna satsa helhjärtat och inte ha det där ekonomiska spöket hängande över sig hela tiden.

Kanske vi inte är så buttra och sura och inåtvända?

I ett idrottsligt avseende slår dock få finländarna på händerna. Finland har inte minst under 2017 glänst som arrangör av mästerskap. Bland annat skid-VM, konståknings-VM och basket-EM var stora publiksuccéer.

Christoffer Herberts, som varit pappaledig under året och besökt ovannämnda evenemang som vanlig åskådare, hyllar såväl arrangemangen som stämningen.

Finska fans, basket-EM 2017.
Finlands matcher i basket-EM i Helsingfors var utsålda. Finska fans, basket-EM 2017. Bild: Yle / Tomi Hänninen Europamästerskapet i basket för herrar 2017

– Jag har trivts så otroligt bra! Allting funkade, det var bra med folk, bra stämning och lagom dyra biljetter. De här evenemangen gav en så otroligt bra eftersmak, säger Herberts.

– Jag tycker vi överlag ska vara stoltare över hur bra vi är på att ordna idrottsevenemang. Vi är kanske en ganska risig sportnation, men som festfixare är vi underskattat bra.

Kaj Kunnas stämmer in i hyllningskören. Han njöt framför allt av basketmatchen mellan Finland och Island och sammanhållningen fansen emellan.

– Kanske vi inte är så buttra och sura och inåtvända? Eller kanske vi var det 1922, men 2017 är vi det inte längre. Och det är en mycket viktigare utveckling än att vi får fler medaljer. Vi ska vara stolta och glada över dem vi är.

Bland andra höjdpunkter under idrottsåret nämndes bland annat dam-EM i fotboll, Karsten Warholm och division 4-derbyt i fotboll mellan Nykarleby IK och IK Myran. Lyssna på hela årsdiskussionen i klippet nedan:

Läs också

Nyligen publicerat - Sport