Hoppa till huvudinnehåll

Maria Pettersson fick stark hemlängtan i Norge - satt ensam i sin lägenhet och sjöng finska nationalsången på kvällarna

maria pettersson ler
Runeberg var också hemkär, säger Maria Pettersson. maria pettersson ler Bild: Yle/Mari Latva-Karjanmaa syskon,familj,Gud,Nationalsång,hemlängtan

När Maria Pettersson gjorde sin praktik i Norge fick hon stark hemlängtan. Hon botade den med att lära sig nationalsången utantill, på finska, och sedan blev hon väldigt intresserad av Runeberg.

- Jag satt ensam i min lägenhet på kvällarna och sjöng vår nationalsång flera varv, säger Maria som minns den norska naturen som storslagen.

Bergen var höga, Atlanten vacker och mänskorna var trevliga och glada. Ändå var det något som fattades.

- Jag ville tillbaka till det lågmälda, säger Maria. Till plattlandet, det simpla, enkla. Till det som inte är så mycket för världen, men som betyder mycket för mig.

äng
Oi maamme Suomi synnyinmaa, soi sana kultainen. Ei laaksoa, ei kukkulaa. Ei vettä, rantaa rakkaampaa kun kotimaa tää pohjoinen, maa kallis isien. (Ur finska nationalsången.) äng Bild: Yle/Mari Latva-Karjanmaa naturen,Gud,hemlängtan

Överlag minns Maria praktiken som en tuff tid. Hon jobbade på ett sjukhus och till arbetsuppgifterna hörde det ibland att ta hand om aborterade foster.

I samma veva avled hennes morfar hemma i Finland och eftersom resan dit var lång skulle hon missa begravningen.

Men hon följde med familjen på avstånd och hur de planerade och funderade på blommor, minnesstund och kista.

- Moffas liv hade varit så mycket värt, säger Maria. Vi saknade honom massor allihop.

- Därför blev kontrasten extra stor då jag höll i de aborterade fostren på jobbet. Livet och döden. Vilken skillnad det kan vara.

utsikt från runebergs stuga
Vad är värdefullt i livet? Vad ger mig själv ett värde? Och vad är ett hem? Så gick Maria Petterssons tankar i Norge. Bilden är från Runebergs stuga i Jakobstad. utsikt från runebergs stuga Bild: Yle/Mari Latva-Karjanmaa Runeberg,Jakobstad,Hemlängtan

Maria Pettersson utbildade sig till barnmorska och idag jobbar hon på Åland. Lägenheten där ser hon som ett slags bo, medan rötterna finns i Esse där hon växte upp.

Där finns barndomshemmet kvar och Marias flickrum med alla gamla minnen. Och dit vet hon att hon alltid kan återvända.

- Här tar mamma och pappa emot mig och här ändrar ingenting, säger hon.

maria och hennes syster liili kramas
Med mitt barndomshem är det lite samma sak som med den finska, anspråkslösa naturen, säger Maria. Det betyder inte så mycket för världen, men det betyder allt för mig maria och hennes syster liili kramas Bild: Yle/Mari Latva-Karjanmaa hem,hemlängtan

Efter att nationalsången väckte Marias intresse för Runeberg, så har hela familjen fått höra mycket om skalden och hans vänner.

I flera år har hon läst allt hon kommit över om dem i både böcker och på nätet och hon citerar dem ofta.

Men Topelius sa ju så bra om det där!― Maria Pettersson citerar gärna de gamla skalderna

Både Topelius och Runeberg var hemkära och när Maria läser om deras känsla för hemmet och familjen så tänker hon att hon vill vara likadan.

- Jag vill ju också ha en bra relation till mina närmaste och ja, hemmet, vilken bra plats.

Att skalderna tangerar hem för Maria beror också på att de trodde på Gud, precis som hon själv gör.

- Det ger också en hemkänsla för mig, säger hon. Även om ingen egentligen kan greppa Gud.

- Gud är mycket större än vi tänker och vi kanske förminskar Gud ibland, fast han är helt oändlig.

maria pettersson pratar med sin syster liili
När jag var liten trodde jag att Gud var en jättestor plätt full av ögon, säger Maria, här med sin storasyster Liili. Ett öga för mamma, ett öga för pappa, ett öga för Liili, ja, ett öga för alla jag kände. Så till sist fanns det ju jättemånga ögon på plätten. maria pettersson pratar med sin syster liili Bild: Yle/Mari Latva-Karjanmaa hem,Gud

Läs också

Tro

Nyligen publicerat - Tro