Hoppa till huvudinnehåll

Intendenten spökar på Österbottens museum

Byst av Karl Hedman
Så här såg han ut, intendenten Karl Hedman som sägs gå igen på Österbottens museum. Byst av Karl Hedman Bild: Yle/Pia Lagus Spöke

Intendenten Karl Hedman ser till att allt går som det ska på Österbottens museum i Vasa. Det finns bara ett problem - han dog år 1931.

Genom åren har en del av museets guider fått hjälp på traven. Solveig Pått, museiserviceansvarig och guide på Österbottens museum, berättar att en guide på sommarjobb aldrig kom tillbaka efter att hen träffat Karl Hedman.

- När guiden kom tillbaka från sin visning frågade hen i informationen vart mannen försvann. Guiden ville så gärna tacka honom.

Sommarvikarien berättade att en äldre man hade pratat en härlig gammaldags finska. Mannen hade berättat så mycket och mötet varit så inspirerande.

När guiden såg statyn och bilden av Hedman blev hen mycket blek, gick ut och kom aldrig tillbaka

Via monitorerna i informationen hade personalen sett hur guiden hade gått och viftat för sig själv. De trodde att guiden hade övat sig för att verkligen kunna allt under sommaren.

- När guiden såg statyn och bilden av Hedman blev hen mycket blek, gick ut och kom aldrig tillbaka. Det var Hedman som hade hjälpt till med guidningen.

Läkare som älskade konst och antikviteter

Solveig Pått har själv inte stött på Karl Hedmans vålnad. Men hon har hört en hel del berättelser om personer som upplevt honom.

- Vissa bara påstår så, andra säger att de har definitiva bevis. Somliga säger att man kanske inte ska blanda fiktion med fakta eftersom det här är ett museum. Så det står väl oss alla fritt om vi upplever energier eller inte, säger Pått.

Österbottens museum grundades 1895 av Föreningen för Österbottens historiska museum. Karl Hedman som var läkare till yrket blev medlem i museets styrelse 1899.

Hedman var en stor vän av konst och antikviteter och var med om att dra upp riktlinjerna för muséets verksamhet.

Han har sagt att jag kommer aldrig att lämna mina samlingar

Urnan kvar i väggen

Österbottens museums fastighet på Museigatan 3 i Vasa har ända sedan den byggdes varit ett museum.

- Många museer har varit annat tidigare, gamla sjukhus eller fabriker eller så. Men Österbottens museum byggdes som museum i Mariaparken i Vasa, säger Pått.

Hedmans och hans fru Elins samlingar finns än i dag i museet. Efter sin död verkar det som om Hedman haft svårt att släppa taget om samlingarna.

- Han har sagt att jag kommer aldrig att lämna mina samlingar, säger Pått.

Före sin död hann Hedman vara med om att starta den Hedmanska stiftelsen för att ta vara på samlingarna.

Karl Hedman dog dock före sin fru och det var frun Elin som fick ta det svåra beslutet att packa ner samlingarna så att de inte skulle förstöras när det blev krig.

- Men de facto har nog Hedman aldrig lämnat oss i och med att han finns kvar i sin urna i väggen på utsidan. Så han finns på museet ännu, säger Pått.

Fest för Mannerheim i Hedmanska våningen

I den så kallade Hedmanska våningen på museet har det hänt ett och annat. En helg fick två guider på jobb höra festförberedelser.

Just den tiden arbetade personer från andra institutioner på den översta våningen i museet. Enligt en överenskommelse skulle de meddela informationen om de var på plats.

När museets guider kom på jobb den helgen öppnade en av dem den mellersta våningen och den andra öppande den nedersta våningen. Då hörde guiden på den mellersta våningen plötsligt en massa ljud.

- Ljuden tilltog i styrka, de hörde att det klirrade i glas, att dörrar öppnades och stängdes, att det var klackar som gick med hård fart - alla möjliga ljud som hör till en större förberedelse.

Det visade sig att larmet var på. Det betyder att det skulle ha märkts om någon hade varit på övervåningen

De antog först att någon jobbade på den översta våningen, även om inget sådant hade meddelats. De som satt i museets information blev ändå lite oroliga och beslöt sig för att gå titta, men kontrollerade först att larmet inte var på.

- Det visade sig att larmet var på. Det betyder att det skulle ha märkts om någon hade varit på övervåningen.

Personalen stängde de av larmet och gick upp och tittade. Allt var lugnt och städat och det hördes inga ljud heller i resten av huset.

- Men så fort de satte på larmet igen och stängde dörrarna fortsatte ljuden. När de stängde huset för kvällen var det full fest på övre våningen.

Svaret de fick var att det inte var så konstigt, för Mannerheim hade en stor jubileumsdag den dagen

De som jobbade den helgen frågade efteråt av en som var äldre i huset vad de kunde ha hört. På den tiden var man rätt van att det hände saker i huset.

- Svaret de fick var att det inte var så konstigt, för Mannerheim hade en stor jubileumsdag den dagen. Och Karl Hedman med familj var beundrare av och kände Mannerheim. Så det var tydligen den festen.

- Som sagt, det här berättas - men man måste själv ta ställning. Museet är till för att visa historia och fakta, men andra hittar annat här också, säger Solveig Pått.

Lådorna gick inte att stänga

Som Solveig Pått säger var personalen tidigare van vid att det hände ett och annat i museet.

- När jag som ung kom till museet berättade de som var äldre i huset en hel del om sådana här saker. Någon har sett det och någon har hört det. Det hade kanske hänt saker på andra ställen också som i Gamla Vasa och landshövdingshuset.

- Man tyckte sig ha märkt saker som man inte tyckte hörde hemma här eller man inte kunde förklara.

Mycket av de här berättelserna hör till Karl Hedman?

- Karl Hedman, men också föremålshistoria har jag förstått. Kunder som kommer och frågar varför de såg det och vad betydde det. Att det fanns en annan dimension för vissa av besökarna i huset.

Så de såg saker i föremål som ni andra inte såg?

- Eller kanske upplevde i rummen - varifrån kom ljuden? Men personal har också till exempel försökt stänga lådor som lika sjutton varit öppna dagen därpå.

Tidigare hade museet egna städare eller lokalvårdare som skötte om städningen. En del av dem har genom åren hunnit uppleva ett av annat.

- Några av dem har varit uppe och tagit hand om något och fått höra en barsk harkling. Då har de fått gå tillbaka och oftast har de hittat något. En liten tillrättavisning att göra det ordentligt.

Stämmer ryktet att man kunnat se Hedman i övervakningskamerorna?

- Det finns vissa i personalen som påstår att han går sina rundor och att man kan följa honom. Några har till och med sett honom på monitorn. Sen när andra varit upp för att kontrollera har han sakta försvunnit och sen har han återkommit när dörrarna har stängts.

Fastnade på film

På den övre våningen har museet valt att visa upp och berätta om Karl Hedman och hans hem.

De som arbetade i infon såg på sin monitor att mannen mitt i allt flög upp ur soffan

I ett av rummen finns en stor och stadig soffa med skylten do not touch (rör ej på svenska). Just den soffan har ställt till med vissa problem för muséets besökare.

Solveig Pått har hört att personalen i informationen sett i övervakningskameran att en guide fått problem med den stora soffan i rummet.

- Guiden hade gått runt och visat och berättat. En herreman tyckte kanske att det var lite ansträngande så han beslöt sig för att sätta sig i soffan i stället. De som arbetade i infon såg på sin monitor att mannen mitt i allt flög upp ur soffan. Mannen lär ha kommit ner och sagt att vad har ni för hus egentligen och störtat ut på gården.

Solveig Pått vid Hedmans soffa.
Solveig Pått visar upp Hedmans soffa Solveig Pått vid Hedmans soffa. Bild: Yle/Pia Lagus Spöke

Var det kanske så att den här soffan var så speciell för Hedman att han helt enkelt skuffar bort folk?

- Ja eller så är det för att man inte är tillräckligt intresserad för att se på samlingarna eller något - vad vet man.

Klockan ändrades plötsligt

I ett av rummen på museet finns en klocka som tidigare alltid stod på prick tolv. Men under en guidning hade klockan plötsligt ändrats.

Det var under ett projekt där en guide hade flera grupper efter varandra kvällstid. Samma runda gällde för samtliga grupper.

Klockan som visade fel tid.
Klockan som tidigare stod på prick tolv. Klockan som visade fel tid. Bild: Yle/Pia Lagus Spöke

Guiden var ivrig och det drog ut på tiden. Det ledde till att hon var försenad inför den sista turen.

- På den tiden var det alltid stängt i det här utrymmet så att ingen annan kunde komma in medan man hade en grupp här. Grupperna var inte så stora och guiden hade noga koll på att det inte var någon som sprang därifrån.

I rundan ingick att berätta om klockan som då alltid stod på klockan tolv.

Då sade någon att det väl är Hedman som påminner dig om att du inte ska prata så länge

- När guiden såg på klockan märkte hon att den ändrat och visade lite före halv sju. Hon insåg att hon var försenad, stannade upp och frågade vem som har ändrat klockan. Då sade någon att det väl är Hedman som påminner dig om att du inte ska prata så länge.

Skuggan av en gustaviansk man

Men det är som sagt inte bara Karl Hedman som påstås spöka på Österbottens museum.

Ett av rummen på museet där folk sett vålnader kallas gustavianska rummet. Allt i rummet går i gustaviansk stil. Modet på den tiden var stora peruker, hög panna, stora ögon och vida ärmar på blusarna.

En guide hade en visning för bara två personer från Sverige. De ville gärna besöka konstrummen och till dem hör det gustavianska rummet.

Han tittade runt sig, stirrade på fönstren, vände sig om, stirrade på väggarna och tittade på guiden med öppen mun

Guiden berättade, men märkte plötsligt att mannen i paret inte hängde med.

- Han tittade runt sig, stirrade på fönstren, vände sig om, stirrade på väggarna och tittade på guiden med öppen mun.

Kvinnan märkte inget, utan lyssnade noga på vad guiden hade att berätta. Plötsligt tystnade guiden och förstod varför mannen höll på som han gjorde.

- Det var inte sol ute och inte gav heller någon lampas skugga. Men ändå fanns det skuggor på den här väggen. En skugga hade satt sig i soffan som finns nedanför klockan. Eller den här skuggan försvann på något sätt, förklarade både guiden och mannen.

Här syntes en skugga.
Väggen där skuggan lär ha synts. Här syntes en skugga. Bild: Yle/Pia Lagus Spöke

Damen såg ingenting och lär ha blivit väldigt arg och undrat vad de försökte inbilla henne - vad var det där för dumheter?

- Men både mannen och guiden hade sett en högrest profil i skuggan med peruk och vida ärmar i den stil som var modern under den gustavianska tiden.

Berättelsen om intendenten på Österbottens museum är en del av Svenska Yles podcast Det spökar i Österbotten.

Läs mera:

Torgare prästgård i Kronoby.

Prästen som hängdes spökar på Torgare prästgård

Prästen Jacob Aulin hängdes på Torgare prästgård i Kronoby i början av 1800-talet. Aulins kropp kastades i ett träsk, men det berättas att han inte lämnat prästgården.

Läs mera:

Vintervy av Månviken i Vasa.

Yle Österbotten önskar god jul med tre spännande spökhistorier

Vi tror inte på spöken. Men vi berättar gärna historierna. Den här julen bjuder Yle Österbotten på historier om kända platser som sägs hemsökas av spöken.

Läs också

Nyligen publicerat - Österbotten