Hoppa till huvudinnehåll

SATIR: Jörn Donner frågade: Är jag faktiskt så där butter? Alla svarade: Jo Jörn, det är du!

Satir podcast "Inget att skratta åt" artikel 2 illustration
Satir podcast "Inget att skratta åt" artikel 2 illustration Bild: Patrik Berg/ Sus Productions satir,tecknade serier -- satir,humor,Podcast,Inget att skratta åt

En klassisk definition på satir är att det handlar om att förlöjliga eller håna något eller någon. Satiren används ofta i kritik mot auktoriteter och makthavare.

Imitation har kommit att bli en väsentlig del av humorgenren satir. Innebär det då att man får imitera kända människor och makthavare hur elakt och pricksäkert som helst?

Komikern och skådespelaren Christoffer Strandberg är känd bland annat för sina imitationer.

Enligt honom händer det i princip aldrig att kända människor hör av sig och vill ”reklamera” en imitation. Det har ändå hänt att han i efterhand fått höra offrens reaktioner.

Christoffer Strandberg utklädd till Jörn Donner. Han är sminkad för att se gammal ut samt har stora ögonbryn. Han har också på sig en säckig kavaj och glasögon.
"Jörkka" Christoffer Strandberg utklädd till Jörn Donner. Han är sminkad för att se gammal ut samt har stora ögonbryn. Han har också på sig en säckig kavaj och glasögon. Bild: Janne Ristola Christoffer Strandberg

- Jörn Donner var och såg en föreställning där jag gjorde honom, berättar Christoffer. En gemensam bekant berättade att Jörn efteråt hade frågat om han faktiskt är så där butter och alla i sällskapet hade svarat: Jo, Jörn, det är du!

De flesta komiker – och också vi andra – säger att man får skämta om precis allt. Det kan vara en sanning med modifikation. Accepterar vi till exempel att det skämtas vilt med minoriteter och utsatta grupper? Får man vara hur elak som helst, i satirens namn?

Komikern Christoffer Strandberg
Strandberg gör ofta en Jörn Komikern Christoffer Strandberg Bild: Sus productions Christoffer Strandberg,satir,humor,Inget att skratta åt

Kan man verkligen driva med alla, inklusive minoriteter och utsatta grupper?

- Om det är motiverat, säger Christoffer Strandberg. Jag tycker att man måste vara medveten om maktförhållanden och strukturer i samhället. Jag tycker att vi (komiker) har ett ansvar.

Satirens anatomi

Humor och satir är alltså inte fullt så okomplicerat som man kan tro, eller kanske vill att det ska vara. En humorist bör även tänka in konsekvenser och moraliskt ansvar. Även tekniska aspekter kan komplicera vad som gör något roligt. Eller inte roligt.

Kan ett skämt ha kropp? Kan det ha armar och ben? Fysiska kännetecken?

Ett skämt – och satir – har olika beståndsdelar som interagerar med varandra precis som lungorna, blodet och musklerna samarbetar i en människokropp. Satir måste också ha en kärna.

kollage med tecknade satir bilder och seriebilder
Satir i ord och utan ord kollage med tecknade satir bilder och seriebilder satir

Och ett skämt måste ha ... tajming!

Det är ofta de små nyanserna i en helhet som är de som får oss att skratta och tänka efter. Lika viktigt är det i vilken kontext det roliga existerar.

- Satir är färskvara, säger Mia Österlund, litteraturvetare vid Åbo Akademi. Det krävs att du har kunskap om den historiska kontexten för att förstå ett skämt eller en satir fullt ut.

Det vet alla som tittat på en politisk satirteckning från förr.

Litteraturvetaren Mia Österlund för serien "Inget att skratta åt"
Mia Österlund Litteraturvetaren Mia Österlund för serien "Inget att skratta åt" Bild: Sus productions satir,humor,mia österlund

Till satirens anatomi hör kritik, dömande och humor. Satiren riktar sig mot en annan människas agerande, mot missförhållanden i samhället och mot människans svaghet, dåliga vanor, ohederlighet och maktbegär.

Historiskt har det i satiren oftast ingått att dela in människor i skyldiga och oskyldiga, en slags moraliserande aspekt. Den kan i dag kännas främmande, men satiren är mångtydig.

- En god satiriker är aldrig enbart en bödel som straffar sina objekt, förklarar Sari Kivistö, satirexpert och litteraturprofessor vid Tammerfors universitet.

Satirexpert och litteraturprofessor Sari Kivistö vid Tammerfors universitet i serien "Inget att skratta åt"
Satirexperten Sari Kivistö Satirexpert och litteraturprofessor Sari Kivistö vid Tammerfors universitet i serien "Inget att skratta åt" Bild: Sus productions satir,humor,politisk humor,Sari Kivistö

I satiren ingår en reflektion över rättvisan, utan att satirikern nödvändigtvis tar ställning.

Ett klassiskt exempel är Brett Easton Ellis roman American Psycho, där huvudpersonen är mycket omoralisk, men berättaren tar inte ställning till om Bateman gör rätt eller fel. Det är läsarens uppgift att bilda sig en etisk uppfattning.

Satir kräver alltså eftertanke hos mottagaren. Den har ibland kallas humor för intelligenta och missbrukats av människor som i satirens namn försökt skyla över klumpiga uttalanden.

Satiren rör sig ibland nära gränsen för yttrandefrihet och tänjer på mottagarens moraliska gräns.

- En uppiggande och uppfriskande satir handlar ju om att du ruskas om och föds på nytt, säger Mia Österlund. Du föds till en slags känsla att okej det är så här illa, men låt oss göra något åt det. Jag tycker att det finns ett slags förändringsimperativ i genren: nu sätter vi ner foten och förändrar saker. Finns inte den aspekten med blir satiren bara jobbig.

Imitationer med värme och kärlek

Som konstart är satiren bred och svårdefinierbar, då den sträcker sig över många områden. Humor, litteratur, teater och journalistik är några.

Då satiren opererar med den historiska verkligheten och världen, behöver publiken en viss förförståelse. Ibland måste man också ha de rätta språkkunskaperna för att till fullo uppskatta det roliga.

Djävulen – och gud – bor som bekant i detaljerna och det gäller särskilt när man berättar skämt på dialekt. Den som vuxit upp med dialekten ifråga hör det roliga på ett helt annat sätt än den som bara känner dialekten på avstånd.

På samma sätt blir en imitation ofta roligare, och vassare, om man har lite förkunskap om en känd person. Det blir svårt att skratta åt en parodi på Jörn Donner eller Anne Berner, om man aldrig sett dem agera tidigare.

Christoffer Strandberg som  Elisabeth Rehn, tillsammans med Elisabeth Rehn.
Strandberg gör en Lillan Rehn Christoffer Strandberg som Elisabeth Rehn, tillsammans med Elisabeth Rehn. Bild: Janne Lindberg/Yle Christoffer Strandberg,Elisabeth Rehn,x möter x

- Min förhoppning är att de jag imiterar ska kunna komma och skratta åt sig själva, säger Christoffer Strandberg. När du gör en person som kanske har talfel eller har en viss kroppshydda måste du bjuda på det, för att få en igenkänning hos publiken.

- Samtidigt strävar jag efter att göra mina imitationer med värme och kärlek. I en satirisk imitation ingår också att belysa och lyfta fram om makthavare sagt något sjukt. Jag vill ge en helgjuten människobild.

Satiren tar sig former som motsvarar tidens behov. Inom litteraturen förekommer i dag många dystopier, som förknippas starkt med satir trots att de ofta saknar den för satiren typiska humorn och vitsigheten.

Den återkommer istället i de otaliga videoklipp, karikatyrer och memes som sprids dagligen på nätet. Satiren blir ett sätt att hantera nuet och de utmaningar världen står inför.

- Humor är samtidsberoende, säger Mia Österlund. Den åldras i blixtrande fart!

Redaktörer: Jens Ganman och Susanne Skata/Sus Productions

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje