Hoppa till huvudinnehåll

SATIR: ”I Finland hade de inte mycket humor, man blev av med skallen ganska snabbt”

Illustration för artikel nummer 5 i serien "Inget att kratta åt"
Illustration för artikel nummer 5 i serien "Inget att kratta åt" Bild: Patrik Berg/ Sus Productions satir,humor,politisk humor,Inget att skratta åt

Exakt var den första humorn uppstod vet vi inte. Kanske i Afrika. Kanske på Borneo. Eller lika gärna i Finland.

Någon gång, någonstans bubblade ett skratt upp och en grottmänniska – eller två – utvecklade ett sinne för humor.

En slags ur-humor som sedan all annan humor har utvecklats ur. Frågan, ur ett evolutionärt perspektiv, är varför? Kan humorn, i förstone, ha varit en slags försvarsmekanism?

– Svår fråga, säger författaren och satirikern Staffan Bruun. Jag var inte med när det begav sig, men jag tror att makthavare alltid har haft svårt att anpassa sig till humor och satir. Framför allt om de själva blir utsatta för det. Jag tänker på alla svenska kungar, som ju också varit våra kungar.

Här i Finland hade man nog inte så mycket humor, så här blev man nog av med skallen ganska snabbt om man drev med de styrande, säger Bruun.

Författaren och journlisten Staffan Bruun
Staffan "Fritt fram" Bruun Författaren och journlisten Staffan Bruun Bild: Sus productions Staffan Bruun

Makthavare måste tåla att man driver med dem. Som enskilda människor betraktat är det svårare, ingen ska ju behöva tåla hur mycket som helst.

Om försiktighet bör iakttas då man driver med en enskild person, finns det då någon gräns för hur mycket humor ett land tål? USA är ett exempel på ett land som just nu får stå ut med att hela världen driver med det och deras president.

Som stormakt bör landet och dess styrande tåla allt, gränslöst, om makthavare ska tåla satir.

Har då satiriker i ett välmående i-land som Finland ett speciellt ansvar att satirisera hela den grymma omvärlden? Eller ska man gräva där man står, koncentrera sig på att satirisera inom det egna landets gränser?

Sari Kivistö är litteraturprofessor vid Tammerfors universitet och har forskat om satir.

Satirexpert och litteraturprofessor Sari Kivistö vid Tammerfors universitet i serien "Inget att skratta åt"
Sari Kivistö Satirexpert och litteraturprofessor Sari Kivistö vid Tammerfors universitet i serien "Inget att skratta åt" Bild: Sus productions satir,humor,politisk humor,Sari Kivistö

Hon menar att satiren i mindre samhällen, som t.ex. det finländska, ofta riktat sig mot samhällets behandling av fattiga.

- Man kritiserar vården av åldringar, hur vardagen fungerar på serviceboenden och andra liknande missförhållanden, säger Sari Kivistö. Det är satir med stark samhällelig relevans, men förknippat med det lokala livet.

I större länder, som t.ex. USA, har satiren traditionellt också berört större globala frågor, som t.ex. krigen i Mellanöstern, konstaterar Kivistö.

Satirens geografi

Samhället förändras numera nästan med ljusets hastighet. I och med sociala medier påstås världen ha krympt.

Enligt det synsättet finns det ingen lokal eller global satir längre. Vi ingår alla i samma humoristiska kollektiv där ett skämt i Los Angeles eller Peking kan befinna sig i Finland bara några sekunder efter att någon kläckt det.

Den globala satiren blir lokal – och tvärtom.

Den globala satiren, i sin råaste from, riktar ofta in sig på stereotyper kring minoriteter.

Begreppet minoritet är förstås en definitionsfråga, och något som alltid måste ställas i relation till den omgivande majoriteten.

Ändå kan man nog slå fast att finlandssvenskarna är ett ganska tydligt urskiljbart segment i Finland. Frågan infinner sig då: får man driva med finlandssvenskarna? Om ja, hur hårt?

Stefan t.v. Staffan t.h. 2011
Fritt fram med Stefan och Staffan Stefan t.v. Staffan t.h. 2011 Bild: Leif Weckström fritt fram

Staffan Bruun har sänt satirprogram i den finlandssvenska radion sedan 1990-talet och också skrivit flera böcker med satiriska premisser. Han tycker att man kan ta ut svängarna ordentligt.

- Finlandssvenskarna är en privilegierad minoritet, som grupp, säger Bruun. Därför ska den tåla mycket stryk, på ett sätt som t.ex. invandrare, minoriteter och kvinnor kanske bör slippa.

I vårt satirprogram Fritt fram säger vi sådant som man inte skulle kunna säga på finska, för då skulle det vara förföljelse av en minoritet och därmed känsligt. Men när vi, som själva är del av minoriteten gör det, då finns det inga gränser, menar Bruun.

Same på pridefestivalen i Stockholm 2014.
Same pride Same på pridefestivalen i Stockholm 2014. Bild: Yle/Bengt Östling pride

Ska då en satiriker alltid tvingas värdera exakt HUR utsatt en minoritet är, både i förhållande till majoriteten och till andra minoriteter? Eller ska hen driva likadant och demokratiskt med alla folkgrupper?

Komikern Christoffer Strandberg tror det är farligt om man ser alltför många tabun.

- Samtidigt tycker jag det är jätteviktigt att också humorn utbildar sig, säger Strandberg.

Komikern Christoffer Strandberg
Christoffer Strandberg Komikern Christoffer Strandberg Bild: Sus productions Christoffer Strandberg,satir,humor,Inget att skratta åt

- Vi bör hålla koll på när det inte längre är okej att skratta åt folkgrupper på ett visst sätt. Samhället förändras och vi som står på scenen måste vara medvetna om maktförhållanden och maktstrukturer i samhället. Jag tycker att vi komiker har ett ansvar där, både då det gäller den globala och den lokala humorn.

Redaktörer: Jens Ganman och Susanne Skata/Sus Productions

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje