Hoppa till huvudinnehåll

SATIR: ”Vd Lauri Kivinen: Jag hoppas att Yle satiriseras av alla goda satiriker”

Illustration för del 6 i serien "Inget att skratta åt", podcast, Yle Vega
Illustration för del 6 i serien "Inget att skratta åt", podcast, Yle Vega Bild: Patrik Berg/ Sus Productions satir,humor,politisk humor,Inget att skratta åt

Yle är på många sätt makten personifierad. Den första makten anses vara regeringen, den andra riksdagen och den tredje massmedierna. Om makten alltid ska granskas och satiriseras, hur blir det då med skattefinansierad humor i public service sammanhang?

Yle producerar, sänder och publicerar en hel del satir. Vad händer om de, som makthavare, beställer satir om sig själva?

- Jag anser inte att satir en blir mindre trovärdig för att den publiceras i våra egna kanaler, säger vd Lauri Kivinen. Skulle det minska dess trovärdighet, borde det inte publiceras hos oss. Men det är viktigt att Yle blir föremål för satir, för den gör det möjligt för oss att ifrågasätta vår verksamhet, hjälpa oss att skratta åt oss själva och därmed förbättra det vi gör.

Yles vd Lauri Kivinen
Yles vd Lauri Kivinen Yles vd Lauri Kivinen Bild: Sus Productions Lauri Kivinen,Yle

Satir som fejknyheter

Satir kan ju, för den ouppmärksamme lyssnaren, förväxlas med riktiga nyheter och då blir det fake news – något alla nyhetskanaler med självaktning är noga med att hålla sig ifrån dessa dagar. Fake news kan nämligen ställa till det – det vet vi sen gammalt.

Alivaltiosihteeri-ohjelman Jyrki Liikka, Simo Frangen ja Pasi Heikura 1998
Alivaltiosihteeri gör samhällssatir på torrt byråkratvis Alivaltiosihteeri-ohjelman Jyrki Liikka, Simo Frangen ja Pasi Heikura 1998 Bild: Jyrki Valkama / Yle Kuvapalvelu Simo Frangén,Pasi Heikura,1998,radioprogram

När Orson Welles gjorde radioteater av H.G. Wells Världarnas Krig år 1938 råkade halva amerikanska östkusten i panik eftersom man trodde att radioteatern var på riktigt.

Speciellt eftersom Welles blandade teatern med falska nyhetssändningar som varnade folk för att marsianer landat överallt och var i färd med att ta över världen. Det var en form av fake news, men det var också konst. En svår balansgång och inget nytt fenomen.

Orson Welles vid inspelningen av radioprogram War of the worlds, baserat på H.G. Wells pjäs, 1938.
Orson Welles (till vänster) regisserar radioprogrammet Världarnas krig 1938. Orson Welles vid inspelningen av radioprogram War of the worlds, baserat på H.G. Wells pjäs, 1938. Bild: ullstein bild - ullstein bild/ All Over Press Orson Welles,H.G. Wells,Skönlitteratur,Usa,Science,Studio

Det här med fake news kontra satir är nästan underlag för en hel doktorsavhandling bara det. Vissa menar att fake news är desinformation och inget annat.

Andra menar att även den mest infernaliskt falska nyhet faktiskt kan vara en form av satir och att det är helt upp till mottagaren, lyssnare och tittare, att avgöra om man vill se det humoristiska i det eller inte.

Begrepp som falska nyheter och alternativa fakta har blivit något alla skribenter, forskare och mediemänniskor måste förhålla sig till. Begreppen har aktualiserats genom president Trump och hans närmsta rådgivare Kelly Anne Conway.

Den amerikanske lingvisten George Lakoff studerade Donald Trumps presidentkampanj och de mediala reaktionerna på den. Han kunde konstatera att det redan från början rådde en semantisk förvirring om vad Trump egentligen menade med termen fake news.

Ibland menade han nyheter som var genuint falska och påhittade. Ibland var det nyheter han bara inte gillade eller inte höll med om från ett personligt perspektiv.

Trumps bidrag till utvecklingen

Susanna Ilmoni är chefredaktör på Hufvudstadsbladet. Hon ser åtminstone EN poäng med Donalds Trumps kaotiska presidentskap.

- Om Trump faktiskt bidragit med något så är det att vi journalister tvingat rannsaka oss själva och fundera mycket mer över vårt journalistiska uppdrag, säger Ilmoni.

Hur kan vi bli öppnare och tydligare gentemot våra läsare? Vi går i dialog med allmänheten om vårt uppdrag. Det är bra, konstaterar Ilmoni.

President Donald trump på en presskonferens torsdagen den 18 maj.
Donald Trump President Donald trump på en presskonferens torsdagen den 18 maj. Bild: EPA/ MICHAEL REYNOLDS Donald Trump

Donald Trump för inte så mycket dialog med, utan snarare ett verbalt krig mot, medierna och politiska satiriker som Stephen Colbert och Saturday Night Live.

Det har han inte mycket för, enligt kommunikationsexperten Harri Saukkomaa på företaget Tekir, som hjälper politiker, företagsledare och andra makthavare att möta medierna.

- Det är inte så bra för ens rykte om man som politiker eller företagsledare börjar argumentera mot till exempel satiriska teveprogram, säger Harri Saukkomaa. Det hjälper dig inte på något sätt och du kan aldrig vinna mot satiren genom att hänvisa till att den skulle vara falsk.

Harri Saukkomaa
Harri Saukkomaa Harri Saukkomaa Bild: Sus productions Harri Saukkomaa,Inget att skratta åt

Frågan kan också vändas åt andra hållet – är det någon mening för media att ens försöka satirisera en figur som Trump? Har vi i och med hans och Hillary Clintons märkliga valkampanjer passerat gränsen för vad som är möjligt att parodiera?

I dessa tider när det är viktigare än någonsin med källkritik, är det då bra att exempelvis det skattefinansierade mediebolaget Yle försöker sig på satir? Som, om den är skickligt utförd, kan misstolkas som äkta nyheter av vissa i publiken?

- När ett statlig bolag som Yle producerar satir är det viktigt att den blir tydligt märkt, säger Yles vd Lauri Kivinen. Det måste framgå så att publiken förstår att det är satir och satiriskt menat. Men visst har Yle fortfarande ett ansvar att inspirera och producera god satir, vid sidan av riktiga, faktabaserade nyheter.

Redaktörer: Jens Ganman och Susanne Skata/Sus Productions

Kommentarer

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje