Hoppa till huvudinnehåll

Åboskådespelare önskar analys av recensioner - och är ense om att konstkritik behövs

ÅST-skådespelarna Jerry Wahlforss och Bror Österlund.
ÅST-skådespelarna Jerry Wahlforss och Bror Österlund. Bild: YLE Åbo Svenska Teater

Det är viktigt att teater diskuteras, och en avgörande del av den diskussionen är kunniga kritikers recensioner. ”Men sluta ge så mycket utrymme åt att referera innehållet”, säger två skådespelare då kritikserien besöker Åboland. ”Det är analys vi vill ha”.

Teaterrecensioner är vid sidan av litteraturrecensioner det som den finlandssvenska konstkritiken alltid har satsat på. Eftersom de konstformerna i så hög grad handlar om det svenska språket, har det känts viktigt att finlandssvenska medier ger dem uppmärksamhet.

Speciellt med teaterkonsten är också att en uppsättning försvinner då den spelats färdigt. Böcker och bildkonst och musik kan leva vidare, men när sista föreställningen av en teaterproduktion har spelats finns konstverket inte längre. Därför fungerar recensioner också som ett slags kollektivt minne som kan få konstverket att leva vidare.

Samtidigt är det just teaterkritiken som under de senaste åren har väckt flest stormar i de sociala medierna. Med jämna mellanrum ser man skådespelare som tycker att allt skulle vara bättre utan kritiker.

Recensionen som en del av konstverket

På Finlands äldsta teater i Åbo anser både Bror Österlund och Jerry Wahlforss ändå att kritiken är en viktig del av konstscenen.

- Jag ser recensioner som en del av konstverket, konstaterar Bror. Det är viktigt med en diskussion om konsten, och i det sammanhanget spelar kritiker och recensioner en stor roll.

Detsamma har också regissören Erik Söderblom konstaterat i många sammanhang, som i ett debattinlägg i Hufvudstadsbladet 2003; ”Teaterhändelsen blir fullständig och dess samhälleliga uppgift fullföljd först genom kritiken. Det är kritikern som skapar teaterföreställningens sociala betydelse”. Om diskussionen uteblir, blir konstverket liksom aldrig färdigt.

Men vad önskar Åboskådespelarna av en recension?

- Det jag vill ha är någon form av djup insikt och förståelse av föreställningen, börjar Jerry Walhlforss.

- Jag vill också att en recension på ett eller annat sätt ska väcka min nyfikenhet, och då behöver kritikern inte alls tycka detsamma som jag själv. Men framför allt vill jag ha en analys, och inte något innehållsreferat. Jag behöver inte veta vad som händer i pjäsen, jag vill att recensionen ska bjuda på en fördjupning.

- Då är det också helt avgörande att kritikern är kunnig och har sett mycket teater. Som kritiker måste man ha en förståelse för konstformen för att kunna recensera.

Bror Österlund önskar också en uppbyggande ton.

- Om jag märker att recensionen bara handlar om att fimpa föreställningen så slutar jag läsa. Jag menar inte att recensenten måste tycka om allt, men också en kritisk recension måste kunna vara uppbyggande.

Recensionbloggar i teatrarnas regi

Att kritiken nu verkar vara mer hotad än kanske någonsin tidigare, syns redan i statistiken som berättar att dagskritikvolymen har minskat med 35 procent under de senaste tio åren.. Det tycker både Bror och Jerry att låter mycket tråkigt.

Men vad skulle hända om recensionerna försvann helt och hållet?

- Ja redan det att de blir färre och färre är för oss konstutövare en självklar förlust, men jag tror väl att teatrarna skulle hitta nya kanaler om det gick så långt att de försvann helt, konstaterar Jerry.

Och hur skulle sådana kanaler se ut?

- Teatrarna skulle vara tvungna att marknadsföra aggressivare, och så skulle man väl satsa på bloggar och beställda texter, att teatrarna själva skulle publicera recensioner. Fast det är en farlig väg, då skulle recensionerna ju inte vara helt neutrala längre.

Åbo Svenska Teaters salong.
Åbo Svenska Teater. Åbo Svenska Teaters salong. Bild: Yle/Philip Stenkula Åbo Svenska Teater

Redan nu finns det teaterbloggar med såkallade amatörrecensenter, finska Åbo stadsteater har till och med grundat en egen blogg där en handfull ”hemkritiker” kommenterar teaterns produktioner på teaterns hemsida.

Läser ni recensioner själva?

- Mindre än förr, konstaterar Bror.

- I början av min karriär läste jag allt, sedan läste jag nästan ingenting. Numera läser jag mest då produktionen jag är med i har spelat färdigt, eller när kolleger tipsar om någon speciell recension.

Har det hänt att du fått någon helt ny insikt av en recension?

- Tja, kanske mera så att jag har tyckt det är intressant när en kritiker ser något som vi i ensemblen inte har kunnat tänka oss, säger Bror.

- Ja ibland händer just det, att kritikern kommer med en helt annan analys än vi som ändå har jobbat flera veckor på att analysera texten från alla sidor, säger också Jerry.

Kritikern borde kunna se en föreställning flera gånger

- Men där avundas jag inte kritikern. Vi jobbar sex eller sju eller åtta veckor med en föreställning, och så har kritikern en eller högst två dagar på sig att göra en djup analys av vad den sett.

- Ibland önskar jag att kritikerna kunde se en föreställning två gånger, eller få litet mera betänketid. Ibland känns det nämligen som om de skulle ha allt för bråttom.

Bror Österlund slänger också fram idén om att arrangera diskussioner där kritiker och teaterensemblen skulle mötas för att diskutera en produktion.

- Kanske det inte skulle fungera, men varför inte nångång bjuda in kritiker till diskussioner som vi för inom ensemblen?

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje