Hoppa till huvudinnehåll

Hockeyikonen Börje Salming fann sina känslor först på äldre dar: ”Gick i skogen och bara grät”

Börje Salming under Tre Kronors legendarmatch, 2012.
Tre Kronor-legendaren Börje Salming pratar ut i SVT-program. Börje Salming under Tre Kronors legendarmatch, 2012. Bild: IBL Sweden Börje Salming

Det är mycket man har förträngt, säger den tidigare ishockeystjärnan Börje Salming om sin uppväxt i SVT-programmet Fråga doktorn.

Börje Salming, 66, hör till Sveriges genom tiderna bästa ishockeyspelare och blev 1996 första svensk att väljas in i Hockey Hall of Fame.

I dag syns han till även vid friidrottstävlingar tack vare den framstående sjukampardottern Bianca Salming, som Börje blivit en bättre pappa till – tack vare en kurs. Det berättar han i SVT:s program Fråga doktorn.

Salming, som växte upp i Kiruna, förträngde länge en tragisk händelse från barndomen. Pappan dog i en gruvolycka när Börje var fem år gammal, men han fick lära sig hemifrån att man inte ska gråta.

Bianca Salming och Börje Salming.
Börje Salmings dotter Bianca är flerfaldig svensk mästare i mångkamp. Bianca Salming och Börje Salming. Bild: IBL Sweden Bianca Salming,Börje Salming

Det är först på äldre dar som han börjat öppna sig tack vare en ”må-bra-kurs” han gick på tillsammans med sin fru.

– Jag har aldrig gråtit så mycket i hela mitt liv. Jag tog promenader i skogen och bara grät, för att få ut all skit jag hade i kroppen, säger Salming i programmet enligt Expressen.

– Det är mycket som man har förträngt. Jag hade förträngt min pappa. Han var med mig i fem år, men jag vet inte vem han är. Jag trodde att jag aldrig fått en kram av min pappa, men där fick jag lära mig att jag ju hade fått kramar av honom. Det var jättefint.

Flera hjärnskakningar samma år

I SVT-programmet berättar Salming även om ett stort debattema i hockeyvärlden för tillfället – tacklingar mot huvudet och hjärnskador.

Salming åkte på flera hjärnskakningar under sin karriär, som bland annat innehöll 17 säsonger i NHL (1973-1990), men det var inget man lade särskilt mycket vikt på.

– Som det är i dag så får man vila månadsvis innan man får spela, men så var det inte då. Ett år hade jag tre-fyra hjärnskakningar och fick ändå bara komma in och spela, berättar Salming.

– Jag brukar skoja om det, men det var ungefär så att de satte upp tre fingrar. Hur många ser du? Två, ja det är bra – du kan spela! Lite så var det där borta, man skulle spela och jag var likadan och tyckte att det bara var att sticka ut.