Hoppa till huvudinnehåll

Heroinmissbruket försvårade moderskapet: "Min son hämtade leksaker åt mig när jag kräktes av abstinens"

Tupakoivan naisen profiili, käsitelty kuva
Mia på järnvägsstationen Tupakoivan naisen profiili, käsitelty kuva Bild: Yle/Antti Kervinen tobaksprodukter

Jag träffade Mia första gången på Järnvägstorget i Helsingfors för många år sedan. Hon berättade att det hade varit eldsvåda i hennes hem och allt hon ägde hade brunnit upp. Mest sörjde hon alla fotografier. Hon hade kvar bara några få bilder från sin egen barndom och på sin egen son.

Tarina kahdesta äidistä, jotka ovat luopuneet lapsistaan.
Mias liv ser i dag annorlunda ut. Tarina kahdesta äidistä, jotka ovat luopuneet lapsistaan. Yle TV1

Jag hade hört berättelser om hemlöshet förut men Mias berättelse var annorlunda. Hemlösheten var inte det som smärtade henne mest i livet. Mia hade gett bort sin son när han var två år gammal.

Mia tyckte att han förtjänade att få ett bättre liv än det liv som hon som tung drogmissbrukare hade att erbjuda.

- Min son hämtade leksaker åt mig under veckoslutet när jag låg och kräktes på grund av abstinens. Han bad, kom och lek, mamma, berättar Mia i Docstop-dokumentären Piikki sydämessä.

Kärleken till heroinet var så stark att Mia inte lyckades ta sig ur dess allomslutande famn. Mia berättar öppet i dokumentären om hur drogerna tog över hela hennes liv.

Tiden läker alla sår?

I dag får Mia substitutvård. Hon går tre gånger i veckan på en klinik och tar sin medicin, metadon och i somras blev hon färdig servitör. Det är hennes första utbildning sedan hon gick ut grundskolan.

Att bestämma sig för att ge bort sitt barn är inget lätt beslut. Det sägs att tiden läker alla sår, men inte de här såren. De är i en kategori för sig sig, värre än allt annat. Man slutar ju inte att vara mamma fast barnet flyttar ut.

- Min son går nu i skola, i tredje klassen. Varje morgon påminner jag mig själv om att jag gjort rätt beslut beträffande pojken. Jag vet inte om jag någonsin kommer att komma över det här, konstaterar Mia.

- Det här är svårare att överleva än själva drogmissbruket.

Livet utan droger är utmanande. Beroendet försvinner inte över en natt.

Så här beskriver Mia själv det: "jag är beroende av den där känslan. Känslan när man tar heroin eller amfetamin. Du behöver inte bekymra dig för någonting. Du behöver inte tänka på om du betalat dina räkningar, du behöver inte tänka på någonting alls. Allt bara är."

Livet kretsade kring amfetamin

Jenni är blyg och hon ångrar så väldigt mycket av vad hon har gjort i sitt "tidigare liv." Hon använde amfetamin aktivt under cirka 10 års tid och mycket hände och skedde.

Hon var hemlös och bodde periodvis ute i ett tält eller sov i trappuppgångar.

En bild på Jennis hand.
Jenni får i dag substitutvård. En bild på Jennis hand. Hand,dokumentärprogram

- Jag började röka cannabis redan som ung, när jag ännu bodde hemma. Sen kom alkoholen och tabletterna. Och sen fortsatte det. Jag hade en pojkvän då som använde amfetamin och snart kretsade hela livet kring det, berättar Jenni.

Jenni blev gravid när hon var 18 år gammal. Under graviditeten var hon drogfri och nykter och flickebarnet föddes friskt. Jenni själv blev i stället sjuk.

Hon sjönk ner i en djup depression. Hon sov både dag och natt och klarade inte av att ta hand om flickan.

- Tillsammans med barnets far bestämde vi att det var bättre om barnet flyttade bort och fick ett bra hem. Jag var så deprimerad och han använde droger, berättar Jenni och rösten bryts.

Om jag kunde få det gjorda ogjort

Flickan flyttade permanent hem till sina farföräldrar när hon var cirka ett år gammal. Det här är Jennis stora sorg: "varför gjorde jag inte på ett annat sätt? Varför måste jag använda droger? Varför?"

En tatuering syns på en bar underarm.
Jenni har sin dotters namn tatuerat på sin arm. En tatuering syns på en bar underarm. Bild: Charlotte Lindroos/Yle Arm,tatuering,dokumentärfilmer

Jennis dotter är i dag i tonåren och Jenni och hon har endast sporadisk kontakt. Jenni är orolig för vad flickan vet om hennes förflutna. Hon hoppas ändå på att de ska få en bättre kontakt.

- Jag har tatuerat in hennes namn på min arm. Det går inte en dag utan att jag tänker på att allt kunde vara annorlunda.

Jenni tycker att hennes liv nu är rätt bra. Hon har ett hem, en hund och en pojkvän. Hon drömmer om ett barn till. En chans till att göra allt annorlunda.

Dokumentären Piikki sydämessä kan du se här:

Mia är också med i en annan dokumentär, The HEROin Me, där hon berättar om missbruk.

Den kan du också se på Arenan

Läs också

Familj

Till Buu-klubben
Till Hajbo
Till MGP