Hoppa till huvudinnehåll

Metodistförsamlingen stängde äldreboende i rask takt – omänskligt och ovärdigt mot de äldre enligt tidigare anställda

Gamal människas händer
Metodistförsamlingens äldreboende Konkordiahemmet stängde i mitten av december. Arkivbild. Gamal människas händer Bild: Yle/Touko Yrttimaa gamla

Två tidigare anställda talar nu ut om stängningen av det 89-åriga äldreboendet Konkordiahemmet i Helsingfors. Enligt dem var den snabba processen omänsklig och ovärdig mot de äldre. Församlingens pastor säger att den dåliga ekonomin varit känd länge, men att alla inte ville erkänna det.

I ett rum på femte våningen i metodistförsamlingens hus på Apollogatan 5 i Främre Tölö sitter 88-åriga Marita Lönnfors. Hon flyttade till Konkordiahemmet våren 2016, men bor fortfarande kvar fastän alla andra äldre flyttat ut och personalen likaså. De sista flyttade i mitten av december.

– Jag stannar så länge jag kan. Jag trivs bra och sköter min egen ekonomi. Det här stället är mig kärt. Jag hade skött mig själv ända tills jag kom hit för två år sedan, berättar Lönnfors när Yle Huvudstadsregionen hälsar på henne.

– Jag vill visa att jag klarar mig. Jag får mat två gånger i veckan och har både mikro och kylskåp.

Ett kök med kylskåp har nu byggts i korridoren. Det fanns inte då Konkordiahemmet ännu verkade.

Lönnfors oroar sig inte för framtiden.

– I min ålder måste jag tänka på att det tar slut en gång. Men jag är inte orolig. Den dagen plockar de upp mig någonstans ifrån. Då kommer jag att flytta till ett annat hem, eller så. Men jag är glad så länge jag kan bo kvar här, också ur finansiell synpunkt.

Marita Lönnfors.
Marita Lönnfors bor kvar fastän alla andra äldre flyttat ut. Marita Lönnfors. Bild: Yle/ Christoffer Gröhn äldre,Marita Lönnfors

"Kändes som att de äldre slängdes ut"

För Marita Lönnfors har stängningen av hemmet inte lett till några problem. Men för alla har det inte gått lika bra.

Yle Huvudstadsregionen har pratat med två tidigare anställda som tycker att stängningen och hur den genomfördes var omänsklig mot de äldre. De vill uttala sig anonymt.

– För oss i personalen kändes det som att de äldre slängdes ut. Inte på gatan, men jag anser att man inte ska behandla äldre så här, säger en tidigare anställd.

Den första som lämnade hemmet gjorde det några veckor innan beslutet att hemmet ska stänga var officiellt.

– De som blev kvar efter att en del flyttat ut blev oroliga. De sov dåligt och åt dåligt. De märkte att det var ett mindre gäng vid middagsbordet.

– För dementa är det viktigt att ansiktena runt dem inte byts ut. Lugn och trygghet är viktigt. I början av förhandlingarna sade en del av personalen upp sig och sjukskrev sig. Då togs det in ny uthyrd personal utifrån. Det ledde också till oro bland klienterna då det kom nya ansikten och nya människor.

Helsingfors svenska metodistförsamling.
Metodistförsamlingen äger fastigheten på Apollogatan 5. Helsingfors svenska metodistförsamling. Bild: Yle/ Christoffer Gröhn Kristuskyrkan,Främre Tölö,Helsingfors,Konkordiahemmet

Två dog kort efter flytten

En tidigare anställd berättar att några av klienterna som tvingades flytta från gruppboendet inte verkade ha lång tid kvar i livet. De dog kort efter flytten därifrån.

– När de flyttade tänkte vi att de inte lever länge. Vi undrade varför de inte kunde vara några veckor till i Konkordiahemmet då där fanns personal. De skulle ha dött inom en snar framtid ändå, men för personer som är över 90 är en flytt mycket påfrestande.

Hur borde metodistförsamlingen ha gjort istället?

– Jag tycker att det kunde ha skötts under flera månader och inte tre och en halv. Man kunde ha gjort det mer värdigt för de äldre. De äldre lyfte ofta upp att det ändå handlar om en församling.

Helsingfors stad har bara haft behov av platser för dementa

Metodistförsamlingens pastor Tuula Sahlin har uppgett att orsaken till stängningen av Konkordiahemmet var den dåliga ekonomin som berodde på att antalet klienter var för få. Myndigheter krävde, bland annat på grund av brandsäkerheten, att hemmet delvis byggs om, vilket skulle ha medfört ytterligare kostnader.

De tidigare anställda säger att det fanns tomma rum men att församlingen inte heller satsade särskilt mycket på att marknadsföra hemmet.

Helsingfors stad har köpt tjänster av församlingen och placerat en del svenskspråkiga äldre i hemmet. Staden har haft störst behov av gruppboendet som är till för dementa. Boendet hade åtta platser.

Men församlingen har också erbjudit 14 övriga platser åt staden för icke-dementa, men behovet av dem har inte varit så stort. Konkordiahemmet kom på femte plats i den senaste konkurrensutsättningen av dygnetruntboende för svenskspråkiga äldre i Helsingfors, som gäller åren 2017–2020.

Konkordiahemmet stängde i december 2017.
Konkordiahemmet grundades 1928 och skulle ha fyllt 90 år i år. Anställda vittnar om dålig inomhusluft i den gamla byggnaden. Konkordiahemmet stängde i december 2017. Bild: Yle/ Christoffer Gröhn Kristuskyrkan,Helsingfors,Helsingfors svenska metodistförsamling

"Har funnits en uppfattning att det finns hur mycket pengar som helst"

Tuula Sahlin säger nu att hon redan 2014 då hon kom till församlingen förstod att ekonomin är dålig.

– Församlingen har länge levt i en uppfattning att det finns hur mycket pengar som helst, men det stämmer inte. Jag och min man påpekade det hela tiden på olika sätt. Det är en process att se det och erkänna det.

Varför reagerade ni först i fjol?

– Vi har jobbat med marknadsföringen och vi har gjort en analys över om vi ska göra på ett annat sätt för att det ska bära sig. Men det är inte lätt om inte alla är med på samma tåg. Vi har gjort allt för att hitta lösningar för att det ska fortsätta.

När det gäller marknadsföringen säger Sahlin att Konkordiahemmet har fått en egen Facebooksida, betalat för att synas på Google och funnits med i en broschyr över äldreboenden.

Minus på hundratusentals euro årligen

Bo Andersson är ansvarig för fastigheten på Apollogatan och har under tiotals år varit aktiv inom metodistförsamlingen. Han bekräftar att pastorn påpekat den dåliga ekonomin under flera år.

– Det är en felaktig uppfattning att vi har mycket pengar. Församlingen har gått på minus med mellan 100 000 och 200 000 euro per år. Nu är pengarna slut, säger Andersson.

Andersson, som satt med från församlingens sida i samarbetsförhandlingarna, medger att stängningen av hemmet gick fort.

– Men den dåliga ekonomin har vi sett i åtminstone fem år.

Sahlin säger angående anställdas kritik mot att i snabb takt tömma hemmet att det var klienternas anhöriga som snabbade på flyttandet.

– Församlingen drev inte på utan det var de anhöriga. Den första flyttade därför innan beslutet om att stänga hemmet var fattat.

Ett tillvägagångssätt som väcker frågor är att metodistförsamlingen fastanställde flera vårdare till Konkordiahemmet under fjolåret kort innan samarbetsförhandlingarna inleddes. Enligt en arbetsplatsannons sökte församlingen i maj en närvårdare till gruppboendet. Enligt annonsen skulle personen börja jobba i juni.

Sahlin vill inte svara på frågor om varför en fastanställning i det skedet utan hänvisar till hemmets dåvarande föreståndare, som inte heller uttalar sig.

Dålig inomhusluft

Flera tidigare anställda berättar om problem med inomhusluften i byggnaden och att de har fått symptom, speciellt i gruppboendet på tredje våningen.

– Om man jobbade tre till fyra dagar i ett sträck började näsan rinna. Det lättade genast om man hade några dagar ledigt emellan. Dålig luft var där.

– Jag blev alltid hesare på jobbet och ögonen kliade, säger en annan tidigare anställd.

Uppgiften om dålig inomhusluft har ändå inte varit en av motiveringarna till att hemmet stängdes. I alla fall inte i offentligheten.

Tuula Sahlin säger nu att hon hörde om det första gången under samarbetsförhandlingarna. Enligt henne ska församlingen ändå hyra ut de lokaler där anställda fått symptom.

Kristuskyrkan i Främre Tölö.
Metodistförsamlingens kyrka finns precis bredvid fastigheten där Konkordiahemmet låg. Kristuskyrkan i Främre Tölö. Bild: Yle/ Christoffer Gröhn Helsingfors,Kristuskyrkan,Helsingfors svenska metodistförsamling

Bo Andersson säger att hela processen har varit tung.

– Det var svårt att fatta beslutet att lägga ner Konkordiahemmet då både min mamma och min pappa bott där under den sista tiden. Och likaså min kusin, som dog för två år sedan. Då blev ytterligare ett rum tomt.

Läs också