Hoppa till huvudinnehåll

Miljö- och byggnadsnämnden: Ja till muddring av Södra viken i Ekenäs - men glöm inte miljövärdena

En flygbild över Södra viken i Ekenäs.
Södra viken, eller skitviken som den kallas i folkmun, är en plats där många Ekenäsbor har sina båtar. En flygbild över Södra viken i Ekenäs. Bild: Hans-Erik Nyman Ekenäs,Västnyland,flygfotografering,ekenäs centrum

Raseborgs stad vill muddra i Södra viken i Ekenäs. Stadens miljövårdsmyndighet tycker att muddringen kan genomföras förutsatt att en lång rad villkor uppfylls.

Det är Regionförvaltningsverket i Södra Finland (RFV) som beviljar tillståndet och det är RFV som har begärt ett utlåtande i ärendet av miljö- och byggnadsnämnden i Raseborg.

Miljö- och byggnadsnämnden är stadens miljövårdsmyndighet.

Nämnden säger nu i sitt utlåtande att det går att genomföra muddringen eftersom viken är skyddad och man kan minska på de negativa effekterna genom olika tekniska lösningar.

Riva och bygga nya bryggor

Planen för Södra viken är rätt omfattande.

Träbryggorna i vikens östra och västra delar ska rivas och ersättas med nya bryggor av stål- och armerad betong.

Södra viken i Ekenäs.
Södra viken i Ekenäs. Bild: Yle/Tove Virta södra viken,Ekenäs

Strandmuren i vikens ända i öster byggs som en stålspontskonstruktion.

I den västra delen av viken vid Barckens udde byggs en pontonvågdämpare samt pontonbryggor.

Antalet båtplatser ska vara cirka 280. Därutöver vill man bevara bryggorna i mitten av marinen där det finns cirka 65 båtplatser.

Skadliga ämnen i gyttjan

Man beräknar att mängden muddermassor uppgår till 15 000 kubikmeter i Södra viken.

Massorna består mest av lös gyttja som innehåller skadliga ämnen. Muddermassorna måste därför föras till en station som kan ta emot massor med skadliga ämnen.

Också Ekenäs farled har blivit grundare - den har inte längre ett farledsdjup på 1,1 meter. För att minska på behovet av muddringar är det meningen att flytta farledslinjen med mellan 5 och 20 meter mot nordväst.

Dessutom grundar man en genvägsfarled mellan Ekenäs farled och Skuru farled. Farleden skulle gå mellan Barckens udde och Vitsten.

Solnedgång vid en vik.
Många tar redan nu en genväg mot Norra hamnen i Ekenäs. Solnedgång vid en vik. Bild: Yle/Malin Valtonen ekenäs gamla stan,Pojoviken,Ekenäs

Genvägen utgör en kortare rutt från viken till Norra hamnen där man bland annat kan tanka båten.

Båtförarna använder rutten redan nu. Att märka ut farleden skulle förbättra säkerheten.

Också genvägsfarleden kräver att man muddrar, men det beräknas röra sig om bara 100 kubikmeter muddermassor.

Natura 2000-område

Tanken med muddringen är att förhindra att viken växer igen.

Men Raseborgs stad motiverar sin ansökan också med att projektet förbättrar vikens generella framtoning, tillståndet i viken, områdets rekreationsvärde och värdet på strandtomterna.

Södra viken i Ekenäs är nästan igenslammad
Viken hotar växa igen. Södra viken i Ekenäs är nästan igenslammad Bild: Yle/Maria Wasström skitviken,Ekenäs

Viken ingår i Natura 2000-skyddsområdet i Ekenäs skärgård.

Staden har därför kompletterat sin ansökan med en Natura-konsekvensbedömning av projektet.

Men närings-, trafik- och miljöcentralen (NTM) och Forststyrelsen anser att stadens Natura-bedömning behöver kompletteras innan projektet kan beviljas tillstånd.

Miljö- och byggnadsnämnden i Raseborg är inne på samma linje och anser ansökan bör kompletteras.

Verkningsområdet inte rätt uträknat

Nämnden anser att man inte tillräckligt omfattande har bedömt vilka områden som berörs av muddringarna. Muddringen av farlederna har man inte beaktat alls.

Man har räknat schematiskt att verkningsområdet skulle avgränsas till ett område på 200 meter.

Men i verkligheten kan området som påverkas av grumlighet vara betydligt större eller mindre beroende på strömningar, poängterar nämnden.

Högt vattenstånd efter stormen Dagmar
Vattenståndet kan variera stort i Södra viken. Högt vattenstånd efter stormen Dagmar Bild: Yle/ Patrik Rosström dec 2011,Ekenäs

Strömningsförhållandena på Stadsfjärden varierar stort beroende på hur vind och lufttryck ändrar på vattenståndet.

De här strömningsförhållandena har inte granskats i ansökningsplanen eller i Natura-bedömningarna, säger nämnden.

Det gör att det också är svårt att bedöma vilket det området är som de facto påverkas av muddringen.

Projektet kan beviljas tillstånd om förutsättningarna för projektet uppfylls i enlighet med naturskyddslagen på basis av en ny Natura-bedömning, heter det i utlåtandet från nämnden.

Bästa möjliga teknik

Nämnden anser att man bör ställa vissa villkor för att muddringen ska kunna genomföras.

Man bör bland annat använda teknik som på bästa möjliga sätt minskar på de skadliga konsekvenserna för miljön.

För det första bör hela muddringsområdet i Södra viken omgärdas av en så kallad siltridå.

Det är ett slags tyg eller finmaskigt nät som förhindrar muddringspartiklar från att sprida sig utanför muddringsområdet.

En metod som ibland används är så kallad bubbelridå där man lägger rör på bottnen och pumpar upp luft som bildar en ridå mot muddringsmassorna.

Nämnden anser ändå att det inte är den bästa metoden eftersom den inte är lika effektiv som siltridån.

Siltridå kan dessutom användas eftersom området är skyddat och inte har tung fartygstrafik.

Kravet är inte heller ekonomiskt orimligt i förhållande till projektets kostnader som helhet, säger nämnden.

En annan åtgärd är att man använder en speciell skopa vid muddringen där slutarmekanismen är sådan att så lite av muddringsmassorna som möjligt sprids ut i miljön.

En grävskopa som lyfter upp muddermassor.
Man bör tänka på hurudan skopa man använder vid muddring, säger nämnden. En grävskopa som lyfter upp muddermassor. Bild: Mostphotos muddring,vatten,grävmaskiner,muddring

Fel platser för kontroll av vattenkvaliteten

Det är också viktigt att följa med vattenkvaliteten i samband med att man muddrar. Nämnden anser att stadens program för observation av vattenkvaliteten inte är tillräcklig.

Programmet måste förbättras, säger nämnden.

Staden har föreslagit två platser för uppföljning av vattenkvaliteten, men de är båda inom hamnbassängen som muddras.

Det är inte ändamålsenligt eftersom de viktigaste uppföljningsplatserna finns utanför muddringsområdet. I hamnbassängen förstörs artbeståndet eftersom man muddrar.

Det betyder att man kunde ta bort åtminstone den ena av de här två provplatserna och i stället utöka antalet provplatser med tre, men på andra platser.

Då kunde man ha provplatser i sydöstra viken av Ramsholmen, en norr/sydost om Ramsholmen och en på norra sidan i riktning mot Knipan.

Västra Nylands vatten och miljös kontor i Lojo.
Det bör tas vattenprover utanför muddringsområdet, säger nämnden. Västra Nylands vatten och miljös kontor i Lojo. Bild: yle/Petra Thilman vattenanalys

Särskilt intressanta är platser med kransalger av släktet sträfse söder, sydväst och nordväst om Södra viken.

Använd drönare!

Man kunde dessutom överväga att följa med grumligheten rent visuellt med hjälp av flygfotografering. Det är något som kunde skötas rätt billigt med hjälp av en drönare.

Flygbilder ger en bättre uppfattning av grumligheten än en visuell bedömning vid ytan.

Värdefulla vattenväxter

Området vid Pojoviken och Stadsfjärden hör till Finlands mest värdefulla och mångsidiga havsmiljöer, anser miljö- och byggnadsnämnden.

När det gäller växtligheten i Pojoviken räknas området sydväst om Ekenäs centrum till de mest värdefulla delarna av viken.

Under flera inventeringar har man påträffat bland annat den hotade arten stjärnslinke, den regionalt hotade havsnajas samt andra fåtaliga och krävande arter som strandpryl, höstlånke, korsandmat och flera kransalger.

Utredningar visar att vattenområdet sydväst om Ekenäs hör till stjärnslinkens viktigaste förekomstområden i Pojoviken. Arten förekommer på mindre än fem platser i hela Östersjön.

Vattenväxtligheten bör därför följas med i samband med muddringen.

Södra viken i Ekenäs
Under ytan gömmer sig många värdefulla arter. Södra viken i Ekenäs Bild: Yle/Sofia Lindahl gåsör,Ekenäs

Man bör ha några närliggande provytor i närheten av muddringsområdet där man observerar krävande växtlighet och då särskilt stjärnslinke.

Uppföljningen måste göras innan man muddrar och sedan ett år efter muddringen och tre år efter muddringen eftersom förändringar i vattenväxtligheten sker relativt långsamt.

Det måste vara en sakkunnig som utför den här uppföljningen så man säkert vet hur bottenväxtligheten har påverkats.

I stadens Natura-bedömning har det sagts att "de eventuella fåtaliga vattenväxterna kan en dykare vid behov flytta bort temporärt".

Men nämnden konstaterar att Raseborgs miljöbyrå inte känner till att man skulle ha flyttat undervattenväxtlighet i Finland.

Då bottnen är mjuk är det sannolikt svårt att flytta växter i någon större skala.

Enskilda växter kunde säkert flyttas, men då borde konsulten göra upp ett noggrannare förslag om vilka arter som flyttas.

Läs också

Nyligen publicerat - Västnyland