Hoppa till huvudinnehåll

Wasa Teater och ÅST förlorar sin regionteaterstatus – men ingen vet ännu vad nya teaterlagen egentligen för med sig

bildcollage med Wasa Teater och Åbo Svenska Teater.
bildcollage med Wasa Teater och Åbo Svenska Teater. Bild: Bildcollage Yle teaterkonst

Den nya teaterlagen får både kritik och applåder, men allt står och faller på om regeringen tycker scenkonsten är värd mera pengar. Annars kan reformen komma att minska på framför allt finlandssvenska regionteatrars anslag.

Det här är decenniets sannolikt viktigaste kulturpolitiska reform.

Det handlar om statens finansiering av museer och orkestrar och scenkonst, och framför allt inom teatervärlden har man länge talat om att dagsläget är ohållbart. Det ekonomiska stödsystemet är för cementerat, samtidigt som institutionernas stöd är tryggat har det varit närmast omöjligt för nya aktörer att få fotfäste.

Nu har ett förslag på 136 sidor överlämnats till minister Sampo Terho, men kommer det att förändra något? Åtminstone Finlands Skådespelarförbund kom under torsdagen med ett uttalande fyllt av besvikelser. Där konstaterar man att hela förslaget borde dras tillbaka, istället borde man börja förbereda ett nytt förslag, från rent bord.

Utan tilläggsanslag blir det problem

På pappret verkar förslaget bjuda på efterlängtade nya lösningsmodeller. Men finns det nya pengar som skulle möjliggöra reformens goda idéer?

Arbetsgruppen bakom förslaget slår fast att scenkonsten behöver sex tilläggsmiljoner för att ”helheten ska fungera”, som Riitta Kaivosoja (överdirektör för ministeriets Kultur- och konstpolitiska avdelning) formulerar det. ”Men det är en budgetfråga, arbetsgruppen kan inte göra mer än komma med förslag”.

Den stora frågan nu är om det finns politisk vilja att genomföra reformen fullt ut. Har minister Sampo Terho för avsikt att kämpa för tilläggsanslag? Då han tog emot förslaget på onsdagen konstaterade han inte mycket annat än att förslaget nu åker runt på en remissrunda.

Att man inom arbetsgruppen kom med fem avvikande åsikter och inte ens där lyckades nå fram till kompromisslösningar, säger något om att mycket ännu kan hända innan den nya lagen enligt planerna träder i kraft år 2020.

Men om dagens förslag blir verklighet, hur skulle det påverka den finlandssvenska scenkonsten?

Flera små och några stora förändringar

Det finns tre stora förändringar.

1) Att Svenska Teatern blir den stora vinnaren då teaterns status uppgraderas och bli jämförbar med Nationalteaterns och Operans, dvs klassas som en av landets tre speciellt värdefulla scenkonstinstitutioner.

2) Att inte ens de stora institutionerna i framtiden skulle ha ett garanterat fortlöpande stöd, utan skulle liksom alla andra vara tvungna att med jämna mellanrum ansöka om statsstöd. I teorin innebär det att så etablerade institutioner som exempelvis Wasa Teater kunde lämnas helt utan understöd ifall teaterns ansökan inte anses uppfylla kraven.

3) De såkallade fria teatrarna och teatergrupperna skulle ges en möjlighet att få treåriga anslag istället för att, som idag, tvingas leva ett år i taget.

Samtidigt anser Finlands Skådespelarförbund att reformen i praktiken skulle leda till att de såkallade vos-teatrarna (de etablerade institutionerna) kommer att förlora, och varnar för att det kan urholka många teatrars verksamhet.

Lägg ännu till en sådan byråkratisk detalj som att orkestrarnas årsverken i framtiden jämställs med teatrarnas, vars årsverken tidigare varit mer värda. Det leder automatiskt till att en del medel flyttas över från scenkonsten till orkesterscenen. Också därför, konstaterar man på teaterfältet, behövs de tilläggsmedel som arbetsgruppen föreslår.

Treåriga stöd skulle underlätta den fria scenens planering

Är det något som många ger tummen upp för, är det den fria scenens nya möjlighet att få fleråriga understöd. Som Klockriketeaterns Dan Henriksson konstaterar; ”om vi för tre år framåt skulle veta att finansieringen är tryggad skulle det underlätta planeringen, nu vet vi långt in i januari ännu inte hur vårt bidrag för 2018 ser ut”.

Att också de stora institutionerna tvingas formulera en verksamhetsplan där man måste vara tydlig med sina visioner och målsättningar, det anser många att gör institutionerna gott. Dessutom kan det också hämta med sig en psykologisk effekt. Åtminstone på ett plan ställs alla på samma linje, stora institutioner och små fria grupper.

Men borde inte reformen väcka oro hos institutionerna?

Begreppet Regionteaterstatus försvinner

En sak som förutom möjligtvis minskade anslag kan bli ett bekymmer för de finlandssvenska regionteatrarna, Wasa och Åbo Svenska Teater, är att begrepp som regionteaterstatus försvinner. Samtidigt försvinner de tilläggsanslag som den statusen automatiskt hämtat med sig.

Marit Berndtson
Marit Berndtson på Wasa Teater. Marit Berndtson Bild: Yle/Roger Källman marit berndtson

På Wasa Teater vill den administrativa chefen Marit Berndtson ändå inte säga mycket om framtiden, inte ännu; ”det är fortfarande allt för mycket som är öppet, på basen av det vi vet nu är det mycket svårt att säga vilka följder reformen skulle få i praktiken”.

Det säger de flesta som ska kommentera förslaget, att det är svårt att förhålla sig till det. Åtminstone tills det blir klart vilka budgetramar som regeringen slår fast.

Tammerfors förlorar mest

Men en detalj har på finskt håll redan väckt stora protester. Det handlar om Tampereen Työväen Teatteri som hotas av en ekonomisk smäll till följd av förslaget.

Tidigare har TTT haft samma status som Svenska Teatern, som nationalscen. Men då Svenskis skulle flyttas ett steg uppåt, skulle TTT förlora sin specialstatus och i och med det uppskattningsvis två miljoner euro. Det skulle, säger man, leda till att landets näststörsta scen skulle tas ur bruk.

I Tammerfors gör man nu det här till en både regionpolitisk och språkpolitisk fråga. Tidningen Aamulehti bygger upp en konflikt mellan Helsingfors och övriga Finland (”Tammerfors betalar för att nya aktörer som alla finns i huvudstaden skall få pengar”), och konstaterar att det svenska språket nu får fördelar på en av de största finska teatrarnas bekostnad.

Arbetarmuseet Werstas chef Kalle Kallio gick i sin kommentar till lagförslaget så långt att han förklarar beslutet att skära ner TTTs och inte Svenska Teaterns anslag med att ”teaterns nya chef (Joachim Thibblin) råkade sitta med i arbetsgruppen bakom lagförslaget”.

Är det något som teatervärlden inte behöver, är det interna bråk om pengar. Men ifall arbetsgruppens önskan om tilläggsanslag inte förverkligas, lär reformen leda till åskmoln framom solsken.

För artikeln har följande personer kontaktats; Birgit Aittakumpu (den fria teatergrupp-organisationen Universums verksamhetsledare), Marit Berndtson, Arn-Henrik Blomqvist (från den finlandssvenska teaterorganisationen Cefisto), Dan Henriksson, Riitta Kaivosoja, Maria Lundström (teaterchef för Viirus), Marianne Möller (dramaturg) och Joanna Wingren (teatergruppen Blaue Frau).