Hoppa till huvudinnehåll

I Gösta Sundqvists låtar blev förlorarna folkkära karaktärer - därför älskas han fortfarande i Finland

Leevi and the Leavings Suomen euroviisukarsinnoissa.
Leevi and the Leavings uppträdde som band aldrig live. De deltog i uttagningen för ESC 1981 men då var det Ossi Runnes orkester som kompade. Leevi and the Leavings Suomen euroviisukarsinnoissa. Bild: Leif Öster/YLE Gösta Sundqvist,Leevi and the Leavings,1981,Finlands Eurovision Song Contest uttagningar

Trots att han kunde vara elak mot andra musiker och vägrade att spela inför publik så vinner Gösta Sundqvist nya fans hela tiden. Karaktärer som pillurallyföraren Teuvo och pojken som hette Päivi är rikskändisar i Finland.

Man kan bra säga att Sundqvist var landets mest introverta artist. I mitten av 90-talet slutade han ge intervjuer för de ledde oftast till att han bara skällde på andra artister. Han gick aldrig på några premierär och han fanns aldrig i något kändisvimmel.

Tässä naamassa arpikin kaunistus olisi
Ja hampaat voi uusiksi laittaa
Mut ajokortin ja Anglian kilvet vei poliisi
Se harrastustoimintaa haittaa
― Teuvo maanteiden kuningas som dyrkades i rallyfinland trots Sundqvists ironiska text.

Det mest märkliga av allt är att hans band, Leevi and the Leavings, aldrig spelade live och trots det lyckades de skapa de där låtarna som trängde sig in i varje finländares huvud.

Låtsasfestival blev starten

Att teckna ett porträtt på Gösta Sundqvist är näst intill omöjligt. Han gav få intervjuer och i de han gav så kunde han ibland uttrycka åsikter som var helt motstridiga jämfört med vad han hade sagt tidigare.

Det hela började egentligen som en låtsasfestival som Gösta och några andra musikerkompisar brukade arrangera på sommaren mitt i skogen. Publiken bestod av inbjudna gäster och de var inte många.

På konserten var det samma musiker som spelade i olika band. De hette t ex Imatran Voima, Baby Bys, Kyösti Salmenoksan kvintetti, Leevi and the Leavings och en parodi på Hector som man kallade för Victor.

Trummisen i bandet, Reijo Inna, skickade en kassett med en inspelning med alla grupper till skivmogulen Atte Blom som tyckte att det verkade intressant men en helt omöjlig idé att göra en skiva med alla banden.

- Gösta valde slutligen att det var Leevi and the Leavings som skulle göra en skiva för där fanns de karaktärer i låtarna som han gillade bäst. Jag skulle tippa att det fanns av dem i många av de andra banden också, berättar Atte Blom.

Marja-Leena första hitlåten

Första skivan blev en av gruppens största hitlåtar nämligen Mitä kuuluu Marja-Leena som handlar om en man som 20 år för sent vill ha sin ungdomsförälskelse tillbaka och ringer upp henne mitt i natten.

Texten är uppbyggd i realtid och börjar med att det är en yrvaken Marja-Leena som svarar. Mannen frågar hur hon mår och om hennes idol fortfarande är George Harrison.

- Många av låtarna i början av karriären handlade just om en looser som vi kan kalla för Leevi och den här karaktären hade flyttat till staden men ville tillbaka till landet. Det är förresten jag som pratar i telefonen med Marja-Leena i slutet av låten, berättar Atte Blom och skrattar högt över att han också har medverkat på en skivinspelning.

Atte Blom ser sin spegelbild i ett fönster
Enligt Atte Blom var Gösta Sundqvist en exemplarisk medborgare. Atte Blom ser sin spegelbild i ett fönster Bild: Kjell Ekholm/Yle Atte Blom

Levde under en glaskupa

Det blev också Atte Blom som kom att stå Gösta Sundqvist närmast under hela karriären. Överhuvudtaget var det väldigt lite som Sundqvist rörde sig med andra artister eller personer i branschen.

Då man skriver texter som har en dubbelmening så kan man aldrig lita på att folk förstår dem på rätt sätt― Atte Blom om publikens förhållande till Leevi and the Leavings låtar

Däremot var fotbollslaget Johanneksen Dynamo något som låg honom nära hjärtat och han trivdes i sällskap med andra spelare.

- Han hade byggt en glaskupa kring sig själv och branschen var helt utanför den. Jag var antagligen den enda som fick titta in i den nu och då, säger Atte Blom.

Från början fanns det en tillit mellan dem och Blom var en av de få som kunde påverka Gösta då det gällde hans artistkarriär. Ofta diskuterade de olika låtar och ordningsföljden på skivorna.

Pärmbild på boken Gösta Sundqvist Leev and the Leavingsin Dynamo
Timo Kalevi Forss har skrivit en bok som handlar om Gösta Sundqvists liv. Pärmbild på boken Gösta Sundqvist Leev and the Leavingsin Dynamo Bild: Kjell Ekholm/Yle Leevi and the Leavings

Från Umberto Marcato till Jethro Tull

Gösta Sundqvist föddes 1957 och gick en allför tidig död till mötes då han på grund av hjärtfel avled år 2003.

Då man försöker utreda hans musikaliska referenser är det en väldigt brokig bild som man blir tvungen att måla upp. I flere intervjuer har han konstaterat att det långt var radions utbud i början av 60-talet som fanns kvar i honom.

Då var det inhemsk schlager som gällde och namnen Toivo Kärki, Reino Helismaa, Esa Pakarinen och Olavi Virta har dykt upp i olika sammanhang.

Men Gösta Sundqvist har också berättat att hans mamma alltid brukade spela skivor med Umberto Marcato då han skulle sova dagssömn. Spår av den melodiösa italienska schlagern kan man också hitta i hans låtar och de 70-tals influenser som han ofta nämnt är Jethro Tull.

Trummisarna kom och gick

Grundstommen i Leevi and the Leavings var förutom Gösta själv, basisten Risto Paananen som var med från starten och Juha Karastie som kom med lite senare. Trummisarna kom och gick under många år och en skiva spelade de till och med in utan någon slagverkare.

Sommaren 1986 råkade Niklas Nylund bli bekant med Paananen via sitt sommarjobb och det ledde till att han plötsligt var i en inspelningsstudio och spelade in en annan av gruppens klassiker nämligen Teuvo maanteiden kuningas.

Låten var egentligen Sundqvists ställningstagande mot de s.k. pillurallykungarna som finns i varje by och småstad.

De här vettvillingarna krockar med oskyldiga människor och så kallar man det för hobby. Kalla det fast för mitt politiska ställningstagande, sade Sundqvist i en intervju.

Niklas Nylund i sin studio i Borgå.
Teuvo blev första låten som Niklas Nylund spelade trummor på. Niklas Nylund i sin studio i Borgå. Bild: Yle/Kjell Ekholm Niklas Nylund

Många trodde att Teuvo fanns på riktigt

Enligt Atte Blom kunde Gösta Sundqvist behandla den fiktiva karaktären Leevi på många olika sätt i sina låtar.

Det kunde handla om riktigt sorgliga karaktärer som en mördare som stryper kvinnor i Brunnsparken (Kaivopuiston murhaaja), eller ungkarlen som tar bussen till stan för att gå på disko men kommer hem för att dansa med kvasten (Elämänmeno).

Men han var också en av de första som vågade ge ut en låt om en transsexuell. Låten Poika nimeltä Päivi var enligt Blom en idé som Sundqvist hade fått från Shel Silversteins låt A boy named Sue som Johnny Cash gjorde känd.

Hans största last var cigarretter men han hatade alkohol och människor som drack― Atte Blom om varför Gösta Sundqvist ofta sablade ned på artister som Juice Leskinen

Men i de flesta låtar fanns det en form av satir och ironi som många säkert hade svårt att förstå. Man visste inte riktigt vad man skulle tro.

De var trots allt ofta så stora förlorare i livet att de blev på något sätt sympatiska i hans låtar. Och då han dessutom lindade in dem i vackra och melankoliska melodislingor var motstridigheten total.

Atte Blom håller med att det fanns en kontrovers och motstridighet i låtarna men Sundqvist ville aldrig förlöjliga någon.

- Då man skriver texter som har en dubbelmening så kan man aldrig lita på att folk förstår dem på rätt sätt. Jag tror att en stor del av folket tog dem nog på allvar. Många hade också en känsla av att det här är på det här sättet men de vill inte veta om det eller kanske till och med avskyr en sång för att man tror att folk skrattar åt dem.

Och idéer till låtarna samlade han ofta från andra människor. Han var en gång hemma hos producenten Pekka Aarnio som höll på med husrenovering.

Det gick inte många månader så hade Sundqvist skrivit låten Vasara ja nauloja och där fanns flere detaljer som de just hade pratat om under besöket.

Över 700 radioprogram

En del av Gösta Sundqvists karaktärer fick också ett liv i de många program som han gjorde för Yle under årens lopp. Han började med underhållnigsprogrammet Tietokoneenkorjauskurssi i Radiomafia, som absolut inte hade något att göra med reparation av datorer.

Sändningarna startade med publikkontakt och hela programmet var fiktivt. Det första programmet började med att Gösta säger att det är enbart de som hör till blodgruppen A, B, AB eller O som får ringa till programmet. Personerna som ringde in hade alla väldigt speciella historier att berätta.

Under årens lopp gjorde Gösta Sundqvist totalt ca 700 program för Yle och det sista sändes i kanalen Yle Q som lades ned 2002.

Gösta Sundqvist 1997 ja taustalla tietokoneita.
Gösta Sundqvist gjorde också 700 radioprogram för Yle. Gösta Sundqvist 1997 ja taustalla tietokoneita. Bild: Seppo Sarkkinen / Yle Kuvapalvelu, kollaasi: Elina Yli-Ojanperä Gösta Sundqvist,datorer,1997

Första programmet i serien Tietokoneenkorjauskurssi

En varm och godhjärtad person

Enligt Atte Blom var Gösta Sundqvist i grund och botten en god medborgare, man kunde nästan kalla honom exemplarisk. I hans liv kom familjen alltid först. Han kunde ta ut stora förskott från skivbolaget för att köpa lägenheter åt sina barn.

- Hans största last var cigarretter men han hatade alkohol och människor som drack och jag tror att det var därför han också hatade Juice Leskinen, berättar Atte Blom som ännu sörjer Gösta Sundqvists alltför tidiga bortgång.

Han hade hela livet haft problem med hjärtat och det var också orsaken då han gick bort år 2003 endast 46 år gammal. Hans musikaliska arv bestod av hela 16 stycken album samt två samlingsskivor av vilka den första sålde över 150.000 exemplar.

Fokus på Gösta Sundqvist och Leevi and the Leavings på lördag kl 13.03 i Yle Vega

På Arenan i 30 dagar

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje