Hoppa till huvudinnehåll

"Jag hoppas att vi kan visa respekt för våra medmänniskor och för det förflutna", säger Maarit Feldt-Ranta vars farfars far arkebuserades i Ingå i maj 1918

Maarit Feldt-Ranta och hennes farfars far Fredrik Feldt och hans bror Vilho Palmu.
Maarit Feldt-Ranta och hennes farfars far Fredrik Feldt och hans bror Vilho Palmu. Maarit Feldt-Ranta och hennes farfars far Fredrik Feldt och hans bror Vilho Palmu. Bild: YLE/Marit Lindqvist och Esbo stadsmuseums bildarkiv. Maarit Feldt-Ranta,1918,finska inbördeskriget,arkebusering,Karis,Ingå,Västankvarn 1918

Ett nött sepiafärgat fotografi och några spridda anteckningar är vad jag har i bagaget när jag stämmer träff med Maarit Feldt-Ranta för att prata om inbördeskriget 1918 och om Maarit Feldt-Rantas farfars far Fredrik Feldt som arkebuserades i Västankvarn i Ingå i maj 1918.

Maarit Feldt-Ranta är socialdemokratisk kommunalpolitiker och riksdagsledamot från Karis, som också varit partisekreterare för SDP och ordförande för Finlands svenska socialdemokrater.

Det visar sig att Maarit Feldt-Ranta inte heller har så mycket mer information om sin farfars far än vad som ryms i en plastficka: några gulnade tidningsurklipp, en släktutredning som visar på generationer av soldater och torpare i norra Savolax och en del andra dokument.

- Den information jag har om Fredrik Feldt har jag skrapat ihop i olika arkiv och hittat i handlingar hos mina föräldrar. Jag minns också att mina föräldrar och farföräldrar berättat om Fredrik Feldt, men minnesbilderna är rätt vaga, säger Maarit Feldt-Ranta.

När jag visar det kantstötta fotografiet jag hittat i Esbo stadsmuseums bildarkiv som är taget i Hille Finnbergs fotostudio i Karis ca 1910 och som föreställer Fredrik och hans bror Vilho blir Maarit Feldt-Ranta alldeles stum och uppenbart rörd:

- Jag vet att jag har sett det här fotografiet någon gång tidigare, men jag minns inte när eller var.

Bröderna Fredrik Feldt och Vilho Palmu (fd Feldt) i Karis ca 1908-1910.
I Esbo stadsmuseums bildsamling finns detta fotografi som föreställer Fredrik Feldt (stående) och hans bror Vilho Palmu, född Feldt. Enligt museets uppgifter auktionerades bröderna ut när de var 7 respektive 9 år gamla. Vilho var medlem av Alberga röda garde och dog även han under inbördeskriget. Bröderna Fredrik Feldt och Vilho Palmu (fd Feldt) i Karis ca 1908-1910. Bild: Esbo stadsmuseum Karis,bröder,män,1910-talet,finska inbördeskriget,Vilho Palmu

Det vi vet är att Fredrik Feldt föddes i Pielavesi i september 1878 och att han i 20-årsåldern kom till Ingå där han fick jobb på en bondgård.

På Kvarnkulla gård i Finnböle by träffade han sin blivande hustru Aina Kvarnström, som var dotter i gården.

Fredrik och Aina gifte sig år 1903 och de flyttade till Karis två år senare. I Karis bosatte sig familjen, som snart också bestod av fem söner, i ett rött trähus som stod mittemot Fokushuset på Centralgatan.

- Huset finns inte kvar, men tomten går än idag under namnet ”den feldtska tomten”, konstaterar Maarit Feldt-Ranta.

Fredrik Feldt var stenarbetare och en del källor anger att han arbetade vid järnvägen i Karis.

År 1908 var Fredrik Feldt med om att grunda Karis finska arbetarförening och han var också initiativtagare till Folkets hus ”Rientola” som uppfördes på Köpmansgatan.

- Det berättas att Fredrik skulle ha huggit stenfoten till Folkets hus, men det har jag inte fått bekräftat, säger Maarit Feldt-Ranta.

Folkets hus i Karis.
Folkets hus i Karis stod klart år 1917. Folkets hus i Karis. Bild: Yle/Marica Hildén folkets hus i karis

- Fredrik Feldt var med andra ord familjefar, politisk aktivist och arbetare, mer än så vet jag inte. Jag har inte heller någon uppfattning om hurudan han var som människa.

Maarit Feldt-Ranta har inte hittat några uppgifter om vad hennes farfars far gjorde sedan inbördeskriget brutit ut i slutet av januari 1918.

Med största sannolikhet var han dock engagerad i det lokala röda gardet.

Enligt en källa i Sture Lindholms bok Röd galenskap – vit terror. Det förträngda kriget 1918 i Västnyland hotade nämligen stenarbetaren Feldt på Karis station med att ta brödkorten ifrån en om man inte gick med i röda gardet.

Vid den här tiden var Finland beroende av import av såväl mjöl som bröd. När spannmålsleveranserna från Ryssland och Tyskland upphörde under första världskriget ledde det till eskalerande priser.

För att maten skulle räcka till så många som möjligt och så långt som möjligt började staten ransonera livsmedel. Varor som mjöl, bröd, smör, kött, mjölk, socker, kaffe och tobak kunde man köpa endast om man hade en kupong som berättigade till inköp av en ranson.

Ransoneringskort för kött från år 1917-1918 i Helsingfors.
Ett köttransoneringskort från år 1917-1918. Ransoneringskort för kött från år 1917-1918 i Helsingfors. Bild: Museiverkets bildsamling ransoneringskort,livsmedel,kött,1917,1918,finska inbördeskriget

Orsakerna till att man gick med i det lokala röda gardet var givetvis många - en del anslöt sig av ideologisk övertygelse, andra gav efter för påtryckningar.

Också i Västnyland var livsmedelsbristen stor och arbetslösheten akut. För många som hade det knapert var löftet om en lön på 15 mark per dag lockande, och många anslöt sig till röda gardet av rent ekonomiska orsaker.

Identifierad med hjälp av plånbok i fickan

När de vita i mitten av april tog makten över de röda inleddes en omfattande jakt på röda aktivister och gardister.

Fredrik Feldt blev tillfångatagen och han placerades först i fånglägret i Hennala i Lahtis, därefter i fånglägret i Riihimäki innan han låstes in i Folkets hus i Karis.

En av Fredrik Feldts söner, Martin Feldt, har berättat att fadern firade ner en korg genom ett fönster så att mor Aina i hemlighet kunde förse fadern med lite mat.

Omkring den 23 maj fördes Fredrik Feldt till Västankvarn i Ingå där han sköts till döds den 25 maj.

Åker i Västankvarn i Ingå i januari 2018.
Vy över åker i Västankvarn i Ingå. Åker i Västankvarn i Ingå i januari 2018. Bild: YLE/Marit Lindqvist Åker,jordbruk,landskap,Västnyland,Ingå,vinter,Odlingsmark,västankvarn

I september 1946 grävde man upp liken av tre karisbor som arkebuserats i Västankvarn i Ingå, och deras kvarlevor finns idag nedlagda i de rödas grav på gravgården i Karis.

Martin Feldt har berättat att man kunde identifiera fadern tack vare en plånbok som man hittade i jackfickan på en av kropparna.

Dagens Finland ett resultat av målmedvetet arbete

Maarit Feldt-Ranta sörjer givetvis över att det är ont om dokumenterad information som skulle ge kunskap och visshet om vad som egentligen hände hennes farfars far och hans vänner:

- Jag kan inte låta bli att undra över varför en fembarnsfar tog till vapen, och om han hade gjort något så grovt att det var anledningen till att han fick gräva sin egen grav och därefter skjutas i den …

År 1918 var Finland ett mycket fattigt och splittrat samhälle, och enligt Maarit Feldt-Ranta måste det ha varit en desperat nöd som drev folk att ta till vapen för att få mat på bordet och att försöka skapa sig någon slags position i samhället.

- Även om vi har många problem att tampas med också idag, har Finland under decenniernas lopp trots allt lyckats bli en av världens främsta nationer där allas barn får gå i gratis skola till exempel.

Maarit Feldt-Ranta understryker att Finlands framgångssaga är ett resultat av målmedvetet arbete:

- Också som beslutsfattare är jag varje dag medveten om detta när jag går upp för riksdagshusets ståtliga trappa.

Eduskuntatalon pylväät.
Eduskuntatalon pylväät. Bild: Yle Riksdagshuset (Finland),kolonner (icke-levande objekt),riksdagsarbete

”Jag borde ha förstått att fråga när jag var ung”

Jag undrar om inbördeskriget, den röda tiden i Karis och Fredrik Feldt var något man talade om när Maarit Feldt-Ranta var ung?

- Jag minns att min pappa har berättat olika historier. Pappa var oerhört mån om att vi barn skulle känna till vad som händer i samhället. Vid varje måltid diskuterade vi mänskliga rättigheter, jämlikhetsfrågor och andra aktuella frågor.

Maarit Feldt-Ranta minns att också Fredrik Feldts öde dök upp i matbordsdiskussionerna.

Dessvärre dog Maarit Feldt-Rantas båda föräldrar rätt tidigt, far- och morföräldrarna likaså.

- Det harmar mig att jag inte tog reda på och dokumenterade mer när jag var ung. Men då var jag nog mer intresserad av andra saker, som pojkar och att resa … Och nu när man är äldre har man ingen att fråga.

När Maarit Feldt-Ranta var ung bodde familjen nära gravgården som man besökte regelbundet:

- Min mamma hade hand om hela släktens gravar, det var ett hedersuppdrag för henne, så vi besökte gravgården väldigt ofta. Varje jul förde vi också ett ljus till Fredrik Feldts grav, och det har jag fortsatt med genom hela mitt liv.

Sankta Katarina kyrka i Karis är hemkyrkan för Karis svenska och finska församling.
Fredrik Feldt är begraven på gravgården i Karis. Sankta Katarina kyrka i Karis är hemkyrkan för Karis svenska och finska församling. Bild: Yle/Pia Santonen kyrklig samfällighet

Har arvet från inbördeskriget och släktskapet med Fredrik Feldt kommit att prägla Maarit Feldt-Ranta, kan man ju undra, och Maarit Feldt-Ranta konstaterar att Karis är en liten ort med under 10 000 invånare där åtminstone alla äldre ortsbor känner till släkten Feldt:

- Fyra bröder Feldt var aktiva samhällsmedborgare, en del företagare andra järnvägsarbetare, och givetvis har släktskapet följt mig under hela mitt liv.

- Jag har en uppfattning om vem jag är, från en hurudan släkt jag kommer, men jag har inte upplevt att det skulle ha inverkat på hur människor bemöter mig. Jag har aldrig upplevt att min bakgrund skulle ha varit en barlast. Men jag kan ha fel, det kan ju vara att en del ser annorlunda på det, konstaterar Maarit Feldt-Ranta som själv engagerade sig partipolitiskt först i 30-årsåldern.

Minnesåret synliggör tabun

Under de senaste decennierna har forskningen kring inbördeskriget tagit fart på allvar och händelserna 1917-18 har också skildrats i ett flertal fiktiva verk.

Maarit Feldt-Ranta säger att hon storligen uppskattar att det idag finns flera författare och historiker som satt sig in i tematiken kring inbördeskriget, även om hon inser att det givetvis är svårt att såhär hundra år senare skildra nyanser, människors personligheter, deras styrkor och svagheter med utgångspunkt i tunn dokumentation.

I år kommer vi att minnas inbördeskriget på många olika sätt, och jag undrar vilka förhoppningar Maarit Feldt-Ranta har inför märkesåret och vilka farhågor hon eventuellt ser: Hur skulle hon vilja att vi minns år 1918?

- Min förhoppning är att det finns en medvetenheten om klasskillnader såtillvida att man inser vad som kan hända om folk upplever utanförskap eller om rättigheter tas ifrån dem.

Maarit Feldt-Ranta poängterar att det är viktigt att också yngre generationer kommer i kontakt med de här frågorna:

- Det som hände 1917-18 är en del av vår gemensamma historia, men jag hoppas också att vi på ett bättre sätt skall kunna värna om det välfärdssamhälle som tidigare generationer byggt upp. För att vi ska förstå nutiden och kunna bygga vidare för framtiden måste vi känna till vår historia.

Ett brädspel om inbördeskriget 1918.
Ett brädspel om händelserna 1918. Ett brädspel om inbördeskriget 1918. finska inbördeskriget,1918,brädspel

Maarit Feldt-Ranta är övertygad om att minnesåret kommer att synliggöra sådant som varit dolt eller tabubelagt.

- Ännu för några årtionden sedan var det till exempel inte självklart att man i grundskolan berättade om hur det gick till under inbördeskriget.

- Vi har flera generationer som burit på familjens eller släktens trauman utan att man fått prata om det. Nu är tiden mogen såtillvida att allt fler är redo att berätta öppet utan att alltför mycket dramatisera eller avdramatisera, färgsätta eller tonsätta det skedda.

Enligt Maarit Feldt-Ranta finns det givetvis också en risk för att diskussionen kan spetsa till sig:

- Det kan finnas enstaka människor eller organisationer som har behov av att manifestera sig på något sätt.

- Jag hoppas att vi som nation kan stanna upp och minnas. Att vi kan värna om det minnet och hedra de som avlidit på olika sätt. Att vi kan diskutera tillsammans med historiker och författare och andra, och att vi kan dela de här tankarna med varandra. Jag hoppas att vi kan visa respekt för våra medmänniskor och för det förflutna.

Lyssna till hela intervjun med Maarit Feldt-Ranta – längd ca 13 minuter:

Lördagen den 27 januari ordnar Arbetarbladet en diskussion om år 1918 i Finland på Kulturhuset Karelia i Ekenäs.

Chefredaktör Johan Kvarnström diskuterar inbördeskriget tillsammans med forskaren Matias Kaihovirta och riksdagsledamoten Maarit Feldt-Ranta, som också är ordförande för Skötselföreningen för röda fångars minnesmärke i Ekenäs.

Läs mera:

Långläsning: Finland 1918 - om poeten som blev bödel i Västankvarn

Straffexpeditioner, rensningsarbeten och arkebuseringar. Västankvarn i Ingå blev huvudstaben för Västnyländska bataljonen som i maj 1918 avrättade flera hundra röda i regionen. Fälträttsdomare var en tongivande journalist som började sin bana som dagdrivarpoet i Helsingfors krogvärld.

Läs mera:

Kampen mellan de röda och de vita - inbördeskriget 1918

Knappt hade Finland blivit självständigt så bröt inbördeskriget ut. I kriget dog över en procent av Finlands dåvarande befolkning. Krigets sår tog lång tid att läka.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje