Hoppa till huvudinnehåll

Tove Appelgren rivstartar som Åbo Svenska Teaters nya dramaturg

Tove Appelgren dricker ur en stor kopp.
Tove Appelgren och kaffekoppen. Tove Appelgren dricker ur en stor kopp. Bild: Tomas Jansson / YLE teater,Tove Appelgren (Författare)

Hon gömmer sig bakom kaffekoppen, men spelar ändå huvudrollen på Åbo Svenska Teaters premiärrepertoar i vår. Tomas Jansson träffar kvinnan bakom pjäsen om den 35-åriga Honey, pratar om dramaturgens jobb och vilket avtryck hon vill lämna i teaterns verksamhet.

Det har plötsligt talats mycket om dramaturger på de finlandssvenska teatrarna, yrkeskåren som teaterpubliken känner allra sämst – den där personen som läser pjäser, översätter, förvandlar romaner till något som kan spelas på en scen, och som tillsammans med chefen och skådespelare bestämmer vad publiken ska bjudas på.

Tidigare i veckan blev det klart att Ann-Luise Bertell blir Svenska Teaterns dramaturg från hösten, och i Åbo har Tove Appelgren nyss inlett arbetet som ny dramaturg på teatern som i ett helt år har varit utan dramaturg efter att Pekka Sonck gick i pension.

Åbobon som återvände "hem"

Tove är ursprungligen åbobo men har bott i Helsingfors halva sitt liv, tills hon för tre år sedan igen återvände till sin födelsestad. Hon är utbildad regissör, har varit barn- och ungdomsteatern Taimines husregissör och -dramatiker, var chef för Lilla Teatern ett par år i slutet av 90-talet men har sedan dess jobbat som en frilansande regisserande dramatiker och författare.

Tills nu, då hon efter aderton år fick erbjudandet att bli dramaturg på Åbo Svenska Teater, en både regisserande och skrivande dramaturg som redan under våren står bakom teaterns enda nya produktion – monologen Honey, om en kvinna i 35-årsåldern med en besvärlig relation till sin mamma och litet knepig relation till sin dotter, med tre exmän och två barndomsväninnor och en psykoterapeut.

Porträtt av Tove Appelgren, Åbo 2018.
Tove Appelgren framför Honeys manuskript. Porträtt av Tove Appelgren, Åbo 2018. Bild: Tomas Jansson / YLE Tove Appelgren (Författare)

Då vi träffas i hennes färska arbetsrum på teaterns fjärde våning har hon klistrat upp pjäsens manuskriptsidor på väggen, ”för att jag ska få en överblick av rollerna” förklarar hon.

- Det är svårt för mig att annars förstå min egen text som helhet och uppfatta variationerna och göra justeringar. Man ska umgås med sitt stoff. Det har jag lärt mig av Cora Sandells Alberte , och det här är ett sätt att göra det på.

Inga teaterdrömmar i Katedralskolan

Min bild av dramaturgens jobb är att man på den posten kan ha en stor betydelse för teaterns repertoarval, som dramaturg läser man högar med pjäser och kan därför fungera som ett slags portvakt för pjäsens möjliga väg till teaterscenen.

Nu har jag därför tänkt få Tove att berätta vilken slags teater hon får kickar av, kanske till och med om hon har planer på att hämta med sig något helt nytt.

Men jag börjar med att backa trettio år tillbaka i tiden, då hon gick i Katedralskolan och mer eller mindre dagligen promenerade förbi Åboteaterns fasad. Vad betydde teatern för henne då?

- Det var Teatern, inte fanns det något annat, kanske Skolteatern som gästspelade ibland. Men gick jag på teater så var det där.

Gick du ofta på teater?

- Ja vad är nu ofta? Det var inte något vardagligt för mig att gå på teater, men då jag gjorde det var det kiva.

Gick du nångång förbi teaterhuset och tänkte att du en dag kommer att jobba där?

- Nej, säger Tove och skrattar till.

- Men om nån skulle ha sagt det då, skulle jag ha blivit förtjust. På riktigt.

Åbo svenska teater.
Åbo svenska teater. Bild: YLE/Rolf Granqvist Åbo,Åbo Svenska Teater,åbo svenska teater

Inleder med ett ettårigt kontrakt

Det är redan ett år sedan det blev klart att Tove Appelgren efter aderton frilansår tar över teaterns dramaturgiat från början av 2018. Men så mycket frilansblod finns det ännu i henne att kontraktet med ÅST tillsvidare bara sträcker sig över ett år.

Till sommaren ska hon och teatern komma överens om det känns bra att leva tillsammans också över en längre period.

Kanske därför gör hon mig litet besviken då jag vill höra henne komma med programförklaringar, hon nöjer sig med att säga att ”det inte är min uppgift att lämna ett avtryck, min uppgift är att stå till tjänst med det jag kan tillföra här”.

- Nu ska jag nosa mig fram till vad det innebär att just jag är dramaturg på just ÅST och ta reda på vad teatern behöver. Med teater är det så att det i mötet mänskor emellan uppstår idéer, så nu ska jag inte minst fungera som bollplank till chefen och andra inom personalen och se vad som händer.

- Att jag valts hit gör att jag präglar helheten på mitt sätt, enligt min personlighet och de erfarenheter och begåvningar som jag har. Jag har ju nischat in mig på barn- och ungdomsteater ganska mycket, så förhoppningsvis får jag göra nånting sånt.

Någon favoritpjäs då, eller favoritdramatiker?

- Som studerande var det mycket Strindberg, kanske också Minna Canth. De hade den där tydligheten som jag känner mycket för. Men pjäser...

- Les Miserables som jag såg här på teatern hör till mina favoriter, vilket väl är otippat eftersom jag inte har varit nån stor musikalvän. Men det var en enorm upplevelse. Fast jag satt bakom en stolpe högst uppe och mest bara såg hjässor, så berörde det mig ändå på djupet.

Komedin är Appelgrens genre

Men då hon börjar berätta om vad hon själv som dramatiker strävar efter, får jag en bild av vad för slags teater som hon ser som viktig.

- Som dramatiker försöker jag se till att publiken är lycklig. Jag skriver egentligen alltid komedi så hos mej finns glädjen och lyckan hos publiken då de ser pjäsen, mer än mellan rollkaraktärerna. Och så skapas skratt, och känslor överhuvudtaget. Kan man skapa skratt tror jag man kan skapa en dörr också till andra mörkare känslor.

Under de senaste åren har det talats mycket om nyskriven finlandssvensk dramatik, hur ser du på den dramatikens plats i Åbo?

- Jag hoppas det kommer att finnas sådant. Det finns ju inget syfte med att tala svenska om vi inte har en kultur som kräver det, annars kan vi tala ett annat språk. Utan en gemensam kultur blir det poänglöst, språket är inte viktigt i sig utan just som kulturbärande fenomen. Så jo, det är jätteviktigt.

- Jag har ju jobbat tillsammans med Teater Taimine som inte gör nånting annat än nyskrivet, så jag vet att det nog är möjligt.

Men vilket avtryck Tove Appelgren en dag kommer att lämna efter sig på Åbo Svenska Teater, det får vi vänta med att komma fram till. Först ska det klarna hur lång hennes tid på teatern blir, och som Tove själv formulerar det; ”sen långt senare med facit på hand kan man kanske komma fram till vilken roll jag har spelat här.”

Tove Appelgrens pjäs Honey, regisserad av henne själv, får sin premiär i mars.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje