Hoppa till huvudinnehåll

Belägringen av Leningrad präglar dagens S:t Petersburg

Margarita Izotova står framför Marttila-tavlor. Enligt Margarita Izotova skapar de sköna verken en stark själ.
Enligt Margarita Izotova skapar de sköna Marttila-konstverken en stark själ. Margarita Izotova står framför Marttila-tavlor. Enligt Margarita Izotova skapar de sköna verken en stark själ. Bild: Yle/ Anders Mård konst,Ryssland,Jelena Marttila

Ryssland uppmärksammar idag årsdagen av Leningrads blockad under andra världskriget. Medan statsledningen framhäver en patriotisk krigshistoria vårdar invånarna de personliga uppoffringarna.

Den som närmar sig S:t Petersburg från flygfältet kan inte undgå monumentet över stadens ”hjältemodiga försvarare”.

En 48 meter hög obelisk tornar plötsligt upp sig och fungerar som en magnet på den intensiva trafiken som till slut slungas ut i en rondell.

Framför stenpelaren står en samling svarta skulpturer: heroiska arbetare, sörjande mödrar och krigiska soldater. Trappor leder ner till en öppen plats med stenplattor, silvergranar och facklor. I mitten en effektfull staty där kvinnor och män bär på sårade och döda.

Monumentet över "Leningrads hjältemodiga försvarare" hyllar landets krigshistoria.
Monumentet över "Leningrads hjältemodiga försvarare" hyllar landets krigshistoria. Monumentet över "Leningrads hjältemodiga försvarare" hyllar landets krigshistoria. Bild: Yle/ Anders Mård Ryssland,statyer,monument,Leningrad,minnesmonument

Runt platsen löper en svart betongring, bruten mot söder, som får symbolisera blockaden.

Välkommen till S:t Petersburg. Välkommen till belägringen.

Brutal järnring

Det var den 8 september 1941 som Hitlers armé inledde en 900 dagar lång blockad av Leningrad. Även finska trupper hade en egen roll i belägringen.

Omkring en miljon av stadens invånare dog. De flesta av svält och köld.

När järnringen var bruten och kriget var slut beslöt Stalin att sovjetmedborgarna skulle radera minnet av blockaden. Museer stängdes och böcker censurerades.

Den enda historia Kreml ville lyfta fram var hur tappert Röda armén hade kämpat. Partitoppars och generalers misslyckanden i Leningrad förtegs. Likaså invånarnas tragiska öde.

Monumentet med obelisken är en del i den berättelsen.

Minnet förvaras i sarkofager

Obelisken gömmer ett underjordiskt museum som för tankarna till pyramidernas gravmonument.

I en högstämd sal består belysningen av 900 lampor. Ur högtalarna hörs ljudet av en metronom, radiosignalen under kriget, som är en symbol för stadens hjältemod.

Det helgade försvaret av staden ligger på lit de parade i svarta sarkofager: gevär, soldathjälmar och dokument.

Museet understryker arméns stora seger, inte invånarnas hjältemod.

President Vladimir Putin deltar inte i dagens ceremonier när Petersburg minns belägringen. Han besökte staden förra veckan, och beslöt fortsätta en sovjetisk tradition där landets ledare frossar i krigshistoria.

Putin valde att inviga ett nytt museum strax utanför staden som på ett modernt sätt visar hur det gick till när Röda armén äntligen kunde bryta blockaden i en massiv offensiv vintern 1943.

Blockadens legendariska krönikör

Den som vill ta del av hur invånarna vårdar minnet av blockaden kan med fördel landa i stadens kulturliv.

Det finns en rik mytologi om belägringen som vårdas ömt i varje hem. En handlar om hur det var stadens stolta kultur med sina teatrar, konserter och utställningar som höll invånarna vid liv.

– Det här är en fantastisk utställning. Allt är så äkta, tavlorna är målade direkt ur själen, av en människa som genomled belägringen själv, och som bodde granne med liv och död, varje dag.

Det här säger 84-åriga konsthistorikern Nadezjda Nesjatajeva där hon sitter på en stol i en sal i Konstnärsgillets museum i centrala Petersburg.

Nadezjda Nesjatajeva sitter framför ett fönster. Hon överlevde belägringen tack vare sin farmor.
Nadezjda Nesjatajeva överlevde belägringen tack vare sin farmor. Nadezjda Nesjatajeva sitter framför ett fönster. Hon överlevde belägringen tack vare sin farmor. Bild: Yle/ Anders Mård Ryssland,Belägringen av Leningrad

Nesjatajeva utstod själv belägringen. Hennes föräldrar dog, men själv klarade hon sig tillsammans med sin farmor.

Tavlorna vi tittar på är målade av 95-åriga Jelena Marttila. Här finns inget av den pompösa statliga retoriken, utan alla bilder visar på ett enkelt sätt blockadens brutala vardagsverklighet.

Marttila föddes i Leningrad. Hennes far var en finländare som avrättades under Stalins terror. Numera bor Marttila i Kotka. Belägringen uthärdade hon tillsammans med sin mor och hennes bilder är legendariska i staden.

– Trots kriget studerade Marttila envist på det enda konstinstitutet i staden som fortfarande fungerade, berättar Nesjatajeva. Varje dag promenerade hon flera kilometrar genom en öde stad där snön låg i höga drivor som i en skog.

Barnen kom först

Många av Marttilas arbeten är från vintern 1941 när situationen var som värst. Staden saknade el, vatten och värme. Det enda som fanns att äta var bröd.

Kölden var sträng och folk dog som flugor ute på gatorna. Brottslighet och vandalism var vardag. Till och med kannibalism förekom.

– Men relationerna människor emellan kunde också vara otroligt hjärtliga under de där dagarna, säger Nesjatajeva. Alla tog verkligen hand om oss barn. De unga och männen hade ju alla försvunnit till fronten. Det var bara vi barn och de gamla kvar i staden. Och alla arbetade eller studerade.

Konsten har fortfarande ett starkt grepp om Nesjatajeva. Hon skriver envist om konst och hon besöker ständigt nya utställningar.

– För mig är konsten livet, säger hon. Och jag hoppas att den här utställningen väcker medlidande och tacksamhet hos den nya generationen.

Leningrads madonna

Ett av Marttilas kändaste verk är ”Leningrads madonna” som beskriver en mor som både värmer och skyddar sitt barn.

Ett annat är det självporträtt hon målade vintern 1941. Vid det laget var hon så svag att hon ofta svimmade. En kväll sa grannen till hennes mamma att Jelena knappast överlever natten.

I det skedet beslöt hon att stanna upp hela natten och rita ett självporträtt.

– Om jag måste dö gör jag det helst med en pensel i handen, skrev Marttila i dagboken.

När gryningsljuset bryter in förstår Marttila att livet går vidare – tack vare konsten.

Folk diskuterar under en utställning med Jelena Marttilas konst.
Utställning med Jelena Marttila-tavlor. Folk diskuterar under en utställning med Jelena Marttilas konst. Bild: Yle/ Anders Mård konst,konstutställningar,Ryssland,Jelena Marttila

Efter kriget uppmanades Marttila att förstöra sina verk eftersom de stred mot den officiella bilden och inte var tillräckligt ”hjältemodiga”.

– Marttila är ett lysande exempel på en äkta leningradbo som är uppfylld av stadens kulturarv och som kan reflektera och uttrycka svåra saker i en träffande konstnärlig form, säger intendenten Margarita Izotova.

Izotova är själv ett barn av belägringen och bor fortfarande kvar i den lägenhet där familjen uthärdade belägringen.

– Jag överlevde trots att min mamma två gånger bestals på familjens alla matkuponger, berättar Izotova. Men andra människor kom till vår hjälp.

Enligt Izotova kan människan stå ut med mycket ifall själen är stark.

– Min familj led stort under sovjettiden, samtidigt utrustade den mig med en kraftig själslig laddning inför livet, säger hon. Men också vår vackra stad hjälper. Dostojevskij skrev att skönhet är styrka, och jag håller helt med.

– Jag är övertygad om att det vackra ger mer andlig energi än mycket annat, fortsätter hon. Och den här stadens unika energi försvinner ingenstans, utan den förs över från generation till generation.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes