Hoppa till huvudinnehåll

Geriatriker: Vi måste sluta binda fast våra åldringar

Bilden föreställer en människa som inte kan röra sig på att av att hen har spänts fast.
Bilden föreställer en människa som inte kan röra sig på att av att hen har spänts fast. Bild: Miiku Lehtelä Grafik

I Finland behandlas ingen annan grupp i samhället som minnessjuka åldringar. Att åldringar spänns fast i sängen borde förbjudas, säger Jaakko Valvanne, emeritusprofessor i geriatri.

Två systrar träffas i S:t Michel för att diskutera sin avlidna systers öde. På bordet finns bilder av systern där hon ligger i en säng fastspänd med ett magnetbälte.

- Jag förstår inte varför hon behandlades så. Under våra år i vården har vi inte sett något liknande, säger Ritva Sommermark.

Ritva Sommermark och Raija Lindström har lång erfarenhet av vårdbranschen. Sammanlagt har de jobbat i över 90 år inom vården.

Ritva Sommermark har varit sjukskötare i Sverige. Raija Lindström har gått i pension, men jobbar fortfarande som vårdare inom åldringsvården i S:t Michel.

Ritva Sommermark och Raija Lindström diskuterar sin systers öde.
Ritva Sommermark och Raija Lindström har jobbat länge inom vårdbranschen. Ritva Sommermark och Raija Lindström diskuterar sin systers öde. Bild: Harri Harjunpää diskussion,Raija Lindström

Deras syster Raili avled sommaren 2017. Sista gången Ritva Sommermark träffade henne var i slutet av mars 2017. Systern var på ett vårdhem och de drack kaffe tillsammans.

Då fattade Ritva Sommermark beslutet att lämna Sverige och flytta till S:t Michel.

– Det kändes som att det inte fanns någonting viktigare.

På sista bilden som Ritva Sommermark tog sitter hennes syster i gungstolen och dricker kaffe. Hon såg fram emot att Ritva Sommermark skulle komma hem.

De anade inte hur lite tid hon hade kvar att leva, även om hennes hälsotillstånd var dåligt.

Ritva Sommermark en bild av sin syster.
Ritva Sommermark en bild av sin syster. Bild: Harri harjunpää fotografier

Systern led av minnessvårigheter och hade även diagnosticerats med cancer. Dessutom hade hon under det senaste året flyttats flera gånger mellan olika vårdhem och sjukhusavdelningar.

Kände sig som en gammal stövel

Allt det här påverkade systern, eftersom hennes liv saknade en kontinuitet. Ibland visste hon knappt var hon var.

– Hon sade att hon var som en gammal stövel som ingen vill ha, berättar Ritva Sommermark.

Det var Raija Lindström som höll den tätare kontakten med vården och systern, eftersom hon bodde på orten. Hon skrev vad hon såg i en dagbok efter sina besök. Systerns tillstånd försämrades snabbt.

Ibland var det svårt att få kontakt med henne, eftersom hon var trött. Andra gånger skrek hon.

– Redan i korridoren hörde jag henne skrika år mig att jag ska klippa eller skära loss banden. Jag sade att jag varken kan eller får göra det, säger Raija Lindström.

Raija Lindström intervjuas av Patrik Skön.
Raija Lindström följde med sin syster på nära håll. Raija Lindström intervjuas av Patrik Skön. Bild: Harri Harjunpää Intervju

Orsaken till att hon bands var att personalen var rädd att hon skulle ramla ur sängen eller skada sig.

– Det är förståeligt att de vara rädda för det. Men en människa som är fastspänd borde inte var så mycket ensam. Hon var ofta ensam när jag kom och ensam när jag gick.

Oacceptabelt att inte kunna röra sig

Ritva Sommermark anser att även en minnessjuk människa bör få röra sig fritt. Att bli fastbunden skapar ångest.

– Jag tror inte riktigt vi kan förstå hur det är att vara fastspänd. Jag anser att det är oacceptabelt. Att inte själv kunna gå på toaletten är förnedrande, säger Ritva Sommermark.

Ritva Sommermark på gravgården i Sankt Michel.
Ritva Sommermark jobbade som sjukskötare i 40 år i Sverige innan hon bestämde sig för att återvända till St:Michel. Ritva Sommermark på gravgården i Sankt Michel. Bild: Yle/Patrik Skön Ritva,Ritva Sommermark

De visar en filminspelning där deras syster förde ett ljud, ett pågående jämmer. Vårdpersonalen sade att de använde syrgasmask för att tysta henne. Det lämnade sår.

– Det är kanske sannolikt att det var plågsamt att lyssna på dagarna i ända. Men kunde någonting ha gjorts för att komma åt orsaken till smärtan. Kunde man ha gett mer smärtlindring i ett tidigare skede, frågar Raija Lindström.

Svår gränsdragning

Hur och när minnessjuka åldringar inte tillåts röra sig är en svår fråga. Det finns situationer när det är nödvändigt att spänna fast en patient för att trygga patienten eller omgivningen.

Men gränsdragningen är svår. Både Raija Lindström och Ritva Sommermark anser att deras syster inte borde ha varit fastspänd.

De har vänt sig till patientombudsmannen för att utreda om hon behandlades fel.

– Det har varit en tung tid men vi vill veta varför hon hade sår i ansiktet och hur ofta hon var fastbunden, säger de.

Bör vara en sista åtgärd

Det finns ingen lagstiftning för hur minnessjuka åldringar kan hindras från att röra sig.

Rollator i korridor
Rollator i korridor Bild: Mostphotos äldreomsorg,åldringar,äldre,rullstolar,vårdare,närvårdare,sjukvård,social- och hälsovårdstjänster,hälsovård,vård,Åldrande,ålderdomshem,ålderdom,Rollator,korridorer,åldringsvård

Svenska Yle mejlar Jarmo J Koski, chefsöverläkare på södra Savolax hälso- och sjukvårdsdistrikt (Essote).

Enligt honom ska fastbindning av klienter bara användas som en sista åtgärd då andra metoder för att lugna ner situationen inte hjälper.

– Strävan är att välja den åtgärd som minst begränsar självbestämmanderätten, skriver Jarmo J Koski.

Enligt föreskrifter ska en fastbunden patient kontrolleras med 30 minuters mellanrum och observationerna ska bokföras. Målet är att diskutera åtgärden främst med patienten men även med anhöriga.

– Det är naturligt att anhöriga blir oroliga om självbestämmanderätten begränsas, men jag har inte hört hur ofta människor uttrycker den här oron, skriver överläkare Jarmo J Koski.

För tillfället förnyar Social- och hälsovårdsministeriet lagen om självbestämmanderätt.

Målet med lagstiftningen är att stärka klienten och patientens självbestämmanderätt och minska på åtgärder som begränsar en persons självbestämmande.

Till våren väntas lagförslaget bli klart.

Om det finns en risk att jag ramlar från sängen kan man lägga madrassen på golvet― Jaakko Valvanne, Så vill jag vårdas

Professor emeritus och geriatriker Jaakko Valvanne är skeptisk till att vårdhem och sjukhusavdelningar spänner fast åldringar i sängen.

Han hoppas att det nya lagförslaget gör det olagligt att hindra äldre minnessjuka personer från att röra sig.

– Vi behandlar minnessjuka på ett sätt som vi inte gör med andra grupper. Det är osaklig vård som vittnar om dåligt kunnande när man tvingas tillgripa sådana metoder.

Sängen är farlig

Enligt Valvanne vill personalen väl när de hindrar minnessjuka åldringar från att röra sig. Men de gör dem en björntjänst.

– Sängens faror är mångahanda. Att vara fastspänd påverkar både psyket och fysiken negativt.

Jaakko Valvanne är emeritusprofessor i Geriatri
Professor emeritus Jaakko Valvanne vill röra sig fritt även när han blir gammal. Jaakko Valvanne är emeritusprofessor i Geriatri Bild: Yle/Patrik Skön Geriatrik

Att fastspänning används tyder enligt Valvanne på att ledningen inte har tagit tag i frågan.

– På ställen där man kan behandla minnessjuka, eller personer med akut förvirring, behöver man inte binda fast patienterna, säger Valvanne.

I sitt eget vårdtestamente har han önskat att få röra sig fritt. Han gjort det eftersom han börjar vara i den åldern att han kan bli minnessjuk.

– Jag har tänkt på vad som är viktigt för mig och hur jag vill att mitt slut ska bli både ur medicinskt och ur vårdperspektiv.

Får man binda fast dig?

– Absolut inte. Jag har förbjudit det, eftersom jag inte kan utesluta det på annat sätt.

Varför har du förbjudit det?

– För att det är smärtsamt och hemskt. Om man kan ge rätt vård till en minnessjuk person så behöver man inte binda fast honom eller henne.

Emeritusprofessor Jaakko Valvanne provar hur det är vara fastspänd för ett tv-inslag.
Jaakko Valvanne har själv provat på att bli fastspänd med magnetbälte. Emeritusprofessor Jaakko Valvanne provar hur det är vara fastspänd för ett tv-inslag. Bild: Yle/Arkiv begränsning av rörelsefrihet

Valvanne talar för en vårdkultur som utgår mer ifrån patientens behov.

– Om en minnessjuk person beter sig störande så borde man tänka på vilket problem han eller hon har och försöka åtgärda det. Ofta kan det handla om lågt blodtryck, lågt blodsocker, smärta eller förstoppning och så åtgärda det här.

Hunger och törst är vanliga orsaker till smärta― Jaakko Valvanne

Jaakko Valvanne jobbade vid Tammerfors universitet fram till årsskiftet. När Svenska Yle intervjuade honom kom en studerande förbi och tackade för en entusiasmerande föreläsning.

Samtidigt får Valvanne andra budskap från studerande som har gjort praktikperioder på sjukhusavdelningar och vårdhem. Enligt dem är det omöjligt att leva som Valvanne lär.

Han föreläser att de inte ska tillåta att patienter binds fast, att de inte ska använda sömnmedel eller annan psykofarmaka för att lugna gamla minnessjuka personer.

– När de studerande kommer tillbaka får jag höra att det är omöjligt i praktiken. Med fem förvirrade personer på en underbemannad avdelning måste de göra likadant.

Håller du fortfarande fast vid dina teser?

– I den situationen har de knappast andra möjligheter. Jag brukar säga att de i varje fall ska undersöka alla patienter för att utesluta att de inte är hungriga, törstiga eller lider av smärta. Men om situationen är dålig på en avdelning tyder det på att läget inte är under kontroll helt enkelt.

Han anser att vårdbranschen kunde gå in för att sluta binda fast personer.

– Det borde förbjudas helt enkelt, säger han.

Man får inte motivera en fastspänning med att det går smidigare och lättare på avdelningen― Anna-Maija Liedenpohja, överinspektör Valvira

På Valvira, tillsyns- och tillståndsverket för social- och hälsovård, väcker professor Valvannes idéer om förbud ingen större entusiasm, även om hans tankar om en mer patientcentrerad vård uppskattas.

Sista vägen ut

Målet är att minnessjuka inte ska hindras från att röra sig, men det kan finnas situationer då det är nödvändigt. Valvira får också ta emot klagomål från personer vars anhöriga har skadat sig då de fått röra sig fritt.

– Det finns helt enkelt situationer där en patient tryggas bäst genom att han eller hon inte kan röra sig, säger överläkare Riitta Aejmalaeus.

Riitta Aejmelaeus är överläkare vid tillstånds- och tillsynsverket Valvira
Överläkare Riitta Aejmalaeus säger att frågan om minnessjuka åldringar ska få röra sig fritt eller inte är ofta framme på Valvira. Riitta Aejmelaeus är överläkare vid tillstånds- och tillsynsverket Valvira Bild: Harri Harjunpää Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården,Riitta Aejmelaeus

Frågan är ständigt återkommande på Valvira. Riktlinjerna ger rum för en hel del tolkning.

– Strävan är att det ska användas så lite som möjligt och alltid under en så kort tid som möjligt, säger överläkare Riitta Aejmalaeus.

Det finns situationer när bindning helt enkelt behövs för att trygga patienten och till exempel förhindra benbrott eller höftbrott, men samtidigt kommer en hel del risker på köpet.

– Koordinationen, musklerna och rörligheten försämras. En rastlös patient kan bli ännu rastlösare, så jag hoppas att alla andra möjligheter gås igenom innan man spänner fast en människa.

Hennes kollega överinspektör Anna-Maija Liedenpohja är inne på samma linje. Det finns helt enkelt situationer när en patient mår bäst av att vara fastbunden.

Anna-Maija Liedenpohja är överinspektör vid tillstånds- och tillsynsverket Valvira.
Överinspektör Anna-Maija Liedenpohja säger att fastspänning ska vara en sista åtgärd. Anna-Maija Liedenpohja är överinspektör vid tillstånds- och tillsynsverket Valvira. Bild: Harri Harjunpää Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården,Anna-Maija Liedenpohja

Men det gäller att kunna förklara åtgärden för patienten eller de anhöriga. För självbestämmanderätten gäller även minnessjuka.

– Här tror jag att den professionella vårdpersonalen kan bli bättre på att kommunicera med bland annat de anhöriga

Varför är det svårt?

– Det kan hända att det inte finns en bra lösning. Att föra fram att det inte finns en bra lösning är svårt att medge när man förväntas vara professionell.

Målet måste vara att trygga patientens trygghet.

– Man får inte motivera en fastspänning med att det går smidigare och lättare på avdelningen.

I S:t Michel är Ritva Sommermark och Raija Lindström besvikna över att deras syster hade en tung sista tid i livet.

Ritva Sommermark och Raija Lindström försökte tala med personalen, men resultaten blev sällan vad de riktigt tänkte sig.

– Kanske borde vi ha varit tuffare, krävt mer, men det är för sent nu. Men jag tror att det här är en sak vi måste tala om, hur vi behandlar minnessjuka, säger Ritva Sommermark.

– Jag brukar själv försöka se mig som patient och fundera hur jag skulle vilja bli behandlad. Det ger perspektiv, säger Raija Lindström.

Ritva Sommermark på gravgården i Sankt Michel.
Ritva Sommermark på gravgården i Sankt Michel. Bild: Yle/Patrik Skön begravningsplats,Ritva Sommermark

Se programmet här:

Läs också

Nyligen publicerat - Samhälle