Hoppa till huvudinnehåll

Kriminalteknik gav ett ansikte åt en ung järnålderskvinna från Käldamäki i Vörå

En rekonstruerad bild av en kvinna som levde i Vörå på 500-talet
En rekonstruerad bild av en kvinna som levde i Vörå på 500-talet En rekonstruerad bild av en kvinna som levde i Vörå på 500-talet Bild: Heidi Kuivaniemi-Smith Vörå,järnåldern,rekonstruktion,arkeologi

Heidi Kuivaniemi-Smith har med hjälp av modern teknik lyckats rekonstruera en bild av hur den unga kvinna som levde i Käldamäki i Vörå under järnåldern möjligen kunde ha sett ut. Resultatet är fascinerande.

Arkeologiska skelettfynd från närbelägna Levänluhta i Storkyro har daterats till perioden 437-635 e.Kr. Skallen från Käldamäki är ett liknande fynd och dateras till samma period.

Väl bevarad skalle

Skallen av den unga kvinnan i Käldamäki är sällsynt väl bevarad och underkäken är också bevarad.

Den har åldersdaterats till järnålderstid. Skelettfynden från både Levänluhta i Storkyro och Käldamäki är uppbevarade i Museiverkets samlingar.

Heidis arbete med att skapa ett ansikte åt Käldamäki-skallen inleddes med de första kontakterna till Museiverket år 2011. Hon fotograferade skallen år 2013 och året därpå var rekonstruktionen klar.

Senare gjordes ännu några finslipningar av arbetet, bland annat i ansiktets textur.

Heidi Kuivaniemi-Smith, kriminaltekniker
Heidi Kuivaniemi-Smith Heidi Kuivaniemi-Smith, kriminaltekniker Bild: Privat kriminalteknik

- Jag var alldeles överväldigad av det fina skick som skallen var i trots den höga åldern, säger Heidi Kuivaniemi-Smith.

Hur pålitligt är resultatet

Resultatet av rekonstruktionen påverkas av skallens skick men enligt Heidi når man ett bra resultat även om det inte blir ett hundraprocentigt resultat.

Under utbildningen på området som hon gick i Skottland jämfördes övningsarbeten och rekonstruktioner av ansikten på personer med fotografier av samma personer.

Arbetet gjordes med 3D-teknik som bland annat används i samband med brottsutredningar där polisen enbart har okända skelettfynd att tillgå.

- Ifall man följer de regler som finns får man en ganska bra bild av hur personen ifråga har sett ut.

Näsöppningar och ögonhålor

Näsöppningar är vanligen smala hos personer av europeiskt ursprung och hos en kvinna är ögonhålorna rundare än hos män.

Det här är två detaljer som Heidi studerade när hon gjorde sina studier kring Käldamäki-skallens ursprung och könet på personen.

Öronen är en svår detalj att återskapa eftersom det saknas ben i öronen, det finns enbart brosk. Det går ändå att av skallen dra slutsatser om öronens form och hur utstående de är.

Näsöppningens storlek, pannbenets form, slätare eller grövre yta på skallen är andra faktorer som studeras vid könsbestämning.

Åldern fastslogs med hjälp av tänderna

Åldersbestämningen gjordes utgående från bland annat tänderna. Alla tänder hade kommit fram, det handlar om en kvinna i 16-20-årsåldern.

Sömmarna i skallbenen är andra detaljer som Heidi följde upp och som först tydde på att skallen hade tillhört en man.

Tidpunkten när sömmarna går samman varierar och därför har det tydligen tagit en längre tid i det här fallet. De flesta andra detaljer i skallen pekade på att den tillhört en kvinna.

Mjukare vinkel i profil tyder på att det var en kvinna

Underkäken är bred och ger ansiktet ett brett utseende som i sig kunde peka på att det handlar om en man men i profil är vinkeln mjukare liksom hos kvinnor i allmänhet.

- Jag gjorde en lista över dragen och frågade råd av mina tutorer i Skottland och antropologen Markku Niskanen vid Uleåborgs universitet.

- Det mesta tydde på att det handlade om en kvinna.

Hår- och ögonfärg har inte gått att exakt ta reda på eftersom det inte gjorts någon DNA-analys av skallen.

Studier i Skottland

MSc Heidi Kuivaniemi-Smith är hemma från Vanda och är i grunden utbildad till sjuksköterska, numera bosatt i England.

År 2009-2010 fortsatte hon sina studier vid universitet i Dundee i Skottland (Forensic Art) eftersom hon är intresserad av konst och porträttmålning.

I studierna ingick anatomi och antropologi och ansiktsrekonstruktioner med hjälp av bland annat 3D-teknologi.

Heidi arbetar i dag som frilansare och arbetar bland annat för ett TV-bolag i England i samband med bolagets kriminalprogram.

Hon gör porträtt av personer baserade på ögonvittnesskildringar. Hon har också fortsatt med deltidsstudier som gäller förhörsteknik av ögonvittnen och att skapa en bild av misstänkta brottslingar på basis av vittnesberättelser.

Källor:
Telefonintervju med Heidi Kuivaniemi-Smith och en artikel av Kuivaniemi-Smith publicerad på en finsk arkeologisajt.

Läs också

Nyligen publicerat - Österbotten