Hoppa till huvudinnehåll

Måste den som utsatts för övergrepp alltid känna sig som ett offer? - Nej, säger Julia Korkman

Julia Korkman poserar för kameran.
Julia Korkman, docent i rättspsykologi. Julia Korkman poserar för kameran. Bild: Privat / Teemu Mattson person,julia korkman

I närmare fyrtio år misstänks han ha förgripit sig på unga pojkar i församlingen. Den gamle metodistpastorn var populär och omtyckt, få kunde tro att anklagelserna var sanna, inte ens alla de som fallit offer.

För fem år sedan publicerade Julia Korkman en rapport om övergreppen inom en metodistförsamling, som misstänktes ha skett både i Helsingfors och i Grankulla.

På 1970-talet kunde man tala om ”namusetän” som lockade barn med godis, men man talade inte om sexuella övergrepp i offentligheten.

Inför hennes utredning publicerades en artikel i Hufvudstadsbladet om att en präst begått övergrepp.

- Särskilt de äldre hade inga ord eller begrepp för det som skett. En man som jag pratade med berättade att han nog kom ihåg allt. Men först då han läste artikeln så förstod han vad han blivit utsatt för, berättar Korkman, docent i rättspsykologi.

En sak som Korkman märkte i samband med utredningen var hur svårt det kunde vara för en person som blivit utsatt för övergrepp att inse att det verkligen handlat om ett övergrepp.

Julia Korkman, Björn Vikström och Roger Rönnberg vid ett podium.
Julia Korkman, här tillsammans med biskop Björn Vikström och Roger Rönnberg, kyrkoherde i Esbo. Korkman har lett flere utredningar om sexuella övergrepp. Julia Korkman, Björn Vikström och Roger Rönnberg vid ett podium. Björn Vikström,församling

- Det kan ha att göra med att ett barn som blivit utsatt inte nödvändigtvis förstår sexuella företeelser på samma sätt som en vuxen. Bland annat var det ett av offren som frågade mig ifall det han upplevt med pastorn verkligen var sexuella övergrepp, säger Korkman.

Trots att upplevelserna han beskrev kunde definieras som övergrepp, så kände han inte igen sig i offerrollen.

- Dels hade han svårt att förstå att en person han sett upp till kunde ha gjort det här mot honom. Och dels hade han svårt att identifiera sig i offerrollen, säger Korkman.

Måste man alltid känna sig som ett offer?

Att det är svårt att identifiera sig med offerrollen kan bero på den bild sexuella övergrepp har i det kollektiva medvetandet.

Prästerna uppvisade en verklighetsförvrängning där man förklarat övergreppen med att den här kärleken kommer från Gud och därför kan den inte vara fel.

- Bilden av sexuella övergrepp mot barn som målas upp i offentligheten handlar om grova fall, där små barn blir utsatta av vuxna män. Men merparten av dem som blir utsatta är faktiskt flickor i puberteten och förövarna är oftast unga män, säger Julia Korkman.
Julia Korkman poserar för kameran.
Julia Korkman. Julia Korkman poserar för kameran. Bild: Privat / Teemu Mattson person,julia korkman

Hon anser att det är problematiskt att det alltid är just de grövsta fallen jämte deras konsekvenser som får så mycket synlighet.

- I själva verket behöver en människas liv inte vara förstört för att hen blivit utsatt för ett övergrepp. Människan är förvånansvärt tålig och kan komma över en hel del saker.

Julia Korkman förklarar: Alla som begår sexuella brott mot barn under 16 år är inte pedofiler.

- Att vara pedofil är i sig inte kriminellt. En pedofil är någon som är sexuellt attraherad av barn som inte ännu nått puberteten. Att vara sexuellt attraherad av ett barn i puberteten kallas hebefili. Däremot är det kriminellt att ha sex med barn under 16, eller med barn under 18 om barnet står i beroendeförhållande till förövaren, säger Julia Korkman, docent i rättspsykologi.

Är alla pedofiler män, Julia Korkman?

- Det finns väldigt få fall där kvinnor självmant skulle ha begått övergrepp på barn som inte nått puberteten. Och i de fall där kvinnor dömts för pedofili så har det ofta handlat om att de bistått en man, så uppfattningen bland forskarna är att det handlat om att kvinnan uppfyllt en mans sexuella behov.

Det händer ändå att kvinnor förgriper sig på barn.

- Då handlar det oftast om unga pojkar eller flickor som är i puberteten eller sådana som nyss kommit ur puberteten. För ett par år sedan hade vi ett uppmärksammat fall i Finland där en kvinna, en lärare i 40-årsåldern som hade relationer med pojkar i 12-13 års ålder. Det var ett gränsfall, för de var ju nog väldigt unga barn, säger Korkman.


I nästa andetag påpekar Korkman ändå att hon på inget vis vill förringa den som råkat ut för ett övergrepp, men efterlyser en mer nyanserad offentlig diskussion i ämnet.

- För vissa kan det vara svårt att ens känna igen sig som offer, säger hon.

Enligt henne har vissa som blivit utsatta nästan gått omkring och väntat på när traumat ska slå in.

Förkrossad stämning i det lilla samhället

Det har gått fem år sedan Julia Korkman publicerade sin rapport om metodistpastorn som misstänktes för att i närmare fyra decenniers tid förgripit sig på pojkar i åldern 10-15.

Då han år 2010 konfronterades med anklagelserna hävdade han själv att han bara hjälpt dem med hygienen. De flesta pojkarna var aktiva i metodistförsamlingen eller bodde på Hurtigs barnhem i Grankulla.

Enligt Julia Korkmans rapport blev de första fallen av misstänkta övergrepp kända år 2010 och polisanmäldes då av kyrkan.

Polisen lade ändå ner utredningen på grund av avsaknaden av konkreta fakta och eftersom de eventuella brotten skulle ha varit preskriberade. Därför gick fallet inte vidare till åtalsprövning.

Då nya fall efter det här dök upp, beställde metodistkyrkan och styrelsen för Hurtigs barnhem under sommaren 2013 en utomstående utredning rörande de eventuella övergreppen. Den misstänkte själv hade avlidit 2012.

Sammanlagt lämnade till slut 16 personer information om de misstänkta övergreppen; åtta av dem ställde upp för samtal, fyra per telefon och de övriga per e-post.

Korkman vill inte närmare spekulera i pastorns motiv eller ifall han förstod konsekvenserna av sina handlingar.

- Människan har en tendens att se sina handlingar som positivare än vad de är. Pedofiler som begått övergrepp kan ofta vända på berättelsen så att det är barnen som varit den aktiva parten och att den vuxne har lärt barnen om sex och kärlek, säger Korkman.

Ett ensamt barn
Ett ensamt barn Bild: Yle barn,pedofili

Hon lyfter även fram forskning som fokuserat på präster som utsatt barn för sexuella övergrepp.

- Prästerna uppvisade en verklighetsförvrängning där man förklarat övergreppen med att den här kärleken kommer från Gud och därför kan den inte vara fel. Och det sätter ju ett barn, som är i ett beroendeförhållande till en präst, i en väldigt svår sits, säger Korkman.

”Alla visste men ingen visste”

Metodistpastorns övergrepp mot pojkarna ska ha börjat på 1960-talet och pågått ända till 1990-talet. Rimligtvis måste ju någon ha sett eller hört något?

- Det finns en diskrepans här. I intervjuerna sade vissa att de trodde att de var ensamma om saken, medan andra sade att alla visste att han hållit på med något. Vissa berättade också att de sett andra pojkar utsättas i samband med tvättning, berättar Korkman.

Barn sitter och läser i soffa
Barn sitter och läser i soffa Bild: Heli Blåfield SOS Barnbyar,otrygghet,barnhem,barn (familjemedlemmar),ungdomar

Även för församlingen har efterspelet varit förkrossande. Så upplevde Korkman stämningarna i samband med sin utredning.

- I samband med att jag presenterade min rapport träffade jag några av de församlingsmedlemmar som varit aktiva under åren. Det förekom någon enstaka defensiv kommentar, men de flesta uppfattade jag nog att var förkrossade, säger Korkman.

Efter att fallen uppdagades verkade luften gå ur församlingen.

- Stämningen var mycket tillintetgjord. Jag föreställer mig att många som hade gett både tid och energi till församlingsarbetet kände sig svikna.

Osannolikt att det skulle kunna ske idag

Julia Korkman stannar upp några sekunder och funderar innan hon svarar på frågan om något liknande kunde ske idag.

- Säkert, men jag bedömer att sannolikheten att det skulle ske är mycket mindre, säger hon eftertänksamt. Det görs regelbundet undersökningar, anonymt, bland 12-15 åringar om upplevelser av sexuella övergrepp och det är utomtvivelställt att övergrepp mot barn har minskat radikalt.

Korkman menar att en förklaring kan vara att man talar mer om ämnet i samhället.

- På 1970-talet kunde man tala om ”namusetän” som lockade barn med godis, men man talade inte om sexuella övergrepp i offentligheten. Sen är ungdomarna själva betydligt mer medvetna om ämnet idag.

Sexförslag i telefonen.
Sexförslag i telefonen. Bild: Yle/ Ted Urho trakasserier

Frågan har också uppmärksammats via den internationella kampanjen #metoo, den finlandssvenska versionen #dammenbrister samt #sanningenbefriar som handlar om sexuella trakasserier inom kyrkan.

- Via dessa kampanjer får folk kanske uppfattning att problemen ökat, men sannolikt har de minskat radikalt, menar Korkman.

En man som jag pratade med berättade att han nog kom ihåg allt. Men först då han läste artikeln så förstod han vad han blivit utsatt för.

Däremot ser hon andra orosmoln.

- Det förekommer allt fler övergrepp på nätet som de unga inte anmäler, för att de inte räknar dem som viktiga. Så det är viktigt att vi pratar om det här även i framtiden.

Artikeln har korrigerats den 28.1.2018 kl 15.47 med: Polisen beslöt sig för att inte gå vidare med utredningen eftersom brotten hade preskriberats. Därför gick fallet heller aldrig till rätten.

Förtydligande: Den 29.1.2018 kl 15.38 har vi lagt till följande satser i artikeln: Enligt Julia Korkmans rapport blev de första fallen av misstänkta övergrepp kända år 2010 och polisanmäldes då av kyrkan.

Polisen lade ändå ner utredningen på grund av avsaknaden av konkreta fakta och eftersom de eventuella brotten skulle ha varit preskriberade. Därför gick fallet inte vidare till åtalsprövning.

Då nya fall efter det här dök upp, beställde metodistkyrkan och styrelsen för Hurtigs barnhem under sommaren 2013 en utomstående utredning rörande de eventuella övergreppen. Den misstänkte själv hade avlidit 2012.

Sammanlagt lämnade till slut 16 personer information om de misstänkta övergreppen; åtta av dem ställde upp för samtal, fyra per telefon och de övriga per e-post.

Läs också

Nyligen publicerat - Huvudstadsregionen